Ensam tillsammans

Jaha, nu har alltså maken varit hemifrån ett tag.

Repveckan gick bra, premiären var i söndags och den gick också bra. Nu är han i norrland och nästa föreställning är i morgon. När vi pratade i eftermiddags var han på jakt efter långkalsonger för det är minsann kallt däruppe.

Här i Visby är hösten blåsig men något mildare. Inte för att det hindrat oss från att ha mysa-framför-brasan-stunder varje kväll. Märta har som sin uppgift att varje dag efter skolan se till att det ligger en trave ved på altanen. Nej, hon behöver inte hugga, bara hämta från stapeln längst ner i trädgården. Hon hämntar även in tomater, dagens skörd räknade hon två gånger för det var otroliga 17 tomater! I oktober!!
När vi får eget här ska jag nog försöka ordna med växthus!

Oscar har åkt på förkylning och jag har nu premiärvabbat honom idag, blir även hemma i morgon (vab=vård av barn, försäkringskassans nämn på att vara hemma m sjukling). Så länge man inte ger alvedon så är det lugnt och skönt, men när han får det så förvandlas han från en hängig, trött, ytterst medgörlig pojke till en riktig vilde!

Man kan inte längre tro att Ida nånsin bott i Skåne. Hon pratar gotländska nu och jag misstänker starkt att det har med dagiset att göra. Hur som helst så är det ju lite gulligt. Dialekten alltså. Inget ont om skånska men gotländskan har nån slags charm som skånskan aldrig kommer ha i mina öron åtmistone. Kanske beror det på att jag inte är vare sig skåning eller bleking alls egentligen utan född i Nacka - närmre Visby än Malmö!

Märta har blivit bjuden på maskerad på fredag. Och nu sitte jag med fem meter velour och ska tydligen göra en svart mantel MED ÄRMAR tills på fredag. Herregud... Nåja, det får går som det går. Men jag misstänker starkt att det blir UTAN ärmar. Fast Märta är ju envis och hon har nu i eftermiddag visat en hel HarryPotterfilm för att jag riktigt ska se hur manteln ska se ut.
Hon vill inte riktigt lyssna på att jag inte är en sömmerska alls, utan en helt vanlig fiollärare som väl är rätt bra på att sy i knappar och fålla, men inte att sy kläder enbart utifrån att ha sett en film... Men i min dotters ögon är jag visst helt oslagbar i allt, så det är bara att ta tjuren vid hornen. Eller snarare manteln i fållen, kanske.

Idag var jag ute på Rusta i ett ärende och höll på att få panikångest när jag kommit förbi de första hyllorna. För där, bakom de billiga böckerna, de utlandsfabricerade kopiorna av designade elektronikprylar och diverse hygienartiklar stod hylla efter hylla med - JULSAKER!!
Jag upprepar: JULSAKER!!
Hallå, är det jag som är lite sen i planeringen, eller är det inte så att det bara är typ 6 oktober idag??!! kan man inte låta tomtarna, glittret, stjärnorna och allt annat krimkrafs ligga på lagret åtminstone tills det är november?!

Väl hemma efter denna lite bisarra upplevelse, satte jag mig med en kopp te och satte igång att sakna Simon rätt mycket. Min kloka yngre dotter såg nog att nåt inte var som det skulle. Vi pratade lite och så sa hon så klokt att "Mamma, vi är ensamma tillsammans!" Goa unge!

Nu måste jag sova. Jag hoppas att jag får dela sängen med bara Oscar i natt. När man bara har 140 cm är det lite trångt att ligga fyra i den. Fast det verkar inte barnen tycka. Åtminstone är det bara jag som vaknar.
Och så hoppas jag slippa mardrömmar om barrande granar, julklappsrimspanik och luciakronans-batterier-är-slut-och-luciatåget-går-nu-upplevelser.

God natt!


PS. Då min korrekturläsare är bortrest ber jag om överseende med alla tangenthalkningar, felstavningar, syftningsfel, tokig interpunkering och felböjda adverb... Bry er inte om vad jag skriver, bara vad jag menar!