Bröllopsdagen

Ja, idag är det sex år sedan klockorna ringde i Södra Mellby. Tiden går!

Dagen till ära väckte Simon mig med en kyss (eller, flera; jag är inte så lättväckt på söndagsmorgnar...). På nåt sätt låg alla barn inne hos oss och Märta tyckte att vi skulle sluta pussas: Blää, vad ni pussas!
När vi förklarade vilken dag det var började hon fnissa lite.

Så småningom kunde jag sega mig ur sängen och gå den långa sträckan om fem meter bort till frukostbordet. Där låg ett fotoalbum med bilder från dagen för sex år sen, en överbliven invitation till festen och så en liten vas med blommor, nyligen plockde i trädgården av Maken själv.

Under frukosten beslöt vi oss för att åka till Kneippbyn, med vattenlandet och Pippis hus, idag. Solen sken och det kändes som om det var en riktigt bra utflyktsdag. Men när vi packat in oss i bilen mulnade det på och det blåste en hel del.
Idag var första lågsäsongdagen på Kneippbyn, vilket betydde att alla attraktioner inte var öppna samtidigt, och att det inte var så mycket folk där.
Inga köer alls faktiskt, vilket ju var himla trevligt. Vi var nästan själva i Villa Villerkulla. Och när vi ville åka något så var det liksom bara att hoppa i. Simon och jag åkte "flumeride", det var bara att hoppa ner i en av stockarna - de guppade runt tomma allihop. Barnen såg med stora ögon hur modiga vi var som vågade åka både högt (nåja...) och snabbt och med vattenskvätt.
Annars var barnen mest nöjda med att hoppa i hoppborgar och dylika ting och det fanns det gott om. Och så provade de att köra små elbilar i en pytteliten stadsmiljö. Märta var fena på det, och Ida provade också. Fast Ida tyckte det var roligast att gå runt bland de pyttesmå husen och de pytesmå trädgårdarna, så hennes bil stod mest parkerad.

Dagen till ära åt vi pizza till lunch.
Och sen åkte vi ut till Endre och tittade på ett hus som uthyrs PERMANENT. Ja ni fastlänningar tycker väl inte att det är nåt att skryta med, att bo PERMANENT nånstans. Men på den här ön är det lite speciell huskultur. Alla, eller de flesta iallafall, vill dra nytta av turisterna som kommer varje sommar. Det betyder att om man råkar ha ett hus/lägenhet/friggebod/lada över så säljer man inte, utan man hyr ut under sommaren. Och för att huset/etc inte ska stå tomt och bli sunkigt och fuktigt under resten av året, så hyr man ut september-maj till inflyttare. Dvs såna som inte har 5000 ködagar i Gotlandshems bostadskö, och därför inte kan få en hyresrätt.

Nog om bostadsmarknaden. Nu ska jag äntligen sova, för nu är baguetterna faktiskt klara. Jag sk a ha med dem till knytislunchen på jobbet i morgon.

För sex år sen sjöng Simon "Kärleken är evig" på bröllopsfesten. Tyvärr missade jag hela showen för jag var i vårt rum och ammade Märta. Varje bröllopsdag har jag tänkt be honom göra om hela grejen, så jag får uppleva det också. Särskilt falsettdelen ska visst vara nåt extra.
Men nu missade jag i år igen...