Snuvigt

Efter en kort, kort tur på fastlandet är Simon hemma igen. Han kom i torsdags kväll och läste godnattsaga för Ida, vilket hon blev mycket glad för.
Turnerandet går bra, goda recensioner och även rätt ok försäljning av skivan.
Men än väntar ett par-tre dagars hemmavaro innen det är dags för den nästan tre veckor långa slutspurten.

I morgon ska vi träffa vår nye hyresvärd och skriva kontrakt på den osannolikt fantastiska lägenheten nere i stan.
Sedan går vi kanske ner till biblioteket. Caféet i bibliotekets entréhall har bytt huvudman och det ska visst vara riktigt hyfsat utbud där nu. Vi ska räkna pengar ikväll och se om vi har råd med ett litet firande efter kontraktsskrivningen.
Men kanske får vi gå hem direkt. Oscar är rätt så förkyld med jobbig snuva och kladdiga ögon. Ida är också snorig och är så hes att Bonnie Tyler framstår som klarröstad sopran. Ida är rätt fascinerad av hur egna rösten plötsligt låter annorlunda, och idag när vi var nere på stormarknaden pratade hon högt och skrattade åt sin röst. Skrattet var så förvrängt av hesheten att hon skrattade ännu mer.
Jag är också rätt snuvig, näsan började rinna idag och nu i kväll har det börjat kännas i halsen också.
Vi var dock förutseende och kloka på vår stadstur idag och införskaffade ett förråd av medikamenter. Jag är en stor fan av Nasoferm nässpray, bästa som finns!

Ida stortrivs på dagis, hon vill gärna gå dit på helgen också. Det är ju bra att hon trivs, men det blir lite besvärligt när ihon inte vill följa med hem på eftermiddagarna. Ibland får jag bära ut henne, sprattlande och högljutt protesterande och sen för jag liksom bända ner hennes ostyriga lilla kropp i bilstolen. Men när vi kommer hem har hon oftast lugnat sig.
Oscar däremot kommer glatt springande när man kommer innanför dörren på dagis. Han gillar nog också att vara där, och leker men en liten kille som är ungefär lika gammal. Men när jag kommer är det inte tu tal om att han ska hem. Han kramas så mysigt och ler med hela kroppen när man kommer. En dag satt han och väntade, med en av sina skor i handen. Gullunge!
Om en vecka är det maskerad på dagis. Ida vill ha en likadan mantel som Märta hade på den där maskeraden för ett par veckor sen. Fast jag antar att när det väl blir dags vill hon vara prinsessa och inte häxa. Fast man vet ju aldrig...
Den svåra frågan är bara vad Oscar ska ha på sig?!

I går hade jag tänkt ägna förmiddagen åt att planera mina danslektioner. Tyvärr var musikanläggningen i danssalen på service, och så hade jag dessutom lyckats slarva bort min skiva. Det hela löste sig hjälpligt med en laptop, en enormt lång nätverkskabel och youtube.
Innan lovet hade jag kört med schottis och engelska på danslektionerna, och hade även tagit med fiolen för att kunna spela till dans. Det föll tyvärr inte i så god jord som jag hoppats på. Så nu efter lovet hade jag tänkt köra en Michael Jackson period med lite "MJ-moves" och så tänkte jag att ungarna skulle få göra koreografin till "Thriller", iallfall de från år 2 till 4.
Ni som känner mig vet hur väl bevandrad jag är i dessa "moves", så jag satte pliktskyldigt igång med att träna "moonwalk", "side-slide" och "spin" till den tappert men ack så klent skvalande datorn, som stod invid ena väggen med nätverkskabeln som en lång navelsträng slingande ut genom en dörr.

Danssalen har stora fönster som vetter mot bland annat stora entrén. Det ger härligt ljus och luftig känsla men även en del mindre välkomna effekter. Rätt som det var upptäckte jag att inte övade i ensamhet, utan en hel hop ungar stod och tittade genom fönstren. De hade varit, eller skulle gå på, sina utvecklingssamtal. Trots höstlov var skolan inte alls tom på barn...!

På eftermiddagen var jag inne på fritids och hade det lugnt med de få barn som var där.

Sen åkte jag till Fårö direkt efter jobbet. En kollega har sommarhus där, och vi var ett litet gäng som åkte ditupp och hade en mysig kväll med god mat, vin, bastu och en aldrig sinande ström av snack om ditt och datt. Det var vansinnigt trevligt. På en kväll umgicks jag mer med mina kolleger än jag nånsin gjort under de sex år jag var på förra arbetsplatsen.

Tyvärr fick jag mjölkstockning på köpet, men det redde ut sig ganska fort när jag väl kom hem till Oscar.

Oturligt nog verkar jag ju ha åkt på en rejäl förkylning också, men det är väl inget annat att vänta i dessa tider. Förresten så har vi tackat nej till influensa-A-vaccinering av våra barn. Märta är oändligt tacksam över det, om än lite fundersam över varför inte hon får spruta när resten av klassen får.

Nu ska jag mysa med min man. Men först en dos Nasoferm.