Morning has broken...

I morse var det tungt att kliva ur sängen. Natten gav inte så god sömn och jag kände mig varken pigg eller utvilad.
Försökte skölja bort tröttheten i duschen. När jag stod där blev jag plötsligt alldeles klarvaken. Mindes förra veckans långa arbetslagsmöten, och särskilt en mening jag yttrat:
Ja visst kan jag öppna fritids på torsdagar!
Två och en halv minut senare satt jag i bilen på väg till jobbet. Jag såg framför mig hur en hop ensamma, frukostsugna barn stod ute och undrade vart fröken var. Frågetecknen poppade i huvudet; var ligger fritids (det byggs förtfarande och verksamheterna flyttar runt) har jag fått nyckel, hur många barn är där...
Väl framme, gick jag upp mot huvudbyggnaden och försökte gå in, men det var låst.

Några SMS senare pustade jag ut. Det är inte förrän senare vi lärare ska hjälpa till med fritidsöppningen. Vid sju kom byggarbetarna och jag kunde komma in i huset. En stund i stillhet innan resten av kollegerna kom.

Vid lunchtid var S med barnen och kollade in en lägenhet. Förgäves förmodligen, för visningen av Blekingehuset igår gav inget. Men det visste han inte då.

Väl hemma igen efter jobbet, möttes jag av en hoper glada ungar, en kanna te, mellanmål och en lite trött man. Simon var tvungen att åka hemifrån ett litet tag (hemmaföräldersyndromet), och fick Ida med som sällskap.
Oscar ville amma nästan hela eftermiddagen. Jag ammar nog faktiskt mer nu än innan jag började jobba! När han inte ammar vill han ändå vara i min famn, lägger huvudet mot mig och tar in mina hjärtslag. Ler litegrann och stryker sina små händer över mina numera rätt långa hårslingor. Gosunge!
Efter en stunds gos är han oftast nöjd och kravlar ner på golvet. Det är ju så mycket att utforska här hemma. Mystiska kartonger fulla av spännande prylar, prassliga kassar med härliga böcker, soffbordet som ger gåstöd i precis rätt höjd och är så härligt att gå runt, runt vid. Tjejernas rum med leksaker, vaskskåpet med den fantastiska sophinken. Och så det härligaste av allt; pillra upp luckan till braskaminen, gnida händerna mot soten och titta på hur svart det blir på fingrarna... "T-t-ta! T-t-ta!"
Jag vete katten om jag vågar elda i den där kaminen sen i vinter. Fast han känner väl att den är varm, innan han tar i den. Eller?!