Ja, nu nyper det ordentligt i kinderna om morgnarna.
Vi har även fått påhälsning av höstbacillerna. Oscar har varit krasslig och även jag har legat däckad, har varit hemma två dar från jobbet. Usch och fy. Feber, hosta, halsont och snuva.
På måndag morgon åker Simon iväg, och det blir att hålla tummarna för att han klarar sig från några bacillangrepp. De ska repa hela nästa vecka tror jag, och jag tror vidare att de är i Kungliga hufvudstaden. Se där, sån koll man har. Men jag har nog med att hålla reda på mitt eget och så barnen - måndag fiol, tisdag gympa, torsdag ute-i-skogen-dag, var är Idas regnbyxor och vart tog Oscars stövlar vägen? Märta, har du med dig frukburken hem idag? Och jäklar, vilken fredag är det nu igen... rullande stängning, kan det vara min tur idag??
Hej och hå.
Fiolen har inte kommit fram alls. Eller, jo faktiskt för jag har ju fiolgruppen på fritids. Men det räknar jag knappt, för det är mest lådan som är öppen. Jag går mest runt och hjälper de små och så kompar jag på pianot. "E-strängen nu, ett.två-tre-fyr, BYT! A! Ett-två-tre-fyr, BYT!" och så vidare...
Men om sex veckor, när S är hemma igen, då åker den fram för då ska jag börja i Sinfoniettan igen. DET ser jag fram emot!
Tills dess kommer jag ha full rulle med våra älskliga rosenknoppar här hemma. De kräver sin skötsel ska jag säga.
Idag hittade jag förresten vår tidningsinsamling i ugnen. Mattidskrifter? Nej.
Men väl mer än hälften av den prova-på-i-två -veckor-prenumerationen av Gotlands Allehanda om vi samlat på oss. Helt plötsligt insåg jag varför vi inte haft någon dagstidning på flera år. Snabba glimtar från Ss tvåa i Rörsjöstaden. Ni vet, den lägenheten med flera ÅRS nummer av DN och Sydsvenskan undanstoppade på de mest märklga ställen...
Men det var inte Simon som gömde tidningarna den här gången. Däremot var det hans son, som nog tyckte att det började ligga lite väl mycket i vägen för framfarten med leksaksbilen.
Simon tycker jag börjar prata gotländska. Särskilt när jag skäller på barnen, tydligen. Så det är väl inte så mycket. ;-)
Utställningen
12 år sedan
Jag vet inte men jag gillar din ton. Kaotiskt och ett liv som verkar starkt igenkännbart. Men ändå.. Men glad. Galghumoristiskt fnissig, liksom.
SvaraRaderaDet är ju nåt visst med tidningar i ugnen och traditioner som liksom bärs vidare i generationer. Kom ihåg bara, att det är så det är, livet som totalengagerad barnvuxen. Det vilar alltid en stilla undran över tillvaron: Vart var jag på väg, nyss, när jag började gå?
- Själv brukade jag ofta hamna i skafferiet av någon anledning. Eller snarare av ingen... Men det är bara att börja från början.
Tyvärr går det aldrig riktigt över.
Svärmot
Ja, det blir mycket funderingar kring både det ena och andra. Jag hamnar ofta i kylen förresten. Jag har anledningen helt klar för mig - där ligger ofta en bit chokladkaka och ropar!
SvaraRadera