Packa ner och packa upp

Så var då sommarlovet till ända.
Vi är tillbaka i Visby. Lite som vanligt, lite är nytt.

Huset bland annat. Ida är aningen förvirrad, med Gula huset, Andra huset och Röda huset att hålla rätt på. Märta däremot verkar ha funnit sig i situationen och suckade något förnöjt när vi bar in grejerna i måndags; "jaha, det är ju alltid trevligt med nytt hus...!"
Här är fint, om än litet. Dock är källaren stor och mycket fräsch, vilket ger plats för nattgäster, eller pyssel, eller kanske en liten polska på fiolen så småningom.
Enda smolken i bägaren var det enormt äckliga tvättmedelsfacket, men Simon har tagit sig an det med hjärtans lust och energi som anstår en hemmapappa (inget äckel på vår tvätt inte!) så nu är även tvättmaskinen rengjord in i minsta lilla vrå.

Trädgården är underbar. Mängder med fina perenner, rosor, lavendel, en härlig gräsmatta och insynsskyddad från de flesta håll. Vår gulliga hyresvärdinna har även ett litet växthus, i vilket hon planterat en mängd tomatplantor av olika sorter. Där är en god skörd på tillväxt, och ett par frukter har till och med börjat skifta i gult.

Mitt nya jobb är också bra. Just nu är det full rulle där med byggarbetare överallt. Skolan har fått flytta in i nya lokaler, som har byggts om från militära logement, undervisningssalar och träningsanläggningar till skola och fritids för 6-16 åringar. Förutom undervisningsalar av rätt karaktär, byggs även ett helt nytt tillagningskök och matsal. Jag ser mycket fram emot när just köket är klart, de ska laga all mat själva och även baka. Jag tror aldrig jag ätit "hemlagad" mat i en skola förut. Det är ju tyvärr alltför populärt med centralkök nuförtiden.

Simon är hemma med barnen, och jag är inte så avundsjuk faktiskt. Det är rätt skönt att gå till jobbet. Trots att det slamrar och låter och dammar och ventilationen inte är igång...
Märta är urless på att inte ha någon att leka med - alla kompisar är bortresta eller går på fritids. Ida är urless på att inte ha så mycket leksaker. Oscar är grinig för att han inte kan gå på egen hand ännu. Och så är han ofta lessen eftersom han gör alldeles makalöst klantiga försök att trotsa tyngdlagen. Han har rätt många blåmärken i ansiktet och på huvudet. Vilket den vikarierande sköterskan på BVC påpekade när vi var där igår på vägning och mätning.
Han är lång förresten. Det ingick en slags utvecklingsbedömning också och Oscar fick leka med olika grejer för att hon skulle se vad han kunde. Det gick naturligtvis strålande. Fast lite dåligt samvete fick jag när sköterskan frågade om hans joller, ifall han hade börjat säga ord och så. Jag hade ingen aning!
Herregud, jag har ju fullt upp med att nästan ständigt argumentera med hans äldre systrar så jag har inte ens försökt få honom att prata. Men vi kunde ändå enas om att han nog säger "lampa", när han pekar upp i taket och säger "pa".

I morgon åker Simon till Sölvesborg med en liten lastbil och hämtar våra möbler. Det ska bli skönt. Det är rätt trist att sitta på golvet, och det är helt olidligt att sova på den där luftmadrassen som det är hål i. Ungeför kl 4 får man pumpa upp den, ifall man inte vill idka nån slags asketisk asiatisk kroppshärdning... Även om vår säng är liten med sina fjuttiga 140 cm på bredden, så längtar jag grymt efter den! Vad barnen sover i? Naturligtvis har vi sett till att våra små guldklimpar får vila anständigt - tjejerna har sin våningssäng och Oscar sin spjälsäng. Som de flesta föräldrar har vi försakat vår egen bekvämlighet till förmån för ungarnas.

Nå, nu är det dags att pumpa upp madrassen igen.