Hurra, hurra, hurra!

I morse sjöng vi för vår lillkille. Han hade visserligen redan vaknat, men togs ändå med överraskning denna första födelsedagsmorgon.
Flickorna kom in med ballonger och paket, Simon med ett ljus i handen och fler paket. Och så sjöng vi ju och hurrade, såklart. Oscar uppskattade verkligen sina presenter. Och inslagspapprena. Och ballongerna. En helt underbar morgon, helt enkelt!

En bit efter åtta cyklade Märta och jag iväg till skolan. Vi kom precis när det ringt in. Märta sprang iväg över gården medan jag läste hennes cykel. "Hejdå gumman"; ropade jag lite halvhögt. Hon vände sig om och ropade hej innan hon pep runt hörnet och in genom dörren. Vilka stora barn vi har nu!

Oscar blev firad på dagis också, med sång och en liten present; en fingerdocka. Tyvärr vägrar han äta maten på dagis. Jag kan inte klandra honom. Det är verkligen tråkig mat där. Centralkök borde bannlysas, och maten borde räknas i hur mycket näring och hur väl den smakar, istället för i hur mycket den kostar att tillaga. Både Ida och Oscar står faktiskt i kö till Atheneskolans förskola som öppnar efter nyår. De har eget kök. Och bor granne med skogen.

När jag kom hem från jobbet stod en härlig doft av nybakat i huset. Simon hade gett sig på att baka tårtbotten. Jag blev en aning förvånad men innan jag hann fråga berättade S att han faktiskt varit i affären för att köpa tårtbottnar, men då han läst innehållsförteckningen kunde han inte förmå sig att köpa. Det blev ett paket potatismjöl istället och hembakat.

Efter kvällsmaten blev det alltså tårta. Vi sjöng och Oscar såg helt ställd ut. Vi hjälptes åt allihop att blåsa ut ljuset, en blå glittrig etta, mitt på tårtan. Tjejerna satte glatt i sig av härligheten, men Oscar ville INTE smaka. Till slut tvingade jag i honom en liten sked med grädde. Det VAR ju gott! Men han ville inte ha mer sen iallafall.
Simon hade på sin barndoms manér mosat banan med grädde och lagt emellan två av bottnarna. Jag måste erkänna att jag har enormt svårt för den fyllnigen. Det blir sötkvalmigt tycker jag. Som motvikt till bananslisket hade jag insisterat på att ha hallonsylt mellan de andra bottnarna. Simon hade lite svårt för hallonsylten, det var alldeles för syrligt tyckte han...
Tårtan är ändå uppäten till hälften, vilket måste vara ett bra betyg!

I morgon har jag min tidigaste morgon; börjar med att öppna fritids kl 06.30. Så nu ska jag sova. Tjing!