Hemma igen

Nu har Simon återvänt till vardagen. Jazzstjärnan har blivit make, pappa och huspysslare igen. Turnén gick bra,de har fått bra recensioner och sålt en del skivor.

Vi åkte ut till flygplatsen för att hämta hem honom i måndags. Ida var helt fnissig och uppspelt. Hon småskrattade hela vägen ut till flygplatsen. Hon studsade upp för trappan till panoramafönstren där vi stod och väntade på att se planet landa.
Men när vi gick ner till ankomsthallen och alla passagerare började strömma in, då blev hon tyst, försynt och satte sig på en stol och gömde sig lite. Oscar däremot ställde sig mitt framför dörrsnurran, tittade stint ut och pekade med rak arm mot planet.
Så äntligen kom HAN in, Simon!

Man kan ju tro att det skulle bli frid och fröjd när han äntligen kommit hem. Men både Ida och Oscar verkade ännu mer mammiga än förut... Märta var iallfall enormt glad när Simon gick och hämtade henne efter skolan.

Veckan har annars flutit på bra. Det var direkt på jobbet igen för Simons del, så vardagen kom igång omedelbart dagen efter hemkomsten.
Jag jobbar ju på som vanligt såklart, Märta går i skolan och de små är på dagis.

Jag har nyss öppnat fotokuverten, förresten. Bilderna som togs på dagis. Jag bara skrattade på dem. Oscar var ju med på bild, han log och blev rätt söt om man bortser från de blåmärken som med all önskvärd tydlighet syntes alltför väl på det hårlösa huvudet. Det ser faktiskt för jäkligt ut.
Och så idas kuvert, som inte innehöll något utom gruppbilden. Hon vägrade ju att låta sig fotas. På gruppbilden sitter hon med händerna för ansiktet och ser ut ungefär som om hon ser en skräckfilm. Mellan fingrarna gluttar hon fram med förskräckta ögon, kroppen är lite förskrämt ihopkrupen och hon ser helt livrädd ut. Oscar, och resten av barnen, ser glada och fnissiga ut men tillsammans med Idas förskrämda uppsyn får bilden en aning surrealistisk stämning.
Jag gissar att vi får fixa porträttbilder på barnen på egen hand.

I helgen som gick blev jag förresten av med min mpbilteelfon under ett besök på Fornsalen. Barnen älskar det stället. Kanske blir de arkeologer? Vad annars finns det för karriäryrken på ön?

Idag är jag hemma med Oscar. Vi snorar ikapp och är hängiga båda två. Hoppas vi kryar på oss under dagen för vi får besök i helgen. En fiolkompis med familj kommer hit och det blir trevligt!

Tjing!

Bilddagboken

Nya bilder har nu kommit. Från Oscars födelsedag i september, Märta på maskerad i oktober och en liten bild på Ida från idag.

Vård Av Barn

I morse åkte Simon iväg igen.
Taxi var beställd till 06.40, Simon ställde två klockor på väckning för säkerhets skull och allt var frid och fröjd när vi äntligen kom i säng. Jag hann dock inte mer än lägga huvudet på kudden förrän Oscar började gnälla, Ida blev lessen och cirkusen var igång.

Lite sömn blev det ändå men nån klocka hade Simon inte behövt ställa. Vi var uppe, alla utom Märta, strax efter sex. Ida och Oscar stod och vinkade i köksfönstret när Simon åkte iväg. Ida suckade lite när bilen försvunnit utom synhåll, så satt hon helt stilla ett litet ögonblick och sen var det som om hon skakade allt av sig - full rulle ut till matbordet för nu ville hon ha frukost!

Märta kraxade lite inifrån sin säng. Hon blev sjuk igår och var hemma från skolan. Ännu febrig fick hon vara hemma idag också. Fast hon vill gärna gå till skolan, hon är lite fundersam över vad det kan vara hon missar när hon är hemma.
Idag fick hon rejält ont i öronen också. Hon fick snabbt alvedon men det tar ju en stund innan det hjälper. Hon satt och jämrade sig i soffan med händerna för öronen, stackarn.
Ida och Oscar fick iallafall åka till förskolan ett par timmar. De har ju varit lediga så länge nu när Simon varit hemma, och dessutom behövde Märta lite lugn och ro. Ida stortrivdes som vanligt och det var en sjå att få hem henne. Oscar blev lite lessen som vanligt vid lämningen men han hade kul också sedan.

Dagen har förflutit lite sådär som det gör när man har allt och inget att göra. Först satt Märta en lång stund i pyjamas och tittade på TV. Jag städade köket. Det är märkligt hur mängder av olika små - och stora - högar liksom bara trollas fram av sig själva...
Och så hittade jag surdegen som jag satte i lördags. Och det var ju bra. Nya surdegar får stå till sig i skåpet ovanpå kylen, där det är lagom varmt. Tyvärr kan det ju hända att man glömmer bort den, man är ju inte där och tittar så ofta. Men nu hade den -som tur var - stått lagom länge och var redo för matning.
Minnet är bra, men kort!

Lunch kom fram på bordet så småningom. Märta blev besviken, jag hade gjort en av hennes älsklingsrätter, men hon kände ingen smak. Och så gjorde det ont i halsen.
Sen satt vi en lång sund och pysslade lite med en ny slags lera jag köpte å hobbyaffären för ett par dagar sedan. Den är superlätt, väger verkligen ingenting, är lättjobbad och torkar av sig själv på bara några timmar (enl förpackningen, men några grejer är forfarande inte helt torra). Märta gjorde en båt, som jag fick hjälpa henne med, och åror och några hjärtan. Jag gjorde en liten, liten skål. Det är nåt särskilt med att göra saker med händerna.

Nu ikväll har vi haft det rätt så mysigt, barnen och jag. Lite lätt hysteriskt emellanåt, det hör till, men överlag mysigt.

Snuvigt

Efter en kort, kort tur på fastlandet är Simon hemma igen. Han kom i torsdags kväll och läste godnattsaga för Ida, vilket hon blev mycket glad för.
Turnerandet går bra, goda recensioner och även rätt ok försäljning av skivan.
Men än väntar ett par-tre dagars hemmavaro innen det är dags för den nästan tre veckor långa slutspurten.

I morgon ska vi träffa vår nye hyresvärd och skriva kontrakt på den osannolikt fantastiska lägenheten nere i stan.
Sedan går vi kanske ner till biblioteket. Caféet i bibliotekets entréhall har bytt huvudman och det ska visst vara riktigt hyfsat utbud där nu. Vi ska räkna pengar ikväll och se om vi har råd med ett litet firande efter kontraktsskrivningen.
Men kanske får vi gå hem direkt. Oscar är rätt så förkyld med jobbig snuva och kladdiga ögon. Ida är också snorig och är så hes att Bonnie Tyler framstår som klarröstad sopran. Ida är rätt fascinerad av hur egna rösten plötsligt låter annorlunda, och idag när vi var nere på stormarknaden pratade hon högt och skrattade åt sin röst. Skrattet var så förvrängt av hesheten att hon skrattade ännu mer.
Jag är också rätt snuvig, näsan började rinna idag och nu i kväll har det börjat kännas i halsen också.
Vi var dock förutseende och kloka på vår stadstur idag och införskaffade ett förråd av medikamenter. Jag är en stor fan av Nasoferm nässpray, bästa som finns!

Ida stortrivs på dagis, hon vill gärna gå dit på helgen också. Det är ju bra att hon trivs, men det blir lite besvärligt när ihon inte vill följa med hem på eftermiddagarna. Ibland får jag bära ut henne, sprattlande och högljutt protesterande och sen för jag liksom bända ner hennes ostyriga lilla kropp i bilstolen. Men när vi kommer hem har hon oftast lugnat sig.
Oscar däremot kommer glatt springande när man kommer innanför dörren på dagis. Han gillar nog också att vara där, och leker men en liten kille som är ungefär lika gammal. Men när jag kommer är det inte tu tal om att han ska hem. Han kramas så mysigt och ler med hela kroppen när man kommer. En dag satt han och väntade, med en av sina skor i handen. Gullunge!
Om en vecka är det maskerad på dagis. Ida vill ha en likadan mantel som Märta hade på den där maskeraden för ett par veckor sen. Fast jag antar att när det väl blir dags vill hon vara prinsessa och inte häxa. Fast man vet ju aldrig...
Den svåra frågan är bara vad Oscar ska ha på sig?!

I går hade jag tänkt ägna förmiddagen åt att planera mina danslektioner. Tyvärr var musikanläggningen i danssalen på service, och så hade jag dessutom lyckats slarva bort min skiva. Det hela löste sig hjälpligt med en laptop, en enormt lång nätverkskabel och youtube.
Innan lovet hade jag kört med schottis och engelska på danslektionerna, och hade även tagit med fiolen för att kunna spela till dans. Det föll tyvärr inte i så god jord som jag hoppats på. Så nu efter lovet hade jag tänkt köra en Michael Jackson period med lite "MJ-moves" och så tänkte jag att ungarna skulle få göra koreografin till "Thriller", iallfall de från år 2 till 4.
Ni som känner mig vet hur väl bevandrad jag är i dessa "moves", så jag satte pliktskyldigt igång med att träna "moonwalk", "side-slide" och "spin" till den tappert men ack så klent skvalande datorn, som stod invid ena väggen med nätverkskabeln som en lång navelsträng slingande ut genom en dörr.

Danssalen har stora fönster som vetter mot bland annat stora entrén. Det ger härligt ljus och luftig känsla men även en del mindre välkomna effekter. Rätt som det var upptäckte jag att inte övade i ensamhet, utan en hel hop ungar stod och tittade genom fönstren. De hade varit, eller skulle gå på, sina utvecklingssamtal. Trots höstlov var skolan inte alls tom på barn...!

På eftermiddagen var jag inne på fritids och hade det lugnt med de få barn som var där.

Sen åkte jag till Fårö direkt efter jobbet. En kollega har sommarhus där, och vi var ett litet gäng som åkte ditupp och hade en mysig kväll med god mat, vin, bastu och en aldrig sinande ström av snack om ditt och datt. Det var vansinnigt trevligt. På en kväll umgicks jag mer med mina kolleger än jag nånsin gjort under de sex år jag var på förra arbetsplatsen.

Tyvärr fick jag mjölkstockning på köpet, men det redde ut sig ganska fort när jag väl kom hem till Oscar.

Oturligt nog verkar jag ju ha åkt på en rejäl förkylning också, men det är väl inget annat att vänta i dessa tider. Förresten så har vi tackat nej till influensa-A-vaccinering av våra barn. Märta är oändligt tacksam över det, om än lite fundersam över varför inte hon får spruta när resten av klassen får.

Nu ska jag mysa med min man. Men först en dos Nasoferm.

I korthet...

Några rader om tillvaron för oss...

Oscar har varit sjuk hela förra veckan, men mår nu bra. Var det kanske influensan? Ingen vet.

Vi kommer förmodlgen flytta till en mycket trevlig 1700-talslägenhet på sk. "fin adress" i innerstan. En fyra med egen uteplats. Trevligt! Men inget är skrivet än så fortsätt hålla tummarna!
Och så medför flytten tyvärr dubbel hyra ett par månader... men vi har ju levt med dubbel hyra ett år redan så det blir som vanligt bara...

Vi har fått hyresgäster i vårt hus på Markgatan. En barnfamilj som är jätteglada över att få bo i vårat hus. Och vi är glada över att någon är där och har koll på kåken.

Simon är hemma i helgen vilket är mycket trevligt. Barnen - och jag med såklart - har längtat och nu när han är hemma känns det nästan lite overkligt.

Idag har jag varit på stan själv och köpt en ny tröja. Eller, tunika hette det visst. Mycket lyx på en lördag, att få ensamtid och dessutom utöka garderoben lite!

Maskerad

I dag fick Märta äntligen använda sin mantel, häxhatt och kvast! Vi blev nöjda, båda två. Faktiskt var vi mycket nöjda. Manteln satt bra och hatten också.

Kvasten tillverkade vi enkelt med ett "tomt" skaft och lite kvistar och ris från trädgården, som senaste stormen rivit ner till oss.

Manteln sydde jag och jag började med en bit velour. Insåg gansa omgående att velour inte är nåt superbra material för ändamålet - tygets egen tygnd fick det att töjas och tappa formen. Så jag gjorde ett foder av lite lakanstyg. Blev himla bra, sörskilt m tanke på den ringa tidsåtgång som ransonerats för uppgiften. I en av gömmorna i syskrinet hade jag lite små, små glaspärlor i olika vita och rosaröda nyanser. Sydde fast några lite här och var på manteln och det blev rätt bra. Avslutningsvis ville M ha en remsa glitter längst upp, och det fick hon ju såklart.

I morgon ska jag göra en mantel till Ida också, som jag lovat henne dyrt och heligt... Men det blir väl lite enklare nu när jag vet lite mer hur jag ska göra.

Oscar har varit hemma hela veckan, han har haft en elak förkylning med feber, hosta snuva och så tror jag att han har lite ont i öronen.

Nu är det mycket bättre, vilket är mycket skönt. Ett par nätter har varit rätt så påfrestande, särskilt som Ida också vaknar och kräver tröst.

Ida har alltså fått vara på dagis utan Oscar och hon verkar ha fått lite skön "egentid" med sina kompisar. Och när jag kommit för att hämta har hon INTE velat föja med. Utom idag, faktiskt. Idag skulle hon få äta mellanmål på dagis, det tycker hon om. När jag kom satt sex barn och två fröknar vid bordet och hade mellanmål. Jag väntade en liten stund tills Ida var klar, och då reste hon sig, sa hejdå och gick direkt ut i hallen och klädde på sig. Jag bara stod och gapade. Inget skrik, inget springa iväg och gömma sig, inget alls sånt. Istället dansade hon ut på gården med lockarna vippande i nacken. Satte sig fint på plats i bilen och log med hela ansiktet. Ibland älskar man sina barn en aning mer än annars!

Vi har lite olika trådar ute i hyresrättsfisket. Tyvärr ligger hyrorna väldigt högt. Vi är erbjudna en fyra i ett av Gotlandshems nyproducerade kvarter. Det heter sjöliljan och ligger på Galgberget. Även om jag är en modern, sekulariserad människa känner jag lite, bara lite, obehag kring att bo på gamla avrättningsplatsen...

Men vi har ett par andra trevare ute, som sagt. Håll tummarna på söndag för då ska jag träffa en eventuellt blivande hyresvärd och titta på en fyrarummare i innerstan.

Nu är jag så trött så jag vet inte om jag ens orkar gå in till sängen. God natt.

Ensam tillsammans

Jaha, nu har alltså maken varit hemifrån ett tag.

Repveckan gick bra, premiären var i söndags och den gick också bra. Nu är han i norrland och nästa föreställning är i morgon. När vi pratade i eftermiddags var han på jakt efter långkalsonger för det är minsann kallt däruppe.

Här i Visby är hösten blåsig men något mildare. Inte för att det hindrat oss från att ha mysa-framför-brasan-stunder varje kväll. Märta har som sin uppgift att varje dag efter skolan se till att det ligger en trave ved på altanen. Nej, hon behöver inte hugga, bara hämta från stapeln längst ner i trädgården. Hon hämntar även in tomater, dagens skörd räknade hon två gånger för det var otroliga 17 tomater! I oktober!!
När vi får eget här ska jag nog försöka ordna med växthus!

Oscar har åkt på förkylning och jag har nu premiärvabbat honom idag, blir även hemma i morgon (vab=vård av barn, försäkringskassans nämn på att vara hemma m sjukling). Så länge man inte ger alvedon så är det lugnt och skönt, men när han får det så förvandlas han från en hängig, trött, ytterst medgörlig pojke till en riktig vilde!

Man kan inte längre tro att Ida nånsin bott i Skåne. Hon pratar gotländska nu och jag misstänker starkt att det har med dagiset att göra. Hur som helst så är det ju lite gulligt. Dialekten alltså. Inget ont om skånska men gotländskan har nån slags charm som skånskan aldrig kommer ha i mina öron åtmistone. Kanske beror det på att jag inte är vare sig skåning eller bleking alls egentligen utan född i Nacka - närmre Visby än Malmö!

Märta har blivit bjuden på maskerad på fredag. Och nu sitte jag med fem meter velour och ska tydligen göra en svart mantel MED ÄRMAR tills på fredag. Herregud... Nåja, det får går som det går. Men jag misstänker starkt att det blir UTAN ärmar. Fast Märta är ju envis och hon har nu i eftermiddag visat en hel HarryPotterfilm för att jag riktigt ska se hur manteln ska se ut.
Hon vill inte riktigt lyssna på att jag inte är en sömmerska alls, utan en helt vanlig fiollärare som väl är rätt bra på att sy i knappar och fålla, men inte att sy kläder enbart utifrån att ha sett en film... Men i min dotters ögon är jag visst helt oslagbar i allt, så det är bara att ta tjuren vid hornen. Eller snarare manteln i fållen, kanske.

Idag var jag ute på Rusta i ett ärende och höll på att få panikångest när jag kommit förbi de första hyllorna. För där, bakom de billiga böckerna, de utlandsfabricerade kopiorna av designade elektronikprylar och diverse hygienartiklar stod hylla efter hylla med - JULSAKER!!
Jag upprepar: JULSAKER!!
Hallå, är det jag som är lite sen i planeringen, eller är det inte så att det bara är typ 6 oktober idag??!! kan man inte låta tomtarna, glittret, stjärnorna och allt annat krimkrafs ligga på lagret åtminstone tills det är november?!

Väl hemma efter denna lite bisarra upplevelse, satte jag mig med en kopp te och satte igång att sakna Simon rätt mycket. Min kloka yngre dotter såg nog att nåt inte var som det skulle. Vi pratade lite och så sa hon så klokt att "Mamma, vi är ensamma tillsammans!" Goa unge!

Nu måste jag sova. Jag hoppas att jag får dela sängen med bara Oscar i natt. När man bara har 140 cm är det lite trångt att ligga fyra i den. Fast det verkar inte barnen tycka. Åtminstone är det bara jag som vaknar.
Och så hoppas jag slippa mardrömmar om barrande granar, julklappsrimspanik och luciakronans-batterier-är-slut-och-luciatåget-går-nu-upplevelser.

God natt!


PS. Då min korrekturläsare är bortrest ber jag om överseende med alla tangenthalkningar, felstavningar, syftningsfel, tokig interpunkering och felböjda adverb... Bry er inte om vad jag skriver, bara vad jag menar!

Gubben höst, se nu målar han...

Ja, nu nyper det ordentligt i kinderna om morgnarna.
Vi har även fått påhälsning av höstbacillerna. Oscar har varit krasslig och även jag har legat däckad, har varit hemma två dar från jobbet. Usch och fy. Feber, hosta, halsont och snuva.

På måndag morgon åker Simon iväg, och det blir att hålla tummarna för att han klarar sig från några bacillangrepp. De ska repa hela nästa vecka tror jag, och jag tror vidare att de är i Kungliga hufvudstaden. Se där, sån koll man har. Men jag har nog med att hålla reda på mitt eget och så barnen - måndag fiol, tisdag gympa, torsdag ute-i-skogen-dag, var är Idas regnbyxor och vart tog Oscars stövlar vägen? Märta, har du med dig frukburken hem idag? Och jäklar, vilken fredag är det nu igen... rullande stängning, kan det vara min tur idag??

Hej och hå.

Fiolen har inte kommit fram alls. Eller, jo faktiskt för jag har ju fiolgruppen på fritids. Men det räknar jag knappt, för det är mest lådan som är öppen. Jag går mest runt och hjälper de små och så kompar jag på pianot. "E-strängen nu, ett.två-tre-fyr, BYT! A! Ett-två-tre-fyr, BYT!" och så vidare...
Men om sex veckor, när S är hemma igen, då åker den fram för då ska jag börja i Sinfoniettan igen. DET ser jag fram emot!
Tills dess kommer jag ha full rulle med våra älskliga rosenknoppar här hemma. De kräver sin skötsel ska jag säga.

Idag hittade jag förresten vår tidningsinsamling i ugnen. Mattidskrifter? Nej.
Men väl mer än hälften av den prova-på-i-två -veckor-prenumerationen av Gotlands Allehanda om vi samlat på oss. Helt plötsligt insåg jag varför vi inte haft någon dagstidning på flera år. Snabba glimtar från Ss tvåa i Rörsjöstaden. Ni vet, den lägenheten med flera ÅRS nummer av DN och Sydsvenskan undanstoppade på de mest märklga ställen...
Men det var inte Simon som gömde tidningarna den här gången. Däremot var det hans son, som nog tyckte att det började ligga lite väl mycket i vägen för framfarten med leksaksbilen.

Simon tycker jag börjar prata gotländska. Särskilt när jag skäller på barnen, tydligen. Så det är väl inte så mycket. ;-)

Vardagslunk

Livet knallar på, årstiderna också och nu är det höst minsann.
Kyliga, klara morgnar går vi iväg allihop, Simon och barnen till skola och dagis, jag till jobbet.

Snart åker Simon iväg, det känns inte så kul. Innan des har vi iallafall en helg som dessutom kommer bjuda på riktigt fint väder, enligt vädergubben i TV.
Kanske gör vi en utflykt allihop och myser i höstsolen.

I helgen blir det lite praktiska förberedelser också, bland annat måste Simon köpa en ny mobiltelefon för den han har nu stänger av sig hela tiden. Och så tänker jag att vi också ska hinna iväg och fylla på skafferiet ordentligt. Vi får väl se hur vi prioriterar bland uppdragen.

Märta har börjat lära sig noter. Hon fick en spelbok för ett par veckor sedan, en med kompCD till. Hon är rätt klurig och har fattat principen med notskrift och kan reda ut att spela efter noter på D-strängen. Annat var väl inte att vänta egentligen. Hon är ju så knepig med bokstäver och läser ju redan.

Oscar har börjat på dagis och är snart klar med inskolningen. Det går rätt bra tror jag, förutom att han ratar maten. Jag klandrar honom inte - den entralproducerade maten är under all kritik och det är väl ingen slump att "Matakuten" spelat in här.
Nu står Ida och Oscar i kö till Atheneskolan iallafall. Både till förskola och skola. Atheneskolan har nämligen eget kök med god, vällagad mat!
Tillsvidare tar vi med barnmatsburkar till dagis som nödproviant om Oscar matvägrar totalt.

Av någon anledning har jag börjat upptäcka och irritera mig på särskrivningar. De dyker upp överallt! T ex kan man köpa "choklad över dragna skum bananer". Man kan också behöva byta sina "kassa apparater". Eller "bli med lem" i en förening...

Slutligen kan jag tipsa om en oerhört rolig sida, som man kan roa sig med att besöka närhelst man behöver skratta lite: http://www.bestofblocket.se/
Ni anar inte hur många galna annonser som lagts ut!

/Therese

Tillbaka från fastlandet

Igår kom äntligen resten av familjen tillbaks från fastlandstrippen.
Ida verkade nöjd med äventyret men Oscar var rätt så ynklig. Idag har han feber, och är mycket hostig.

Nu på morronkvisten såg vi en recension från Ystads Allehanda. Makens äventyr i södern visde sig vara mycket lyckat! Läs här!

Nu ska jag gosa med mina yngsta...!

På tu man hand

Simon och de yngsta är på fastlandet. Märta och jag är alltså hemma själva.
I fredags cyklade vi iväg strax före sju till fritids, mycket spännande. Första gången Märta kommit så tidigt dit.
Jag cyklade vidare till jobbet och hade äntligen danslektionerna i danssalen. Det gick bra. Jag är rätt nöjd. Börjar bli varm i kläderna, på mer än ett sätt!
Hämtade Märta vid 17, då hon var nästan själv på fritids. Bara ett barn till och så läraren förstås. Kom hem och var trötta, fixade lite käk och sen läste vi i "Häxan och lejonet". Jag tillbringade en lång stund i duschen med att försöka få rätsida på min härligt dubbelsidiga mjölkstockning, som kommit krypande under eftermiddagen.

Idag var det invigning av de nya lokalerna på jobbet. Det var uppstigning vid halv sju som en vanlig knegardag. Fast jag var uppe redan vid fyratiden och tog hand om den envisa mjölkstockningen.
Vi cyklade iväg strax före åtta, märta och jag, för att hinna i tid till halv nio då jag skulle vara på plats och förbereda dagens aktiviteter. Först hjälpte jag till att binda buketter av rosor och ormbunkar. Märta satt och tränade på bokstäver och på att räkna i ett par pysselböcker.
Sen gick vi och ställde iordning en liten fiol nere i lågstadiebyggnaden.
Det skulle nämligen vara öppet hus efter själva bandklippet och skolans alla aktiviteter skulle visas på nåt sätt.

Själva invignignen började med en nycirkusföreställning - en tjej klättrade och klängde i ett långt tygstycke som hängde från en lyftkran. Det var rätt högt över marken och alla stod andäktigt med blicken fäst på henne. Häftigt.
Gotlandsmusikens blåsorkester var där och spelade, och så var det tal av våra rektorer tillika ägare, kommunfolk, representant från Vasallen (=hyresvärden), elevrådsordföranden och så en lyckönskning från en gammal vän till rektor Gerherd. Vännen var gammal fäktare, olympisk medaljör och bragdguldsmottagare. Han vann OSguld i fäktning över Västtyskland i Montreal, tror jag. Hur som helst önskade han Atheneskolan lycka till, och så överlämnade han OSvinnarvärjan som en lyckobringare till oss. Kul!

Efter ett par timmars ståhej cyklade vi hemåt. Eller rättare, till affären för att köpa godis. SEN cyklade vi hem och åt lunch, trötta och hungriga.
Jag tog en till kur i duschen.
Eftermiddagen ägnades åt godispåsen och Häxan och Lejonet. Och när den tog slut tog vi en tepaus, innan vi kastade oss över Bröderna Lejonhjärta.

Nu ikväll har vi poppat popcorn och tittat på Harry Potter. Mysigt värre! I morgon ska vi äta frukost ute. När vi vaknat ska vi klä på oss, fixa matsäck och cykla iväg och hitta nåt bra ställe att äta frukost på. Håll tummarna för fint väder!

Hurra, hurra, hurra!

I morse sjöng vi för vår lillkille. Han hade visserligen redan vaknat, men togs ändå med överraskning denna första födelsedagsmorgon.
Flickorna kom in med ballonger och paket, Simon med ett ljus i handen och fler paket. Och så sjöng vi ju och hurrade, såklart. Oscar uppskattade verkligen sina presenter. Och inslagspapprena. Och ballongerna. En helt underbar morgon, helt enkelt!

En bit efter åtta cyklade Märta och jag iväg till skolan. Vi kom precis när det ringt in. Märta sprang iväg över gården medan jag läste hennes cykel. "Hejdå gumman"; ropade jag lite halvhögt. Hon vände sig om och ropade hej innan hon pep runt hörnet och in genom dörren. Vilka stora barn vi har nu!

Oscar blev firad på dagis också, med sång och en liten present; en fingerdocka. Tyvärr vägrar han äta maten på dagis. Jag kan inte klandra honom. Det är verkligen tråkig mat där. Centralkök borde bannlysas, och maten borde räknas i hur mycket näring och hur väl den smakar, istället för i hur mycket den kostar att tillaga. Både Ida och Oscar står faktiskt i kö till Atheneskolans förskola som öppnar efter nyår. De har eget kök. Och bor granne med skogen.

När jag kom hem från jobbet stod en härlig doft av nybakat i huset. Simon hade gett sig på att baka tårtbotten. Jag blev en aning förvånad men innan jag hann fråga berättade S att han faktiskt varit i affären för att köpa tårtbottnar, men då han läst innehållsförteckningen kunde han inte förmå sig att köpa. Det blev ett paket potatismjöl istället och hembakat.

Efter kvällsmaten blev det alltså tårta. Vi sjöng och Oscar såg helt ställd ut. Vi hjälptes åt allihop att blåsa ut ljuset, en blå glittrig etta, mitt på tårtan. Tjejerna satte glatt i sig av härligheten, men Oscar ville INTE smaka. Till slut tvingade jag i honom en liten sked med grädde. Det VAR ju gott! Men han ville inte ha mer sen iallafall.
Simon hade på sin barndoms manér mosat banan med grädde och lagt emellan två av bottnarna. Jag måste erkänna att jag har enormt svårt för den fyllnigen. Det blir sötkvalmigt tycker jag. Som motvikt till bananslisket hade jag insisterat på att ha hallonsylt mellan de andra bottnarna. Simon hade lite svårt för hallonsylten, det var alldeles för syrligt tyckte han...
Tårtan är ändå uppäten till hälften, vilket måste vara ett bra betyg!

I morgon har jag min tidigaste morgon; börjar med att öppna fritids kl 06.30. Så nu ska jag sova. Tjing!

Fart och fläkt i helgen

Runt ettiden på natten mellan torsdag och fredag kom mamma och pappa hit. Kvällen hade varit lite sådär gnällig och brödbaket jag satt igång med hade blivit mer än lovligt försenat. När M och P kom hade bröden just jäst klart och nyss kommit in i ugnen.
Simon stannade uppe och luftade ugnen då och då tills de var klara sådär vid tvåtiden. På morgonen kunde man ana ljummen värme från brödet när det skars upp. Inte så dumt, även om nu stackars Simon var lite trött.

Fredagen förflöt med dagis och skolbesök, solen strålade och på eftermiddagen tog mamma och pappa en stadstur med barnen. Som sig bör, blev barnen bortskämda lite också, med glass på stan. Men vad har man inte sina "oldeforeldre" till?
Jag hade mina danslektioner och sen spenderade jag eftermiddagen på fritids.

I lördags for vi ut till Kräklingbo där det var marknad.
Det var också hönsauktion och kaninförsäljning. Märta ville genast flytta ut på landet och ha knniner och kycklingar. Jag höll med. Det är nåt med djur som känns skönt jordnära.
En bit bort från kycklingarna och kaninerna stod en enorm stut, med grimma på och en slags rem om magen. Man kunde rida på den, om man ville och vågade. Inte för att nån av våra ungar fik, men det var lite kul att titta på. Han var snäll, stuten, men enorm. 1400 kg, sa skötaren. Ett par barn hoppade upp och höll sig i remmen. "Skorna av", sa föraren och så drog han v dem skorna och hängde upp dem på stutens horn. "Fina skohorn va?!" skojade han.
Efter att ha tittat på djuren en bra stund kände vi oss hungriga och köpte hamburgare. Enorma hamburgare, alldeles nygrillade. Gott! Vi satte oss i gräset, njöt av maten och betraktade folkvimlet nere på marknadsplatsen.
Sen spanade vi in markaden. Tjejerna köpte polkagrisstänger, som de gick och sög på och var strång upptagna med ett par timmar framåt. Jag köpte ullgarn, som jag kanske kommer hålla mig sysselsatt med när jag blir gräsänka - det är inte så långt kvar nu... En liten kofta tror jag det blir. Men man vet aldrig...

När vi var nöjda med marknadsbesöket åkte vi ner till Folhammar och raukarna där. Det var kul, tjejerna klättrade och busade och pappa fotade. Oscar ville också klättra men han fick inte lika fria tyglar som sina systrar.
Med tre gravt teberoende personer i sällskapet, blev visiten i Folhammar inte väldigt lång. Snart var vi på väg tillbaka till Visby, med mellanmål och en stor kanna rykande te.

Senare på eftermiddagen åkte Simon iväg för att öva lite inför en spelning han hade fått senare på kvällen.
Vi andra var hemma och fixade middag. Skinkstek med potatisgratäng och vinsås. Mums! Fast Oscar fick annan mat, och det ville han inte ha. Han hade förresten fått nån slags pricksjuka och hade också lite feber. Så lite kinkig fick han lov att vara.

I dag har vi tagit det rätt så lugnt. En liten förmiddagspromenad blev det, men det regnade så den blev inte så lång. När vi kom hem tittade solen fram. Såklart.
Vi spelade Fia en stund och sen var det dags för M och P att åka ner till färjan. Nu blir det inte något långt farväl åtminstone inte för Simon, Ida och Oscar, som ju ska till fastlandet i slutet på nästa vecka. Jag, å andra sidan, kommer nog inte träffa föräldrarna förrän till jul. Men man överlever det mesta!

I eftermiddags var vi nere på stan och handlade lite på stormarknaden. Bland annat hittade tjejerna en fin present till lillebror på ettårsdagen. Och så köpte vi mat också. Sin vana trogen stack Ida iväg och vi kunde höra hennes förtjusta fniss lite varstans. Här och där kunde man se en lockig ljus kalufs vippa iväg, aldirg länge inom synhåll.
När vi kom till kassan började vår annars så coola inställning till hennes förvinnande bli lite mer nervöst. Simon gick iväg för att leta upp henne. Märta var mer än orolig för sin syster, hon var på gränsen till panik.
När jag betalat och var på väg att stoppa tillbaka kort och växel i plånboken, kom Ida till kassan. Hon hade famnen full med varor; en påse bananer, en barnmatsburk och ett kilo makaroner. Livet i ett nötskal.

Jag ropade på Simon, och precis innan han kom fram till oss hade Ida stuckit igen. Hon hade väl glömt mjölken....

I morgon ska Oscar börja inskolas på dagis. Jag ber alla högre makter om hjälp så att det ska gå bra. Han känns nämligen inte riktigt lika solid och redo som Ida gjort. Men hur det nu är, så ska han börja nu iallafall. Det känns lite, lite sorgligt. Bebistiden är över, slut, kommer inte igen. Åtminstone inte för Oscar.

Snart ingen bebis längre

Om en vecka fyller Oscar ett år, det är inte klokt!

Han är så charmig när han tultar runt på vingliga steg här i huset. Han är riktigt duktig och går riktigt långa snuttar. Och så gillar han att stå och digga till musik, med lätt bakåtlutad överkropp, gung i knäna och ett strålande leende i ansiktet.
Han har fått börja äta makaroner nu och DET var en riktig fullträff. Tänk så mysigt att äta samma sak som alla andra, och att få sitta och pilla i sig dem alldeles själv (med händerna som tentakler ner i tallriken...).

Höstan har smugit sig på här uppe. Kärleksörten står lysande rosa i rabatten, tillsammans med några vita slags perenner jag inte känner till. Annars har det börjat vissna ner litegrann trädgården. En del buskar har fått roströda kanter på sina blad, fast gräsmattan fortsätter på sitt obstinata vis att växa i hejdundrande fart trots låga nattemperaturer.
Det ligger mängder med päronkart invid trädgårdslandet.

Växthuset hyser en liten skatt av röda och gula tomater. Ibland tar sig ida in på en räd och slukar glupskt i sig vad hon kommer åt. Som tur är är plantorna stora så hon räcker inte upp i toppen. Förresten finns det så det räcker ändå, jag tror aldrig vi har ätit så mycket tomater som nu. Gott!

I natt kommer mina parenteser, de landar vid midnatt med färjan. Tjejerna ser fram emot deras besök. Ida har redan bestämt att morfar ska sitta bredvid henne vid frukosten i morgon. Märta vill sitta på andra sidan om honom.
"Ska mormor och morfar följa dig till dagis i morgon?" frågade jag Ida när vi satt på sängkanten och pratade nu ikväll.
"Nej! Mormrorna och morfrarna kan inte vara på dagis, mamma. Bara barn!"
Notera den gotländskinspirerade pluralformen. En morfar, flera morfrar, en mormor, flera mormrar. Eller som mina kollger sa på jobbet - alla papprerna - vilket inte hade något med administration att göra - men föräldrar!

Nu är jag vansinnigt trött.

Jag och så alla på Kumlaanstalten...

Ja, jag har varit rätt så uppslukad av Harry Potterböckerna på sistone. Blev så upprörd över hur senaste filmen gravt frångick boken så jag satte mig helt enkelt och plöjde bok 5-7 (fast i omvänd ordning, av ngn anledning...). Varje bok är på mellan 600 och 800 sidor så ni kan ju tänka hur glad Simon var för det...
Idag upplyste Simon mig om att böckerna om Harry Potter är de mest utlånade bland fängelsebiblioteken.
"Det är du och så Sveriges kriminella", tyckte han.
"Hrmpf", tyckte jag och tillade att jag inte tar någon kritik kring mitt val av litteratur, åtminstone inte från nån som bara läser Aftonbladets sportsidor och en och annan artikel i Amelia.

I förmiddags var oscar, Ida och jag på Myllan. Ett kärt återseende. Vi är ju inte där så ofta nu för tiden. Ida målade, såklart, och Oscar lekte ofantligt mycket med alla roliga leksaker och alla barn som var där. I vanliga fall brukar Oscar sova förmiddagslur en stund mellan tio och tolv, eller så. Men idag var han vaken från ungefär halv sju på morgonen till kvart över tolv, när Simon kom och hämtade oss. När jag spänt fast honom i bilstolen somnade han medsamma.
Sen sov han och sov och sov. När klockan var tre väckte Ida honom på min order. Lunchen kan inte bli hur försenad som helst...

I eftermiddag hämtade vi Märtas och Idas bästa kompisar S och V på dagis. De var hos oss och lekte en stund och det var SÅ SKÖNT att tjejerna hade varsin kompis att busa med. Även om alla satt med läppstift på när mamman kom och hämtade ("Eh... oj då, har de fått tag på läppstift... hoppsan! Men det går nog bort i tvätten... tror jag...")

Skivan som Simon spelat in på jobbet är klar, "Ljus. Gullin." Kul att se och höra sin man i en till skivproduktion! Fast jag har bara hört i bilstereon. Och som jag nu vet, ska man passa sig lite för bilstereoanläggningar när man "finlyssnar", för det är inte alltid så bra ljud i dem. Men så fort tillfälle ges ska jag finlyssna inne. Nån gång före jul hoppas jag...

Sköna söndag

Idag har vi varit i Slite, haft picnic på stranden och kastat sten i vattnet.
Händelsevis åkte vi också förbi ett hus som var till salu, hrm hrm... Ses här, om nån är nyfiken! Märta tycker annars att det vore mysigt att bo i husvagn. En av hennes kompisar bor nämligen i husvagn varje sommar och det är M lite avundsjuk på.
Men när 65 kvm känns trångt, är det inte så lockande att tänka sig att bo på 12...

Simon har övat lite, tvättat ikapp lite och tagit initiativet till storhandling på Den Jättestora Stormarknaden Lite Utanför Stan.
Jag har kämpat med att övertyga Oscar om hur GOTT det är att äta mat. Så småningom allt mer desperat och till slut satt jag där med telefonkatalogen på huvudet och apade mig med barnmaten så till den milda grad att jag undrade var gränsen egentligen gick för hur underligt man får lov att bete sig för att få mat i sitt barn. Vi har förresten ett stort fönster precis invid matplatsen.

För ett tag sen föreslog Simon att vi skulle spara alla kvitton på allt vi köpte, bara för att se vart pengarna tog vägen.
I eftermiddags satte jag mig med alla dessa papperslappar (de var väldigt många) och började sortera upp våra inköp i olika kategorier. "Chark/mejeri/ägg etc", "frukt&grönt", "Skafferi", "Kläder&skor", "Godis etc" samt "Övrigt".
"Chark&mejeri" tog genast täten, det har vi spenderat mest pengar på. Föga förvånande då mjölken verkar dunsta i sin kartong redan innan vi fått inte den i vår egen kyl.
Kläder&skor hamnade högt upp också, vilket inte är vanligt. Men vi har fått köpa nya skor till barnen, det är inte klokt vad de växer fort. Jag skyller på Simons gener. Det skiljer "bara" 8 nummer mellan min och Märtas skostorlek nu.
Glädjande hamnade "Godis" på sista plats med 170 kr. Kan tyckas mycket, men det inbegriper förutom riktigt godis även chips, dessertostar och glass.
Kategorin "Övrigt" hade hamnat sist om det inte hade varit för olika medikamenter som varit nödvändiga nu i kölvattnet på förkylningen som haft oss i ett fast grepp i veckan.

När jag nu ändå hållit på och räknat har jag ägnat en liten stund åt vårt Kyotoprojekt. Vi ligger rätt så bra till, om man börjar räkna när vi bodde i Skåne.
Ni vet, då när vi körde så löjligt mycket hela tiden till och från jobbet och så.
Sen dess har vi ju framförallt minskat på bilkörningen vilket gett mycket stor skillnad i användning av fossila bränslen och de utsläppen därifrån.
Inför nästa 12månadersperiod blir det nog svårt att minska mer på våra utsläpp, eftersom vi knappast kommer kunna köra mindre än nu. Så vi får helt enkelt jobba mer med inköpen av mat och kläder, och energianvändingen här hemma. "Tur" att vi bor så smått nu...!

Och det där med kläder... jag hörde att det tar ca 3 månader för en normal planta att växa fram bomull till EN t-shirt. Visserligen finns det väl säkerligen ett antal miljoner bomullsplantor i världen, men vi är också rätt många människor som bomullen ska räcka till.
Det ger lite perspektiv på saker & ting, så det känns lite skönt att vi handlar kläder typ ALDRIG. Annars har det mest känts lite jobbigt att inte ha så mycket paltor i garderoben att välja bland. Särskilt på torsdagarna när jag börjar jobbet 6.30...

Lat lördag!

Äntligen helg!

Gångna arbetsveckan har varit lite mer krävande än jag tänkte mig i måndags. Musiklektionerna går bra, även dansen faktiskt, men herregud vad mycket ATTITYD barnen har, redan i trean!
Det ska vara coolt, men lätt och gå fort att få till. De verkar inte vilja bemöda sig med ens EN lektions övning innan det ska sitta. Antingen får jag kasta om hela min mödosamt ihopsatta läsårsplanering, eller så får barnen lära sig att lägga manken till...

Det är väldigt skönt att jobba på fritids, iallfall. Att få umgås med barnen sådär kravlöst, som det är mellan vanliga människor. (Till skillnad mot lärare-elevrelationen, som känns mer formell...)
Om en vecka börjar "kurserna" på fritids och då ska jag dra igång med fiolspelet. Fem små 1/4 fioler har jag fått köpa in, och i onsdags stod jag i musikförrådet i en timme ungefär och hartsade upp stråkarna, stämde fiolerna och snusade in lukten från de alldeles nya, glänsande instrumenten och fodralen. Trevligt!

Veckan som gick har också bjudit på lite sjukdom. Eller, ja, jag har varit snuvig och hostig, Simon också sådär halvkrasslig (fast den här gången verkade han inte vara på gränsen till döden - annars är det ju välkänt för det manliga släktet...) och Märta har haft rejäl feber. Ida och Oscar verkar dock ha klarat sig med bara lite snor.

Trots hög feber har M jobbat på bra med läsning och skirvning. Vi hittade nämligen en tjock, spiralbunden skriv-och läsbok på stormarknaden. Rätt ok bok faktiskt, tycker jag, och enligt baksidestexten riktar den sig till barn mellan 6-8 år som vill träna på att skriva och läsa.
Hon fick boken i tisdagskväll och är redan halvvägs genom den.
Det enda lite kluriga som hon inte riktigt fått grepp om än är att skriva "på småspråket", dvs skriva med små bokstäver. men det kanske går lättare när hon inte har 39 graders feber.

Nu mår vi bra och är i stort sett friska allihop iallafall. Tjejerna är hos kompisar och leker, Oscar sover och nerifrån källaren hörs Simons plonkande på digitalpianot. Klockan är inte ens lunch, annars hade det varit läge för ett glas rött och den där brieosten. Den som väntar på nåt gott... får ofta vänta längre!

På ålderns höst...

... hoppas jag att jag ägnar mig åt något liknande. Länge leve barndomen!

www.youtube.com/watch?v=4L_DQKCDgeM

Tack Nina!

Tiden flyger...

Ja tänk vad fort det går!

Har nu jobbat första "vanliga" veckan, alltså med eleverna. Det har gått bra, på det stora hela.
Att ha dans kräver dock rätt mycket förberedelser för min del... framför allt har jag ju inget "i bakfickan" så jag vill ha så mycket med mig som möjligt in på lektionen.
Har nu gjort ett misstag som jag inte kommer göra om - att lära ut samma dans på alla dagens danslektioner. Man får nämligen GRYM träningsvärk i en viss muskelgrupp... bättre att sprida på gracerna!

Oscar går 10-15 steg helt på egen hand nu. Och så har han blivit enormt pappig. När Simon gick iväg en tur med Ida blev han lite lessen och ropade Pa-Pa-Pa-Pa... och jag kunde inte trösta riktigt. Det skär lite i hjärtat!
Oscar är väl det av våra barn som fått sig minst mängd musik, vid snart ett års ålder har han varken varit på konsert eller spelmansstämma, och här finns inte ens ett piano han kan klinka på.
Men så idag satte jag igång en skiva med blandad "klassisk" musik. "Baby elephant walk" gjorde stor succe och han diggade till musiken så yvigt att matstolen han satt i hoppade iväg en bra bit över golvet. Väl nere på mattan, stod han och gungade med stor inlevelse till såväl "Humlans flykt", Offenbachs "Can Can" och "Vals 2" ur Sjostakovitjs Jazzsvit. Ingen skada skedd, verkar det.

Märta trivs i skolan, fastän de inte fått nån bok ännu. Och Ida gillar dagis. Vad mer finns att tillägga? Det är lite tråkigt att inte träfa dem mer, men jag får väl försöka ävertala maken att skriva ner några av alla sina föräldraledighetsanekdoter här.

Cineast... eller iallafall Harry-Potter-ast

Helgen har tillbringats som följer:

Fredagskvällen
God mat, gott vin, vacker solnedgång. Trött Ida. HP sugen Märta - halv film med henne på vuxentiden.

Lördagen
Regnade bort. HP film för nästan hela slanten. Påbörjad städning. Blixtvisit från arbetskollega med familj. Liten inköpstur, som slutade med att mitt knä la av och Ida gjorde illa sig på Ms cykel. Alla mår dock bra nu... Inköp av HP film nr 5, som vi vuxna avnjöt på kvällen. Jag har nu fått HP bacillen jag med.

Söndagen
Har varit fin, med gräsklippning, avslutad städning och rena, utomhustorkade lakan i allas sängar. Jag har tittat på HP filmen från igår, en gång till...
Och ja, Oscar går flera steg nu! Och är otroligt charmig och gullig, ler hela tiden, nästan iallafall. Snackar mängder, särskilt när han är lite trött.

Spänd förväntan

Vi har nu haft ett par händelserika dagar.

Ida började ju dagis i måndags, och hon trivs alldeles förträffligt. Hon berättar mycket och gärna om sin dag på dagis. Det är rent imponerande hur mycket hon minns och berättar om. En dag var hon lite missnöjd med sin dag, och när jag frågade närmre så berättade hon att någon varit dum.
"Vem då", undrade jag.
"S" (=fröken)
"Jaha?! Vad hände då?"
"Jag fick inte klättra bakom kanan. S sa nej nej och kom och tog mig. Då ropde jag 'mamma, mamma kooom', så ropade jag. Sen blev jag glad."
Det känns betryggande att hon inte tillåts klättra hur som helst. Känns även bra att hon kan bli arg och att det sen går över. Just övergåendet har vi annars inte sett så mycket av...

I tisdags fick jag OK från chefen att köpa in småfioler. Kul! Fick också frågan om jag ville gå upp i tjänst och jobba på fritids också. Jovisst ville jag det. Så nu jobar jag 85% och har en dag ledig i veckan, måndagar.
Utom nu p åmåndag då jag jobbar på förmiddagen med "startföreställningen". All personal och vår VD och rektor välkomnar alltid eleverna med en (skojfrisk) föreställning första dan. Vad jag hört ryktas så är visst Gotlands Allehanda tipsade och taggade på att komma och fota.

I onsdags gick Märta som på nålar. Hon frågade säkert en gång i timmen om hon fick packa sin skolväska snart? Jodå, det gjorde hon men det var ju "bara" pennskrinet som skulle med. Och så frukt också, en banan fick det bli och den la hon noga i en liten plastburk med lock, innan den stoppades i väskan.
Det blev en snabb nattning på kvällen, hon var helt på det klara med att det var upp och hoppa på morgonen sedan.

I torsdags hade jag - tyvärr - på min lott att öppna fritids kl 06.30. Så jag kunde inte önska Märka lycka till eller så på hennes första skoldagsmorgon. Jag skrev en liten lycka-till hälsning, men det är ju liksom inte samma sak.
Skoladagen gick bra iallafall, men de fick inga böcker! Märta ringde sin gamla Degebergakompis på eftermiddagen, för att höra hur hennes skoldag varit. Inte nog med att kompisens skola börjat redan på onsdagen, men hon hade dessutom fått en skrivbok också! Märta var nog lite avundsjuk.

Idag är det fredag, och när Märta kom hem från skolan berättade hon lite besviket att inte heller idag hade de fått några böcker. Hon bedriver dock intensiva självstudier på kvällarna och läser "Barnens stora lexikon" (tjock lunta med sisådär 400 sidor mellan pärmarna).
"Då kan jag både lära mig om allting och träna på att läsa", konstaterade hon.
Kanske har hon gått ut lite hårt. Hon började med en artikel om skelettet, och hann bara läsa ett par rader innan hon fastnade i ordet "ryggradsdjursskelett".


I morgon är vi lediga allihop. Om vädret tillåter går vi nog på promenad ner till Almedalen och lekplatsen där. Kanske en tur in på biblioteket också. Det vore nog inte å dumt med någon mer lättläst litteratur till vårt skolbarn.
Och på vägen tillbaka ska jag införskaffa några sköna, mjuka arbetskläder. Förutom musik och fritidslärare är jag ju nämligen danslärare nu också! Ett, två, tre, plié!

Ruskväder

Det blåser som vore det mitt i november.
Lyckligtvis narras solen med SMHI och trots dystra väderleksrapporter, har vi njutit solsken både igår och idag. Men i morgon är jag ledig så då kommer säkert lite regn...

Idag fick Ida en vattenflaska på dagis, precis som de andra barnen. De har dem när de är ute och leker, så att barnen inte ska bli uttorkade... Ida sprrang och drack lite nu och då berättade Simon. Den där vattenflaskan har hon pratat om lite förut (Märta hade ju en...) och idag när jag kom hem från jobbet berättade Ida att hon "nåckså har en flaska nu". Detaljer kan vara enormt viktiga...

Oscar är så charmig. Han skrattar och gosar och ler med hela ansiktet när vi leker. Han går ett steg nu, på egen hand. Även två steg nån gång, sen sätter han sig på rumpan. Han är otroligt stadig och kan stå länge, särskilt när han leker med kryddburkarna. Simon köpte cayennepeppar idag, förresten. Men den burken får stå uppe i skafferiet. Det vore ju inte så kul för sonen om han mot förmodan skulle lyckas pillra upp locket på just DEN burken!

Märta går som på nålar och bara VÄNTAR på att skolan ska börja.

Själv är jag lite mör efter allt nytt på jobbet, och dessutom böjar näsan täppa till sig. Som tur är har vi en liten hög med näsdukar på lager. Hösten närmar sig!

Fullmatad!

Idag började Ida ÄNTLIGEN på dagis. Som hon har längtat! Igår berättade hon för mig att "Pappa ska inte stanna, pappa ska gå. Ida ska vara själv på dagis!" Vidare ville hon gärna sova på dagis också. Kanske minns hon dagis i Degeberga? Att de sov efter maten?
Hur som helst, så gick Simon och alla barnen iväg i morse, Märta till fritids och resten till dagis. Ida trivdes och även Oscar! Simon stannade kvar hela den lilla stunden (1,5 timme) de var där. I morgon blir det lite längre stund, och så lunch med.

Men långt innan dagisäventyret började, tog jag premiärtur på min nya cykel - till jobbet! Det är skönt att cykla. Nu måste jag bara köpa en cykelhjälm, pronto! Att ha barn förpliktigar - man ska inte bara vara en god förebild, men också se till att man håller sig pigg, kry och oskadad. Ända sen bästa kompisens pojkvän krockade med en annan cyklist och hamnade på sjukhus, har jag haft viss respekt för cykelincidenter. Det krävs inte hög fart för att det ska gå illa...

Jag kände mig lite som en fransk madame när jag cyklade iväg en stund efter sju i morse, med de (nästan) nybakta baguetterna lite käckt uppstickande ur cykelkorgen, invirade i en rutig bakduk.
Under lunchen kände jag mig ännu mer fransk. Det var mat så det dignade och alla åt så det stod härliga till. Vi satt och pratade om ditt och datt och kommenterade maten då och då, när vi fick nya smaksensationer i munnen.
Rätt om det var utbrast min bordsgranne att "Åh, vad gott! Jag som älskar chevré!" Chevré! Hon upprepade denna felsägning ett antal gånger och när även en annan kollega använde samma konstiga uttal kunde jag inte hålla mig längre och utbrast att "Det heter chèvre..." De såg på mig och sa inget mer. Inte förrän gruppen med "Sött och sliskigt" presenterade vad de bakat till efterrätt. Kanske är gutar lite känsliga för kommentarer om uttal...

Väl hemma efter arbetsdagen, möttes jag av ännu fler goda matdofter. Simon stod i köket och hade just gjort iordning potatisgratäng. Fransyskan stod redan i ugnen, vinet låg på kylning.
Det var himla gott! Alla åt med god aptit. Vår lille kille åt så mycket och var så trött efter dagens dagisutflykt att han somnade tvärt när Simon satte sig med honom i soffan. Även tjejerna somnade rätt så snabbt idag.
Vid halv nio sov alla barnen och köket var undanstädat och iordning. I brist på annat att göra har vi ägnat kvällen åt en stor kanna te i sällskap med glass och chokladsås.

Jag är spelsugen. Så här spelsugen har jag inte varit på väldigt länge. Det är helt klart dags att plocka fram alla instrument!

Bröllopsdagen

Ja, idag är det sex år sedan klockorna ringde i Södra Mellby. Tiden går!

Dagen till ära väckte Simon mig med en kyss (eller, flera; jag är inte så lättväckt på söndagsmorgnar...). På nåt sätt låg alla barn inne hos oss och Märta tyckte att vi skulle sluta pussas: Blää, vad ni pussas!
När vi förklarade vilken dag det var började hon fnissa lite.

Så småningom kunde jag sega mig ur sängen och gå den långa sträckan om fem meter bort till frukostbordet. Där låg ett fotoalbum med bilder från dagen för sex år sen, en överbliven invitation till festen och så en liten vas med blommor, nyligen plockde i trädgården av Maken själv.

Under frukosten beslöt vi oss för att åka till Kneippbyn, med vattenlandet och Pippis hus, idag. Solen sken och det kändes som om det var en riktigt bra utflyktsdag. Men när vi packat in oss i bilen mulnade det på och det blåste en hel del.
Idag var första lågsäsongdagen på Kneippbyn, vilket betydde att alla attraktioner inte var öppna samtidigt, och att det inte var så mycket folk där.
Inga köer alls faktiskt, vilket ju var himla trevligt. Vi var nästan själva i Villa Villerkulla. Och när vi ville åka något så var det liksom bara att hoppa i. Simon och jag åkte "flumeride", det var bara att hoppa ner i en av stockarna - de guppade runt tomma allihop. Barnen såg med stora ögon hur modiga vi var som vågade åka både högt (nåja...) och snabbt och med vattenskvätt.
Annars var barnen mest nöjda med att hoppa i hoppborgar och dylika ting och det fanns det gott om. Och så provade de att köra små elbilar i en pytteliten stadsmiljö. Märta var fena på det, och Ida provade också. Fast Ida tyckte det var roligast att gå runt bland de pyttesmå husen och de pytesmå trädgårdarna, så hennes bil stod mest parkerad.

Dagen till ära åt vi pizza till lunch.
Och sen åkte vi ut till Endre och tittade på ett hus som uthyrs PERMANENT. Ja ni fastlänningar tycker väl inte att det är nåt att skryta med, att bo PERMANENT nånstans. Men på den här ön är det lite speciell huskultur. Alla, eller de flesta iallafall, vill dra nytta av turisterna som kommer varje sommar. Det betyder att om man råkar ha ett hus/lägenhet/friggebod/lada över så säljer man inte, utan man hyr ut under sommaren. Och för att huset/etc inte ska stå tomt och bli sunkigt och fuktigt under resten av året, så hyr man ut september-maj till inflyttare. Dvs såna som inte har 5000 ködagar i Gotlandshems bostadskö, och därför inte kan få en hyresrätt.

Nog om bostadsmarknaden. Nu ska jag äntligen sova, för nu är baguetterna faktiskt klara. Jag sk a ha med dem till knytislunchen på jobbet i morgon.

För sex år sen sjöng Simon "Kärleken är evig" på bröllopsfesten. Tyvärr missade jag hela showen för jag var i vårt rum och ammade Märta. Varje bröllopsdag har jag tänkt be honom göra om hela grejen, så jag får uppleva det också. Särskilt falsettdelen ska visst vara nåt extra.
Men nu missade jag i år igen...

Det var en lördag aften..

... nej, det är ju fredag kväll faktiskt.
Skönt med ledigt från jobbet, fast denna helg ska jag baka bröd till knytkalaset på jobbet på måndag så helt ledig är jag väl inte.

Men just nu sitter jag med ett glas rött och har just husknarkat lite med maken. I takt med att nivån sjunkit i glaset har vi blivit allt mer positiva och har rätt strålande framtidsutsikter för tillfället (enligt oss själva då).
Innan vinet är slut har vi nog köpt det där mångmiljonhuset på Klinten inne i stan. Ni vet det där vitkalkade i två våningar, med fantastisk utsikt över Domkyrkan och vidare ut över alla tegeltaken, tills vattnet tar vid bakom västra delen av Muren. Som vi kommer hyra ut svindyrt till galna nollåttor varje sommar, när vi ändå åker till Blekinges riviera och vårt sommarparadis i Sölvesborg.

Skål!

Morning has broken...

I morse var det tungt att kliva ur sängen. Natten gav inte så god sömn och jag kände mig varken pigg eller utvilad.
Försökte skölja bort tröttheten i duschen. När jag stod där blev jag plötsligt alldeles klarvaken. Mindes förra veckans långa arbetslagsmöten, och särskilt en mening jag yttrat:
Ja visst kan jag öppna fritids på torsdagar!
Två och en halv minut senare satt jag i bilen på väg till jobbet. Jag såg framför mig hur en hop ensamma, frukostsugna barn stod ute och undrade vart fröken var. Frågetecknen poppade i huvudet; var ligger fritids (det byggs förtfarande och verksamheterna flyttar runt) har jag fått nyckel, hur många barn är där...
Väl framme, gick jag upp mot huvudbyggnaden och försökte gå in, men det var låst.

Några SMS senare pustade jag ut. Det är inte förrän senare vi lärare ska hjälpa till med fritidsöppningen. Vid sju kom byggarbetarna och jag kunde komma in i huset. En stund i stillhet innan resten av kollegerna kom.

Vid lunchtid var S med barnen och kollade in en lägenhet. Förgäves förmodligen, för visningen av Blekingehuset igår gav inget. Men det visste han inte då.

Väl hemma igen efter jobbet, möttes jag av en hoper glada ungar, en kanna te, mellanmål och en lite trött man. Simon var tvungen att åka hemifrån ett litet tag (hemmaföräldersyndromet), och fick Ida med som sällskap.
Oscar ville amma nästan hela eftermiddagen. Jag ammar nog faktiskt mer nu än innan jag började jobba! När han inte ammar vill han ändå vara i min famn, lägger huvudet mot mig och tar in mina hjärtslag. Ler litegrann och stryker sina små händer över mina numera rätt långa hårslingor. Gosunge!
Efter en stunds gos är han oftast nöjd och kravlar ner på golvet. Det är ju så mycket att utforska här hemma. Mystiska kartonger fulla av spännande prylar, prassliga kassar med härliga böcker, soffbordet som ger gåstöd i precis rätt höjd och är så härligt att gå runt, runt vid. Tjejernas rum med leksaker, vaskskåpet med den fantastiska sophinken. Och så det härligaste av allt; pillra upp luckan till braskaminen, gnida händerna mot soten och titta på hur svart det blir på fingrarna... "T-t-ta! T-t-ta!"
Jag vete katten om jag vågar elda i den där kaminen sen i vinter. Fast han känner väl att den är varm, innan han tar i den. Eller?!

Kyligt

Värmen har avtagit, svala vindar sveper över staden och det har regnat en del. Även om det bara är augusti känns det som att vi är på väg in i nästa årstid.
Märta har dessutom börjat på fritids (herregud så stor hon är!) och på måndag börjar Ida förskolan (mycket efterlängtat från hennes sida).
Det blev faktiskt så att hon hamnade på Märtas gamla avdelning (Kristallen), det känns bra. Från början skulle hon hamna på en annan avdelning (Pärlan) på samma bygge, och det hade ju också gått alldeles utmärkt. Men, nu är det ändå så att det är rätt skönt att det blir bland gamla bekanta frökar. Ida känner ju till stället väl, efter att ha varit där och lämnat och hämtat storasyster hela förra läsåret.
I dag fick jag så ett efterlängtat telefonsamtal från förskoleadministratören. Oscar har fått plats i förskola också, och han får börja redan den 14 september. Vilket betyder att han är inskolad och klar precis lagom tills Simon ska åka iväg. Vilken förskola det blev? Jo, med vårt flyt blev det såklart Kristallen!

Däremot har vi haft lite meck med huset. Först tvättmaskinen. Tvättmedelsfacket var ju geggigt och riktigt räligt. Så luktade det också illa ur själva trumman, och när man drog ut själva "bälgen" eller vad man ska säga som håller tätt invid luckan, så fanns där en hel del goja också, på lite olika ställen... Efter att ha rengjort där, trode vi att nu skulle det bli bra. Så icke.
Som tur är, i denna informationens tidevarv, är kunskap aldrig längre bort än närmsta uppkopplade dator, och via internätet fick vi tag på ett recept mot illaluktande tvättmaskiner.
Jag delar med mig:

Steg 1: Häll 1-2 dl klorin i tvättmedelsfacket, tvätta i 40 grader. Upprepa 3 ggr. Töm avloppssilen efter varje gång.
Steg 2: Kör ett tomt 60 gradersprogram.
Steg 3: Häll 30 g (1 pkt) citronsyra i tvättmedelsfacket, tvätta i 60 grader. Upprepa 3 ggr.
Steg 4: Kör ett tomt 60 gradersprogram, eller ett tomt sköljprogram.

Så, efter en dags meck och jox med detta, har vi nu fräsch tvätt som luktar gott. Mycket bra eftersom vi verkar ha en flock spillkråkor inneboende också...

När vi nu trodde att allt var frid och fröjd, slog så kylen till med att bara kyla mer till sådär 10-11 grader. Vi har slängt en hel kyckling och ett paket bacon, och förmodligen får vi hiva en hel bit karré också.
Vid detta laget var vi så trötta på allt oflyt så vi meddelade vår värd alla turer med tvättmaskin, kylskåp och slängd mat, medelst epost. Det blev omedelbar och kraftig reaktion på detta, med några turer hit och dit och man kan konstatera att vår relation blivit något kylig. Som tur är verkar även kylen ha coolat ner sig en del nu.
Samma dag som kylskåpsincidenten blev jag erbjuden att hyra en kollegas hus i Endre PERMANENT. Tänka sig! Att slippa flytta varje sommar! Efter kylskåpsincidenten ringde vi omedelbart upp henne och bestämde tid på söndag för att komma och kika på stället. Jag misstänker dock att det ligger lite väl långt ute på landet.

Annars husknarkar vi på som vanligt. I eftermiddag är det visning av huset i Sölvesborg. Håll tummarna!

Men va ####?!

Helt otroligt. Lastbilen gick sönder på väg upp på motorvägen nånstans i närheten av Karlskrona. Så det blir inga möbler idag. Förhoppningsvis i morgon.
Men, det som känns viktigast just nu är att Simon inte hamnade i nån olycka när lastbilens gaspedal försvann. Det hade ju kunnat sluta illa, men det gick alltså bra.
Simon blev bärgad till en verkstad, och sen satt han på en känd hamburgerkedja och väntade på att min far skulle hämta honom.
Men, på snabbmatshaket fann Simon en gammal kompis som råkar bo i Karlshamn nuförtiden. Så S fick skjuts hem till sina svärisar.
Och av en händelse, ska far min jobba i Karlskrona i morgon.
Allt löser sig.
Bara lite senare...

Medeltidsgodis på trollkarlsskola

Idag gick vi ner på stan för att besöka Medeltidsmarknaden.
Ja, det är ju medeltidsvecka nu med allt vad det innebär av märkliga figurer, överfulla parkeringsplatser, galet överbefolkad stormarknad och högljudda nattvandrare.
Säga vad man vill om Medeltidsfolket, men de är lite märkliga. De klär sig på något slags "medeltidsmanér", några är väl rätt på det men de flesta ser ut som tagna ur nån B-film. Inte nog med att de klär sig märkligt, de beter sig lite underligt också. Ligger och äter (gjorde man det på medeltiden?) och äter mycket helstekt lamm/gris (hur mycket djur hade man på medeltiden? Inte så det räckte att grilla ett djur varje kväll väl?) och så går de runt med pilbåge, arborts och stora knivar i sina bälten. Vad hände med vapenlagen egenligen?! Den enormt överdimensionerade kniven används märkligt nog mest till att äta med. Trots att de flesta knivar jag sett mest passat till att antingen meja ner snårskog med eller kanske slakta en gris.
Vidare är en del medeltidare så inne i sin roll, att de även talar med lite ålderdomliga ord och en ålderdomlig, lätt irriterande släpig stämma. Utom när de snabbt svarar i sin mobiltelefon...
Vidare, har jag bestämt för mig att förr i tiden gick man hem och sov vid solnedgången. Annars kom nattvakten och undrade ifall man höll på med tjyverier. Men de moderna medeltidsvarelser som befolkar Visby nu, vandrar hemåt vid tretiden och för ett sånt oväsen att nattvakten borde bura in hela bunten.
Men, nu är det bara en dag kvar.

Vi var som sagt på marknaden idag, och Märta ville absolut ha en pilbåge och en jungfrukrans. Hon fick inget av det, men väl en liten rolig lergök som fylls med vatten, och när man sen blåser i den kvittrar den precis som en fågel.
Jag frågade Ida om hon också ville ha en sån fågel. Nej, Ida ville ha en grön klubba. Ni kan ju föreställa er hur lätt det är att hitta en grön klubba på medeltidsmarknad. Men, den som söker skall finna. Efter otaliga försäljare av brända mandlar, "riddarlansar"(knäckklubbor), älgsalami och "medeltidsgotter"(nån slags nötblandning) hittade vi faktiskt gröna klubbor.
Sedan kunde jag slappna av lite och ta in omgivningen lite mer. Barnen hade fullt upp med sina prylar och mina ögon vandrade längs raderna av hantverk som låg mer eller mindre prydligt presenterade längs "huvudgatan". Som vanligt, var det mest kommers runt krimskramset och de mer stilfulla (och dyra) kreationerna hade sorgligt få spekulanter.

Väl hemma igen, lekte Märta med sin nyfunna vän. De gick så in i leken att jag undrade vart de tagit vägen. Märta har ju på sistone bara varit hemmavid och har stundtals varit fullständigt odräglig på grund av brist på lekkompis. Så nu känns det rentav tomt när hon är ute och leker hela tiden.

Oscar är på strålande humör, helt ljuvlig. Han står själv nu, längre och längre stunder. Han fixar och donar och ger sig av på små upptäcktsfärder i huset. Favoritplatsen är vid silen i duschen. Man får vara noga med att stänga toalettdörren...

Lördagar är numera inte bara choklad-till-frukost och godisdag. Det är även Harry Potterdag och det kan vi tacka Aftonbladet för. Varje lördag kan man, om man köper den tidningen, även köpa en HP film (specialupplaga av originalutgåvan) för det facila priset av 69 kronor. Då ingår också en affisch på HP, som genast kan sättas upp på väggen hemma...
Nu var det tredje filmen, och det börjar bli lite komplicerad handling med tidsresor och intriger och falska anklagelser så det är ett sjå att förklara för Märta - man hänger knappt med själv. Så, nu får det vara nog med HP för ett tag. Jag misstänker att det är minst lika billigt att köpa de där HP filmerna via någon internethandel. Vidare misstänker jag, att på de filmomslagen står det inte "tollbunden" i baksidestexten. Jag avskyr dåliga korrekturläsningar.

Hur som helst, så har kvällen här avslutats med Harry Potter, choklad och resterna av en riddarlans.

Dan före dan före möbeldan!

I eftermiddags hämtade Simon en rätt stor liten lastbil, och tog fembåten över till Sverige för att hämta våra nu hett efterlängtade möbler.
Jag jobbade bara fram till lunch, och innan Simon begav sig hann vi umgås ett litet tag hela familjen. Som vanligt med en del högljudda inslag - vi har en mix av rätt högljudda gener från lite olika håll och de ger sig gärna tillkänna vid lite känsliga tillfällen; trötta fredagseftermiddagar, en bit in på barnkalaset, strax före sänggående... och så vidare.
Men, allt har en ände, och när vi väl kommit hem efter att ha lämnat Simon vid lastbilen, ja då infann sig LUGNET.

Ida skrev födelsedagsinbjudningar till sitt fyraårskalas, Märta fixade med en nyinköpt drake och Oscar hade en lång konversation med en plastspade och två pusselbitar. Själv tog jag tillfället i akt att försöka hitta stället jag slutade läsa den där boken.

Nu ikväll har barnen varit på besök hos grannarna mitt över De flyttade också in i måndags. De har huset som semesterhus, tyvärr, de är mycket trevliga. Dessutom har de bekanta på besök också, och besökarna har en dotter som är sex år och heter Nora. Nora och Märta lekte, hoppade studsmatta och sprang runt så som barn gör när de hittar en frände. Ida ville också vara med och gav sig in en vild springlek med ett par nioåriga pojkar. Och sen hittade hon sin idol, en tjej på kanske tio år som storsint lät Ida inta en framträdande biroll i jakten. Själv stod jag med Oscar på armen och njöt av att se barnen härja omkring. Varje sprungen minut ger nog ungefär 3 minuters kortare läggning. Trodde jag.
För att över huvud taget få med tjejerna hem, fick jag muta med film, chips och ostbågar. Det blev "Polarexpressen" och den är inte slut än. Envisa som de är, damerna, har de lyckats hålla sig vakna genom hela filmen. Men snart blir det nog tvärstopp. Även en Duracellkanin har sin begränsning.

Färger, förresten. Måste ha haft total härdsmälta eller så är vår dator oberäknelig (högst troligt vilket som) men jag har nu ändrat lite i layouten på bloggen. Till det bättre, hoppas jag.

Packa ner och packa upp

Så var då sommarlovet till ända.
Vi är tillbaka i Visby. Lite som vanligt, lite är nytt.

Huset bland annat. Ida är aningen förvirrad, med Gula huset, Andra huset och Röda huset att hålla rätt på. Märta däremot verkar ha funnit sig i situationen och suckade något förnöjt när vi bar in grejerna i måndags; "jaha, det är ju alltid trevligt med nytt hus...!"
Här är fint, om än litet. Dock är källaren stor och mycket fräsch, vilket ger plats för nattgäster, eller pyssel, eller kanske en liten polska på fiolen så småningom.
Enda smolken i bägaren var det enormt äckliga tvättmedelsfacket, men Simon har tagit sig an det med hjärtans lust och energi som anstår en hemmapappa (inget äckel på vår tvätt inte!) så nu är även tvättmaskinen rengjord in i minsta lilla vrå.

Trädgården är underbar. Mängder med fina perenner, rosor, lavendel, en härlig gräsmatta och insynsskyddad från de flesta håll. Vår gulliga hyresvärdinna har även ett litet växthus, i vilket hon planterat en mängd tomatplantor av olika sorter. Där är en god skörd på tillväxt, och ett par frukter har till och med börjat skifta i gult.

Mitt nya jobb är också bra. Just nu är det full rulle där med byggarbetare överallt. Skolan har fått flytta in i nya lokaler, som har byggts om från militära logement, undervisningssalar och träningsanläggningar till skola och fritids för 6-16 åringar. Förutom undervisningsalar av rätt karaktär, byggs även ett helt nytt tillagningskök och matsal. Jag ser mycket fram emot när just köket är klart, de ska laga all mat själva och även baka. Jag tror aldrig jag ätit "hemlagad" mat i en skola förut. Det är ju tyvärr alltför populärt med centralkök nuförtiden.

Simon är hemma med barnen, och jag är inte så avundsjuk faktiskt. Det är rätt skönt att gå till jobbet. Trots att det slamrar och låter och dammar och ventilationen inte är igång...
Märta är urless på att inte ha någon att leka med - alla kompisar är bortresta eller går på fritids. Ida är urless på att inte ha så mycket leksaker. Oscar är grinig för att han inte kan gå på egen hand ännu. Och så är han ofta lessen eftersom han gör alldeles makalöst klantiga försök att trotsa tyngdlagen. Han har rätt många blåmärken i ansiktet och på huvudet. Vilket den vikarierande sköterskan på BVC påpekade när vi var där igår på vägning och mätning.
Han är lång förresten. Det ingick en slags utvecklingsbedömning också och Oscar fick leka med olika grejer för att hon skulle se vad han kunde. Det gick naturligtvis strålande. Fast lite dåligt samvete fick jag när sköterskan frågade om hans joller, ifall han hade börjat säga ord och så. Jag hade ingen aning!
Herregud, jag har ju fullt upp med att nästan ständigt argumentera med hans äldre systrar så jag har inte ens försökt få honom att prata. Men vi kunde ändå enas om att han nog säger "lampa", när han pekar upp i taket och säger "pa".

I morgon åker Simon till Sölvesborg med en liten lastbil och hämtar våra möbler. Det ska bli skönt. Det är rätt trist att sitta på golvet, och det är helt olidligt att sova på den där luftmadrassen som det är hål i. Ungeför kl 4 får man pumpa upp den, ifall man inte vill idka nån slags asketisk asiatisk kroppshärdning... Även om vår säng är liten med sina fjuttiga 140 cm på bredden, så längtar jag grymt efter den! Vad barnen sover i? Naturligtvis har vi sett till att våra små guldklimpar får vila anständigt - tjejerna har sin våningssäng och Oscar sin spjälsäng. Som de flesta föräldrar har vi försakat vår egen bekvämlighet till förmån för ungarnas.

Nå, nu är det dags att pumpa upp madrassen igen.