Idag började Ida ÄNTLIGEN på dagis. Som hon har längtat! Igår berättade hon för mig att "Pappa ska inte stanna, pappa ska gå. Ida ska vara själv på dagis!" Vidare ville hon gärna sova på dagis också. Kanske minns hon dagis i Degeberga? Att de sov efter maten?
Hur som helst, så gick Simon och alla barnen iväg i morse, Märta till fritids och resten till dagis. Ida trivdes och även Oscar! Simon stannade kvar hela den lilla stunden (1,5 timme) de var där. I morgon blir det lite längre stund, och så lunch med.
Men långt innan dagisäventyret började, tog jag premiärtur på min nya cykel - till jobbet! Det är skönt att cykla. Nu måste jag bara köpa en cykelhjälm, pronto! Att ha barn förpliktigar - man ska inte bara vara en god förebild, men också se till att man håller sig pigg, kry och oskadad. Ända sen bästa kompisens pojkvän krockade med en annan cyklist och hamnade på sjukhus, har jag haft viss respekt för cykelincidenter. Det krävs inte hög fart för att det ska gå illa...
Jag kände mig lite som en fransk madame när jag cyklade iväg en stund efter sju i morse, med de (nästan) nybakta baguetterna lite käckt uppstickande ur cykelkorgen, invirade i en rutig bakduk.
Under lunchen kände jag mig ännu mer fransk. Det var mat så det dignade och alla åt så det stod härliga till. Vi satt och pratade om ditt och datt och kommenterade maten då och då, när vi fick nya smaksensationer i munnen.
Rätt om det var utbrast min bordsgranne att "Åh, vad gott! Jag som älskar chevré!" Chevré! Hon upprepade denna felsägning ett antal gånger och när även en annan kollega använde samma konstiga uttal kunde jag inte hålla mig längre och utbrast att "Det heter chèvre..." De såg på mig och sa inget mer. Inte förrän gruppen med "Sött och sliskigt" presenterade vad de bakat till efterrätt. Kanske är gutar lite känsliga för kommentarer om uttal...
Väl hemma efter arbetsdagen, möttes jag av ännu fler goda matdofter. Simon stod i köket och hade just gjort iordning potatisgratäng. Fransyskan stod redan i ugnen, vinet låg på kylning.
Det var himla gott! Alla åt med god aptit. Vår lille kille åt så mycket och var så trött efter dagens dagisutflykt att han somnade tvärt när Simon satte sig med honom i soffan. Även tjejerna somnade rätt så snabbt idag.
Vid halv nio sov alla barnen och köket var undanstädat och iordning. I brist på annat att göra har vi ägnat kvällen åt en stor kanna te i sällskap med glass och chokladsås.
Jag är spelsugen. Så här spelsugen har jag inte varit på väldigt länge. Det är helt klart dags att plocka fram alla instrument!
Utställningen
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar