Vård Av Barn

I morse åkte Simon iväg igen.
Taxi var beställd till 06.40, Simon ställde två klockor på väckning för säkerhets skull och allt var frid och fröjd när vi äntligen kom i säng. Jag hann dock inte mer än lägga huvudet på kudden förrän Oscar började gnälla, Ida blev lessen och cirkusen var igång.

Lite sömn blev det ändå men nån klocka hade Simon inte behövt ställa. Vi var uppe, alla utom Märta, strax efter sex. Ida och Oscar stod och vinkade i köksfönstret när Simon åkte iväg. Ida suckade lite när bilen försvunnit utom synhåll, så satt hon helt stilla ett litet ögonblick och sen var det som om hon skakade allt av sig - full rulle ut till matbordet för nu ville hon ha frukost!

Märta kraxade lite inifrån sin säng. Hon blev sjuk igår och var hemma från skolan. Ännu febrig fick hon vara hemma idag också. Fast hon vill gärna gå till skolan, hon är lite fundersam över vad det kan vara hon missar när hon är hemma.
Idag fick hon rejält ont i öronen också. Hon fick snabbt alvedon men det tar ju en stund innan det hjälper. Hon satt och jämrade sig i soffan med händerna för öronen, stackarn.
Ida och Oscar fick iallafall åka till förskolan ett par timmar. De har ju varit lediga så länge nu när Simon varit hemma, och dessutom behövde Märta lite lugn och ro. Ida stortrivdes som vanligt och det var en sjå att få hem henne. Oscar blev lite lessen som vanligt vid lämningen men han hade kul också sedan.

Dagen har förflutit lite sådär som det gör när man har allt och inget att göra. Först satt Märta en lång stund i pyjamas och tittade på TV. Jag städade köket. Det är märkligt hur mängder av olika små - och stora - högar liksom bara trollas fram av sig själva...
Och så hittade jag surdegen som jag satte i lördags. Och det var ju bra. Nya surdegar får stå till sig i skåpet ovanpå kylen, där det är lagom varmt. Tyvärr kan det ju hända att man glömmer bort den, man är ju inte där och tittar så ofta. Men nu hade den -som tur var - stått lagom länge och var redo för matning.
Minnet är bra, men kort!

Lunch kom fram på bordet så småningom. Märta blev besviken, jag hade gjort en av hennes älsklingsrätter, men hon kände ingen smak. Och så gjorde det ont i halsen.
Sen satt vi en lång sund och pysslade lite med en ny slags lera jag köpte å hobbyaffären för ett par dagar sedan. Den är superlätt, väger verkligen ingenting, är lättjobbad och torkar av sig själv på bara några timmar (enl förpackningen, men några grejer är forfarande inte helt torra). Märta gjorde en båt, som jag fick hjälpa henne med, och åror och några hjärtan. Jag gjorde en liten, liten skål. Det är nåt särskilt med att göra saker med händerna.

Nu ikväll har vi haft det rätt så mysigt, barnen och jag. Lite lätt hysteriskt emellanåt, det hör till, men överlag mysigt.