Dan före dan före möbeldan!

I eftermiddags hämtade Simon en rätt stor liten lastbil, och tog fembåten över till Sverige för att hämta våra nu hett efterlängtade möbler.
Jag jobbade bara fram till lunch, och innan Simon begav sig hann vi umgås ett litet tag hela familjen. Som vanligt med en del högljudda inslag - vi har en mix av rätt högljudda gener från lite olika håll och de ger sig gärna tillkänna vid lite känsliga tillfällen; trötta fredagseftermiddagar, en bit in på barnkalaset, strax före sänggående... och så vidare.
Men, allt har en ände, och när vi väl kommit hem efter att ha lämnat Simon vid lastbilen, ja då infann sig LUGNET.

Ida skrev födelsedagsinbjudningar till sitt fyraårskalas, Märta fixade med en nyinköpt drake och Oscar hade en lång konversation med en plastspade och två pusselbitar. Själv tog jag tillfället i akt att försöka hitta stället jag slutade läsa den där boken.

Nu ikväll har barnen varit på besök hos grannarna mitt över De flyttade också in i måndags. De har huset som semesterhus, tyvärr, de är mycket trevliga. Dessutom har de bekanta på besök också, och besökarna har en dotter som är sex år och heter Nora. Nora och Märta lekte, hoppade studsmatta och sprang runt så som barn gör när de hittar en frände. Ida ville också vara med och gav sig in en vild springlek med ett par nioåriga pojkar. Och sen hittade hon sin idol, en tjej på kanske tio år som storsint lät Ida inta en framträdande biroll i jakten. Själv stod jag med Oscar på armen och njöt av att se barnen härja omkring. Varje sprungen minut ger nog ungefär 3 minuters kortare läggning. Trodde jag.
För att över huvud taget få med tjejerna hem, fick jag muta med film, chips och ostbågar. Det blev "Polarexpressen" och den är inte slut än. Envisa som de är, damerna, har de lyckats hålla sig vakna genom hela filmen. Men snart blir det nog tvärstopp. Även en Duracellkanin har sin begränsning.

Färger, förresten. Måste ha haft total härdsmälta eller så är vår dator oberäknelig (högst troligt vilket som) men jag har nu ändrat lite i layouten på bloggen. Till det bättre, hoppas jag.