Vi har nu haft ett par händelserika dagar.
Ida började ju dagis i måndags, och hon trivs alldeles förträffligt. Hon berättar mycket och gärna om sin dag på dagis. Det är rent imponerande hur mycket hon minns och berättar om. En dag var hon lite missnöjd med sin dag, och när jag frågade närmre så berättade hon att någon varit dum.
"Vem då", undrade jag.
"S" (=fröken)
"Jaha?! Vad hände då?"
"Jag fick inte klättra bakom kanan. S sa nej nej och kom och tog mig. Då ropde jag 'mamma, mamma kooom', så ropade jag. Sen blev jag glad."
Det känns betryggande att hon inte tillåts klättra hur som helst. Känns även bra att hon kan bli arg och att det sen går över. Just övergåendet har vi annars inte sett så mycket av...
I tisdags fick jag OK från chefen att köpa in småfioler. Kul! Fick också frågan om jag ville gå upp i tjänst och jobba på fritids också. Jovisst ville jag det. Så nu jobar jag 85% och har en dag ledig i veckan, måndagar.
Utom nu p åmåndag då jag jobbar på förmiddagen med "startföreställningen". All personal och vår VD och rektor välkomnar alltid eleverna med en (skojfrisk) föreställning första dan. Vad jag hört ryktas så är visst Gotlands Allehanda tipsade och taggade på att komma och fota.
I onsdags gick Märta som på nålar. Hon frågade säkert en gång i timmen om hon fick packa sin skolväska snart? Jodå, det gjorde hon men det var ju "bara" pennskrinet som skulle med. Och så frukt också, en banan fick det bli och den la hon noga i en liten plastburk med lock, innan den stoppades i väskan.
Det blev en snabb nattning på kvällen, hon var helt på det klara med att det var upp och hoppa på morgonen sedan.
I torsdags hade jag - tyvärr - på min lott att öppna fritids kl 06.30. Så jag kunde inte önska Märka lycka till eller så på hennes första skoldagsmorgon. Jag skrev en liten lycka-till hälsning, men det är ju liksom inte samma sak.
Skoladagen gick bra iallafall, men de fick inga böcker! Märta ringde sin gamla Degebergakompis på eftermiddagen, för att höra hur hennes skoldag varit. Inte nog med att kompisens skola börjat redan på onsdagen, men hon hade dessutom fått en skrivbok också! Märta var nog lite avundsjuk.
Idag är det fredag, och när Märta kom hem från skolan berättade hon lite besviket att inte heller idag hade de fått några böcker. Hon bedriver dock intensiva självstudier på kvällarna och läser "Barnens stora lexikon" (tjock lunta med sisådär 400 sidor mellan pärmarna).
"Då kan jag både lära mig om allting och träna på att läsa", konstaterade hon.
Kanske har hon gått ut lite hårt. Hon började med en artikel om skelettet, och hann bara läsa ett par rader innan hon fastnade i ordet "ryggradsdjursskelett".
I morgon är vi lediga allihop. Om vädret tillåter går vi nog på promenad ner till Almedalen och lekplatsen där. Kanske en tur in på biblioteket också. Det vore nog inte å dumt med någon mer lättläst litteratur till vårt skolbarn.
Och på vägen tillbaka ska jag införskaffa några sköna, mjuka arbetskläder. Förutom musik och fritidslärare är jag ju nämligen danslärare nu också! Ett, två, tre, plié!
Utställningen
12 år sedan
Ja Ja
SvaraRaderaOm några år är skolan en etablerad företeelse och det är lovdagarna man längtar efter, vad det kan ändra sig
Mormor
Sa du däggdjursskelett..? Hoppsan, en "nolla" som inte kan avläsa ett ord med(14?) bokstäver!! Ett fall för specialundervisning? Ja, nog är hon sig lik vår lilla Märta. Apropå svärdotter som också är danslärarinna råkade jag för första gången ever titta lite på en samlingsmapp med texten: "Diverse pedagogiska godbitar, mest från Danmark" Där fanns en liten lunta från någon av de otaliga "gurus" jag mötte under min musiklärartid i grannlandet. Den verkade bra så jag skickar den.
SvaraRaderakram
svärmor
Mor; ja visst är det så... men för tillfälet är helgerna SÅÅÅÅ långa....
SvaraRaderaSvärmor; Tackar! Börjar bli lite nervig nu...