Bilder

Har nu lagt upp lite bilder från vår julafton, till bilddagboken.

God Jul!

Ja nu har hösten förflutit lika snabbt som ... ja jag vet inte vad. Nya utmaningar på jobbet för både S och mig, roligt men slitsamt.
Vi kan numera titulera oss "Producent för Gotlandsmusikens Storband" (S) och "Verksamhetsansvarig för CulturaAthene - Visbys fristående Kulturskola" (jag). Det ni!

Igår hade vi iallfall mesta fokus på hemmet och barnen, och allt som skulle fixas för att få JUL. Det gick rätt bra så fort barnen somnat på kvällen - och det gjorde de förvånansvärt snabbt faktiskt. Vi har fått mycekt fint hemma nu. Inte bara tack vare städning, lite ommöblering i såväl hall som vardagsrum har också gjort sitt till.

I morse väckte Simon barnen lagom till Julkalendern kvart över sju. Barnen tittade på TV och tog för sig av julgodiset som stod framme.
Vi fixade frukost, förgylld med saffransknutar och "julvaniljbullar" som vi bakat kvällen före. Givetvis med varm choklad. Mysigt!

Förmiddagen förflöt tämligen lugnt, förutom att O vart lite trött och grinig när det närmade sig lunch. Hasselbackspotatis och kalkon avlöste varann i ugnen och så småningom blev det äntligen dags för jullunchen.
Det var en som inte åt utan satte sig i soffan och somnade och det var Oscar. Han har levt hela dagen på i stort sett bara knäck, chokladpraliner och saffransknutar.

Tjejerna har ägnat dagen åt att rita, läsa tidningar, hjälpa till i köket och kivats bara lite (fram tills läggdags, då bröt det lös ett litet krig... men bara ett!). När vi dukade fram fika vid tre, och satt i soffan tillsammans och tittade på Kalle Anka & co, då log Ida brett och utbrast:
"Det här är det bästa julaftonen i hela världen!"

Vid fyratiden bankade det på dörren. Det var nog en stressad tomte som kommit och gått igen, utanför dörren låg en säck med julklappar i!
Paketöppnandet var faktiskt rätt harmoniskt, och barnen var mycket entusiastiska över sina klappar. Lagom mycket var det också, iallfall inte extremt överdrivet. Barnen fick 6-7 klappar var, lagom mycket att hålla reda på och glädjas över.
Simon och jag bytte också varsin klapp. Jag är numera stolt innehavare av en mycket snygg, röd Marimekko-väska och börs, och en mycket kärleksfullt broderad duk och teckning.

Nu sussar barnen sött i sina sängar, vi vuxna är redo att göra samma sak.

God natt, och riktigt GOD JUL!

Fenrisulven

Japp, så heter han , vår nye familjemedlem. Han är mörkhårig, har upprättstående öron, väger ungefär ett kilo och är ca 1,5 år gammal. Fenris är en korsning mellan dvärghermelinkanin och "lejonhuvudkanin". Vilket är betydligt mindre farligt än det låter. Lejongrejen är att han har rätt långt hår runt halsen, lite som en lejonman (om man har lite fantasi).
Han bor i vardagsrummet och är otroligt mysig.

Märta hade lä'nge önskat sig en kanin, liksom många andra barn i 7-årsåldern gör och har gjort i alla tider... En söndagkväll satt hon i sängen och skrev på en önskelista till tomten. Överst stod plitat med lite spretiga bokstäver: Kanin mäd bur.
Så klokt. Det kan ju bli lite stökigt om man inte har en bur till djuret ifråga.

Följande måndagmorgon undrade en kollega om jag möjligen skulle vilja köpa en kanin? Jag ringde omedelbart upp tomtens franchisekontakt här på ön och hörde mig för.
Eftersom vi är lite allergiska av oss, tog vi den på prov en helg och det gick bra. Så, nu bor den hos oss!

Märta fick lova att hålla ordning runt buren och ge mat och vatten varje dag. Som den ordentliga dam hon är, går hon nu upp medsamma på morgonen och klär på sig med en gång, och fixar sen mat och vatten till Fenris. Dammsugaren är framme varje kväll, utom på helgerna för då dammsugar hon runt buren ungefär tre gånger om dan...

Ida och Oscar tycker också om Fenris och hjälper gärna till. Ida ger honom sallad och morötter, men Oscar står gärna bredvid och tittar på med skräckblandad förtjusning. Fast idag öppnade han faktiskt buren själv och klappade kaninen lite. Hm. Vi får kanske sätta hänglås på så att lillemannen inte glömmer buren öppen. Man vet ju aldrig!

Vi har haft en mysig period nu, det mesta flyter liksom på bra och vardagslunken känns lugn och trygg, inte sådär trist och grå som det kan kännas ibland.

Både Simon och jag har fått lite nya arbetsuppgifter och det är ju alltid roligt att få nya utmaningar och chans att utveckla både sig själv och sin arbetsplats.
Simon ska bli producent för storbandet på jobbet, vilket bland annat innebär att se till att produktionerna fungerar med gästmusiker, artister, arrangemang osv. Kul!
För egen del har jag varit begravd i arbete sedan terminsstarten, med att starta upp en fristående kulturskola. Verksamhetsmål, verksamhetsplan och annat pappersarbete samt såklart att hitta bra, engagerade lärare som vågar satsa på detta nya. Det har gått bra och i gångna veckan hade vi de första lektionerna. Vi är uppe i ca 50 inplacerade elever nu och fler är på ingång. Det är jätteroligt!
Framförallt det organisatoriska och idékläckandet är det jag uppskattat mest. Kanske dags att satsa mer på personal/administrationsbiten... hm....

Valsöndagen kändes minst sagt som en besvikelse och både Simon och jag har bestämt oss för att gå med i ett parti. Om det nu är så att så många svenskar anser att vi behöver ett främlingsfientligt parti i riksdagen, då är det verkligen dags att engagera sig för motsatsen. Dags att ta strid för medmänskligheten!

Allt på en gång

Det känns som att efter en lång period av stiltje under sommarmånaderna, händer det nu lite får många saker på en gång. Ibland är det svårt att hinna med allt man vill. Nu kommer iallafall en rapport från ölivet.

Märta har ju som sagt börjat i ettan nu. Och fått läxor! Mycket spännande!
Nu i fredags skulle de göra en klassutflykt: gå från skolan ner till Norderstrand, där de skulle fika och grilla korv och ha mysigt i naturen. Vädergudarna var inte så nådiga tyvärr. När de travade iväg på morgonen fick de sällskap av regn och lite blåst. Halvvägs framme la regnet i en växel till och det VRÄKTE ner. Väl framme på Norderstrand, i hällregn, fick barnen lite frukt i väntan på att bussarna kom och hämtade dem tillbaka till skolan, några timmar tidigare än beräknat...
Det blev korvgrillning i ugn istället men de hade mysigt ändå. Kanske ännu mysigare, det är ju rätt så gott att sitta inomhus och höra regnet smattra mot rutor och tak.

Ida och Oscar har varit hemma från dagis en hel vecka. De har varit snuviga, hostiga, febriga. Lillkillen har varit rejält hängig.
Det hela började i lördags förra veckan. Eller, redan på fredagen hade de feber och var hemma från dagis. Under lördagen kom en ack för välbekant skällande hosta. Falsk krupp, som det heter.
På kvällen hade Simon spelning med jobbet, uppe på Fårö. Vi funderade lite på om vi skulle fixa så att jag hade bilen utifall i skulle behöva åka nånstans, när nu O var så krasslig... men, det var ju ingen lång spelning, S skulle vara hemma senast vid niotiden. Vad skulle kunna hända?
Man ska ALRDIG fundera i såna tankar!

Naturligtvis fick Oscar svårt kruppanfall och svårt med andningen. Så vi fick ringa taxi och åka till sjukhuset. Vet ni hur många taxibolag som finns i Visby, som har bilbarnstolar och bälteskuddar i alla bilar? Inget.
Vi fick vackert vänta på att taxibussen hämtade upp bilstolar till alla barn. Hela tiden svor jag över tanten på sjukvårdsupplysningen, som sagt till mig att ringa taxi, istället för att skicka mig en ambulans.
Varför vi inte GICK till sjukhuset, som ändå ligger rätt så nära? Jo, för Ida hade 39 graders feber och var inte i stånd att gå för egen maskin.

Väl framme på sjukhuset kom en läkare och lyssnade på lilleman och en sjuksköterska tog temp och kollade syremättnaden. Allt var ok men med sina 40 grader var han ändå rätt ömklig.
Tjejerna var så rejäla och duktiga. Stackars Ida fick lägga sig på britsen i rummet, matt som hon var. Märta satt helt lugnt påen stol och Oscar lallade runt, lite vimmelkantig men glad, i rummet och tittade på väggarna som visst var mycket intressanta.
Så småningom fick vi en mask till Oscar som han skulle inhalera medicin ur. Det var inte så kul alls. Han blev skitförbannad faktiskt. Och ju mer han skrek och jagade upp sig, desto värre blev kruppen...
Så småningom kom iallafall Simon tillbaka från Fårö och körde raka vägen från jobbet till sjukhuset och hämtade våra tappra tjejer. Oscar och jag fick stanna på ytterligare inhaleringskur.
Nu var iallafall tjejerna hemma och det var det viktigaste tyckte jag. Ida var helt förbi av feber och trötthet.
Så småningom fick även Oscar och jag komma hem. Fast, riktigt bra var han inte. Eftersom vi bodde i Visby fick vi lov att åka iallafall. Det har sina positiva sidor att bo centralt!
Sen var båda småttingarna hemma från dagis ett tag, som sagt.

På jobbet håller jag på att bygga upp en kulturskola. Inte helt ensam, VD är också inblandad såklart, och i våras satt jag tillsammans med musiklärarkollegan Elisabeth och jobbade med grundidéerna. Men mycket har jag gjort helt själv.
Det är både roligt, hisnande och lite, lite läskigt. Innan hela sjukdomsäventyret började, hade vi (jag o VD:n) just fått ut oss på hemsidan, lämnat ut anmälningsblanketter och informationsblad och hittat tre hugade, modiga lärare som vågade vara med på tåget såhär från början.
Sen var jag ju hemma ett par dar med barnen, men på onsdageftermiddagen hade vi lite möten och jox på jobbet så jag åkte dit när S kom hem från sitt jobb.
En hel liten hög med anmälningar på skrivbordet hälsade mig välkommen! Det sög till i magen, lite samma känsla som när man står vid kanten av ett lite för högt stup. Det var på riktigt nu, inte bara en idé och tanke. Helt galet, helt fantastiskt!

Vad var det jag sa...

Jag anade att det kunde komma biverkningar från ett vaccin som var så nytt och oprövat som Pandemrix.

Tolv fall av narkolepsi efter vaccinering mot influensa - Dagens Medicin

Simon Sprinter

Ja, här kan man alltså se atleten Simon "spurta" in i mål (brun tröja till vänster i bild). Han gav allt och kom till slut över mållinjen före tjejen i rosa. Hon i 9-årsåldern.

Målkamerafilm

Höstterminen igång

Slut på semester, hej hej vardagen!

I måndags började eleverna på mitt jobb. Som vanligt välkomnades de tillbaka till skolan av alla lärare med en färgsprakande startföreställning. Temat i år var det högaktuella VALET. För eleverna på skolan fanns att välja mellan olika musikinriktningar, som skulle prägla skolan under året. Jag råkade hamna i Synthpartiet och även så småningom i Gotlands Allehanda (tack och lov inte i webbupplagan!). Iförd helsvart klädsel, bakåtslickat hår och kulört leksaksxylofon. Jag hade ändå en tämligen snäll utstyrsel jämfört med några av mina kolleger...

I tisdags började Märta ettan. Hon steg upp ordentligt i tid och klädde sig mcket propert med kjol, skjorta med krage och "pullover" ovanpå. Hon påminde starkt om en brittisk, uniformsklädd skolelev. Till sin stora lycka hade Märta också blivit utsedd till mellanmålsvärd just denna veckan, vilket betyder att hon ansvarar för dukningen och fram- och avplockning av mellanmålet på eftermiddagen. En uppgift vår ordentliga, prydliga tjej tog på allvar och genomförde med närmast militärisk precision, enligt fritidsledarna.

Ida och Oscar har ju gått på dagis ett par veckor nu. Ida gillar ju dagis och har alltid gjort, Oscar var inte lika glad i början,men nu vill han inte gå hem när vi kommer... Det går bra helt enkelt. Oscar har förresten blivit så stor att han gärna provar att sitta på toa. Helt galet!

Ja höstterminen har gått igång och sommaren har verkligen tagit slut. I går, närmre bestämt. Den tog slut lika abrupt som den kom.
I förrgår kom regn, svalare luft och lite höstlukt i luften. I går bekräftades verkligen årstidsbytet. Regnet vräkte ner med sällan skådad kraft och ymnighet. Kylan svepte kring fötter och ben och man fick lust att bara krypa ner i sängen.
Simon hade den stora (o)turen att springa Blodomloppet just igår. Han var helt genomsur när han kom hem. Tröjan han hade på sig var HELT dyngsur, som om nån slängt den i sjön. Den var väldigt tung!

Idag är Märta sjuk. Hög feber och hosta, stackarn. Så nu ska jag pyssla om henne tills S kommer vid lunch. Sen är det hans tur att pyssla om!

Bad hair day

Ja, i måndags kväll gled vi sakta fram över Östersjön och såg Visbys silhuett gradvis höja sig över horisonten. Solen stod lågt men sken ändå kraftfullt på staden och de numera välbekanta landmärkena; domkyrkans tre torn, de tre (betydligt yngre) höghusen vid galgberget och det högsta: vattentornet på höjden invid vårt första hem på ön.
"Hemma" har aldrig legat så nära landgången förut, men det tog ändå tid att komma dit genom det turisttäta sommarvisby.
Så småningom kom vi iallafall HEM, med alla våra bagage. En bokhylla hade vi lyckats få med också, med Simons finurliga packning. Han torde vara mästare på Tetris vid det här laget.
Väskorna packades rätt snabbt up och så sjönk vi ner i soffan. Barnen sprang in på sina rum, tjoande av glädje och nåt annat - galenskap kanske...
Ja, det kändes verkligen skönt att komma hem till sitt tjäll efter flera veckors kappsäcksboende. Märta konstaterade vid kvällsmaten att det gamla ordspråket verkligen stämde; borta bra men hemma bäst!

Veckan har förflutit förvånansvärt snabbt. Bokhyllan IVAR har monterats i vardagsrummet, och dess imponernande gestalt har gett vårt gemensamma ordningssinne en rejäl kick. Diverse "skröfs" har gåtts igenom, sorterats, arkiverats, slängts eller magasinerats på vinden. En del kära återseenden har det blivit.
Som när S hittade en bild från sin 18-årsfest, med gamla kära (men då mycket unga) ansikten. Min nattsordin. Och orkestersordin. APS-rullar med bilder i som nu åter skulle kunna framkallas. Noter från min examenskonsert. En broschyr från Universitetet i Groningen som framkallade känslor av lite blandade slag.
En fiolosofs bekännelser, Kvarken och universum; rester från något vi kunde blivit men inte blev. Som tur var. Hur hade en fysiker och filosof nånsin mötts och spritt kärlekens melodi runt sig?
Allt (nåja, nästan iallafall) är nu snyggt och prydligt insorterade i tidskriftsamlare och boxar. Eller fint uppradade ämnesvis på hyllorna. Filosofi och fysik bredvid varann, tillsammans med ett och annat lexikon. Musik har en egen avdelning, ganska stor.

Sen vi kom hem har vi känt en lite obehaglig lukt i badrummet. Städning har inte hjälpt.
Simon fick så småningom ett anfall av hjältemod och gav sig i kast med avloppsbrunnen. Han började krafsa på måfå med en skruv. Ut kom en tupé...

Semester...

Äntligen har maken också ledigt. Efter en lite påfrestande avslutning med kort turné till Öland, har vi nu några veckor ledigt tillsammans.

Bloggen är oförtjänt bortprioriterad för tillfället. Bättring utlovas i augusti nångång.
Närmst följer en tid full av besök hos nära och kära.

Trevlig sommar!!

Intåg i sommaren!

Ja, nu är barnen frisläppta, jag likaså!

Simon har inte semester förrän 15 juli men barnen och jag, vi har det lugnt och skönt hemma. Nu har solen äntligen börjat värma och man kan gå utomhus utan jacka.

Märtas skolavslutning var bedövande vacker, liksom väl de allra flesta skolavslutningar är. Barnen var fnissiga och förväntansfulla ute i kapprummet, men på plats i bänkarna ,efter klockringningen, mycket allvarliga och koncentrerade.
Jag föllde inga tårar, vilket jag trott att jag skulle göra, det fanns bara stolthet och glädje i bröstkorgen den dagen. Ingen sorg och inget vemod. Vår lilla solstråle som stod så glad och sjöng om sommarlovet med sina kompisar, vad fanns det att fälla tårar över? Nej, jag är så stolt över dottern som är så fantastisk på alla sätt.
Nu ska hon börja lära sig om livets och världens små och stora märkvärdigheter. Men jag avundas inte den eller de som skall visa henne alla dessa hemligheter. Hon är frågvis som få - och envis också!

Ida har fått en kompis. En tjej från dagis och de har nu, efter nästan ett helt år tillsammans där, fått upp ögonen för varann och börjat leka riktigt ordentligt. De har varit hemma hos varandra och har nu också börjat prata om att sova över. Hej och hå!
De passar väldigt bra ihop, glada som laxar bägge två och pigga på bus. Det är nog en hel del samma skrot och korn i deras konstruktioner! Kompisen har dessutom ett syskon i samma ålder (ungefär) som Oscar och föräldrarna är mycket trevliga.

I dag var tjejerna och jag och hälsade på i ett stall. Ett mycket trevligt stall där barnen får lära sig att tas med hästarna och så får de både köra och rida. Kvinnan som håller i det hela var mycket sympatisk och verkade ha bra, genomtänkta idéer om det där med barn och hästar.
Märtas kompis E har nyligen börjat där, och de var där tillsammans idag. Och nu ikväll har vi E hos oss och hon sover över till i morgon. Som ler och långhalm ligger de nu på en luftmadrass i Märtas rum. Jag tror de har somnat nu, det har slutat fnissas och småpratas nu iallafall.

Snart är det midsommar. Våra smultronplantor har börjat sätta frukt, med lite tur och mycket sol blir de härligt röda tills på fredag. En tomatplanta har vi unnat oss också, och dill, gräslök och persilja står och sträcker späda blad mot sommarvinden. Sockerärterna blommar och tjejerna väntar otåligt på att blommorna ska bli till gröna, söta, solvarma ärtskidor.

Idag köpte vi vattenpistoler och i eftermiddags var det vattenkrig på gården. Eller, egentligen gick det mest ut på att man skulle stå stilla och blunda eller låtsas beundra molntussarna ovanför, medan Ida "smög" sig fram och, "helt plötsligt", blötte ner en fullständigt. Fantastiskt roligt!

Oscar och jag var ute själva på gården en stund efter kvällsmaten. Han fixade och donade med räfsan och kvasten. Tog i som sjutton för att borsta rent på plattgången och göra fint.
Sen satt vi en stund på bänken i hörnet, under det där trädet som jag inte riktigt vet vad det är. Oscar ställde sig upp och vände sig mot stammen, blickade upp mot det låga lövverket.
Så sjöng han en finstämd melodi till trädet, med ord som bara han (och trädet?) förstod. En sommarhyllning i skymningen. Högtidligt, glädjefullt, och mycket rörande.

Grillkväll

Igår var det sista matchen för terminen i Kvartersligan. Märtas lag spelade riktigt bra, de har verkligen höjt nivån sen de började! De var modiga och gick på bollen och fintade och dribblade och sköt långbollar.
I målet turades de om, och till och med klassens minsta, spädaste lilla tjej drog morskt på sig målvaktshandskarna och kämpade i målområdet.
Även Märta stod i mål en stund och gjorde ett par fina räddningar. Matchen var mycket jämn och slutade så småningom med 4 till Märtas lag och 7 till motståndarna, tror jag.

Efteråt grillade vi, det var jättetrevligt. Några av barnens lärare från skolan och fritids hade också kommit, det var ju lite extra roligt. Vi som var klassföräldrar, tre föräldrapar, hade tagit med oss riktiga grillar och tände dem i halvtid. Lagom till matchens slut glödde kolen fint och korvarna åkte på. Det var så mysigt, barnen och alla syskon sprang och lekte, vi vuxna pratade och ditt och datt. Efterhand kom myggen och då var det inte riktigt lika trevligt längre...

Oscar och Ida och några till av småsyskonen hittade en kulle längst bort på planen. En rätt hög kulle, med lite flackare lutning på ena sidan men annars rätt brant. Jag kan tänka mig att det är en perfekt pulkabacke om vintern.
Där gick barnen upp iallafall, och sen rullade de ner för den flacka sidan. Utom Oscar, han sjavade uppför en rätt brant bit av kullen. Väl uppe ville han gå ner igen, fast lite längre bort. Där var mycket brant och desutom rätt mycket och rätt högt gräs och ogräs. Innan jag hann stoppa honom hade han satt av nerför, och brant som det var gick det fortare och fortare tills han stöp framåt och gled som en säl rätt ner i spenaten. Han bet i gräset, bokstavligen....
Trots att han blev lite lessen var han visst ÄNDÅ tvungen att göra om samma sak tre gånger till. Sen såg han ut som nåt slags monster från en Tim Burtonfilm.
Till slut nöjde han sig iallafall med att springa på den platta gräsplann och hojta och tjuta av glädje. Det är SÅ roligt att springa!

Även Ida så bedrövlig ut efter att ha rullat nerför backen ett okänt antal gånger. Skitig och täckt av torrt gräsklipp, maskrosor och jord.
Väl hemma åkte kladerna i tvättmaskinen och alla barn fick duscha och bada oh inspekteras så inga fästingar fått fäste.
Som barnen beter sig får man nog ringa och boka in vacinering mot TBE. Man vet ju aldrig...

Idag är det fredag och jag ska plugga. Sen ska jag upp på stan och handla lite och ikväll är jag bjuden på knytkalas hos L, min Gotlandskompis. Trevligt!!
I morgon är det skolavslutning i Almedalen, och efteråt bjuds vi på lunch på en restaurang inne i stan. På kvällen är det personalfest,man ska gåupp till Östercentrum vid kl 19 tror jag det var, och där står en buss som tar oss tillhemligt ställe. Trevligt!

TJOHOOO!

Ja, nu ljuder glädjetjut lite överallt i vårt lilla hem.

På lördag är det skolavslutning på min skola, med stor show på scenen i Almedalen. Simon och barnen går nog dit och tittar. De får inte missa min David Bowie-imitation med låten "Let´s Dance"... Jo, för på den här skolen får både eleverna och lärarna "apa sig" av hjärtans lust på avslutningen. VÄLDIGT roligt faktiskt!

I helgen fick jag tillbaka en inlämningsuppgift i den där ekologikursen. Vår lärare höll först ett förmaningstal där han lite besviket konstaterade att det varit låg nivå på inlämningsuppgiften, men att han sänkt nivån för att bli godkänd så att alla skulle klara sig. Dock, förmanade han, ville han att alla kommentarer skulle läsas noga så att man lärde av sina misstag.
Jag tog nervöst emot min lilla uppsats och bläddrade igenom den. En del kommentarer "ingen generell sanning", "du har glömt...","tänk också på att...". Men på baksidan kom triumfen: VÄL GODKÄND! Hurra hurra vad bra jag kände mig!
Kostade på mig att inte läsa en enda rad i böckerna på hemresan. Satt i vilstolen och tittade på filmen som visades och njöt en smula av att känna mig SÅ BRA på nåt! Himlans skönt särskilt när det nu inte gick så bra på fysiktentan.

När jag var i Kalmar kom mamma och pappa också dit, vi gick på IKEA tillsammans (riktigt trevligt utan barn!) och så fick jag en hel del lådor med grejer som vi haft magasinerade hemma hos dem. Och en cykelsits till Oscar, sån som man monterar ovanpå pakethållaren. Köpte den på loppis för länge sen. Nu äntligen har jag en cykel att montera den på!
Så nu är vi helrustade för badturer i sommar.

Förutom alla dessa trevlige händelser så är det ju också så att snart, snart, så är det Märtas första SKOLAVSLUTNING. På tisdag nästa vecka. Så spännande!
Jag ska ta ut lite flexledigt så att jag kan vara med och titta. Alltihop sker i närliggande Pingstkyrkan, och barnen ska sjunga. Märta sjunger varje dag på sången och kan den riktigt bra.

Igår var vi ute pålandet och hälsade på S och V. SImon hade såklart en massa spelningar med jobbet och kunde inte vara med. Men det var trevligt ändå. Barnen hoppade av hjärtans lust i studsmattan ute påtomten. Inte Oscar förstås, han hade fullt upp med att räkna stenar i grusgången.
Rätt som det var kom grannfrun och frågade om barnen ville rida. Såklart! Hon gick iväg och kom tillbaka med tre hjälmar och två små ponnyer. Barnen red runt runt i trädgården, turades om och hde jättekul. Oscar stod på terassen och hojtade uppskattande. Vilket spektakel! Han har väl aldrig sett hästar på riktigt förut, tror jag.
Häjdpunkten kom när en av hästarna lyfte på svansen och pluttade ut en försvarlig hög med fekalier på gräsmattan. Oscar jublade och ropade högt, med schwung, "BAISCH!!!"

I dag ringde Simon mig på jobbet. Hade fullt upp med att rodda iordning instrument, sladdar och förstärkare till eftermiddagens "Öppen Scen" på skolan. Men trots att jag var mitt uppe i detta gick jag undan och lyssnade noga vad han berättade: Våra spekulanter har höjt sitt bud och vill köpa huset snarast! Visserligen går vi ändå med förlust men nu vill vi inget hellre än att "bli av med det" och fokusera på tillvaron här i Visby.
Nu ska vi bara komma överens om tillträdesdag, och så ska vi ju städa också.

Men först ska Simon och jag göra premiär som klassföräldrar. Vi ska fixa iordning till gemensam grillkväll efter fotbollsmatchen på torsdag. Herregud, vad VI blivit stora!!

Kort notis

Jo, vi lever fprtfarande här borta. Ont om tid och ork att skriva bara.
Märta spelade match idag, förlust denna gång men faktiskt bara 5 i målskillnad, 4 mot 9.
Ida har även hon börjat äntra någon slags tonårs-beteende-fas men de är än så länge rätt så överkomligt.
Oscar är vansinnigt bedårande och söt. Men har tyvärr lärt sig tjuvnypas...

Jobbet är hektiskt så här före läsårsslutet. De småviolinisterna ska spela på avslutningen och det är kul, fast barnen är lite pirriga. Allt somska göras och hinnas med sätter sig i huvudet och senaste dagarna har jag haft enorm huvudvärk när jag kommit hem. Usch och tvi!

I morgon bär det av till Kalmar och sista kurshelgen för terminen. Än återstår dock en del skrivbordsarbete innan terminens alla uppgifter är färdiga. Men det ska väl gå det med, även om det är synd och skam att sitta inne och plugga när det är så fantastiskt väder.

Tjofaderittan

Hej hopp!

i morgon (idag alltså) ska Ida äntligen ha sitt 4-årskalas. Bättre sent än aldrig. Och bättre men två närvarande föräldrar, än bara en. I morgon är vi hemma allihop och kan riva av en hejdundrande barnfest för Ida.

För en stund sen blev jag äntligen klar i köket efter att ha kladdat och meckat ihop en tårta till huvudpersonen. Hade hoppats på nya utmaningar i tårtväg, men Ida var konservativ och ville absolut ha en slottstårta igen. Längtar tills Oscar börjar önska sig tårtor, jag tror och hoppas att det blir nåt annat än rosa slott med torn...

I fredags hände något alldeles fantastiskt. Det ringde till mig. Det var någon som bara ville höra hur det var. Vi pratade en stund. Fnissade lite och suckade lite och helt plötsligt gick det uppför mig. På sistone hade jag faktiskt odlat fram något som jag inte varit så bortskämd med på ett bra tag. Sådär 1,5 år ungefär. En riktig kompis!
Nåt mer än bara kolleger, mer än bara mammor till barn på samma dagis eller i samma klass, mer än någon som spelar i samma orkester.

Tjoho! En gotlandskompis. Trevligt!!

Sommar, sommar, sommar!

Trots en del småkyliga vindar, några ruggiga morgnar och en och annan frostnupen knopp, känner man att nu, NU, är det ta mig katten sommar!
Våra sådder på uteplatsen frodas och trivs, och det ska bli spännande att se vilka av ärterna som är sockerärter och vilka som är luktärter...

Märta har spelat i Kvartersligan idag. Hon och hennes lag mötte förskoleklasslaget från min arbetsplats. Märtas lag förlorade, 26 mål släppte de in och gjorde bara ett mål själva. På slutet fick de ta in ALLA 14 spelare mot motståndarlagets sex väldrillade fotbollskillar.
Nåja, detta är en turnering där laganda och sprtslighet står i fokus. Men det är ändå svårt att ta stora förluster, särskilt när man är sju år.
Märta hade kämpat på bra berättade Simon, hon sprang och sprang och sprang efter bollen. När hon kom hem var hon så trött att hon stöp ner i soffan och orkade inte gå ett steg till. Vi fick bära ut henne i köket till den uppvärmda lasagnen, och sen tog det inte lång stund förrän hon slumrade sött mellan lakanen.
Det vore kanske ingen dum idé att låta både Ida och Oscar börja på fotboll också...

Oscar forsätter få törnar och småsår efter sina äventyr och upptäckarfärder. Jag hade aldrig erkänt det när jag bara hade tjejerna,men nu måste jag nog säga att det är NÅT med killar. Vet inte varifrån det kommer men det ska klättras, springas, hoppas och ålas där det inte är meningen att man ska klättra, springa, hoppa eller åla.

Igår var vi på picnic med dagiset, den årliga utflykten till Åhsbergska hagen. En jättefin äng omgiven av lummig lövskog. En mysig plats för picnic och det är så trevligt att sitta i gräset och småprata med de andra föräldrarna medan barnen leker med varann.
Jo,så kunde det ha varit. OM det nu inte vore för att vi lyckdes glömma korven till vår lilla grillpicnic som vi skulle ha... Simon fick köra hem och hämta, vilket tar rätt lång tid då Visbys gator är snirkliga och fulla av enkelriktningar.
Under tiden skulle barnen och jag gå tipsrundan som fröknarna satt upp. Fullt av frågor som nästan bara barnen pådagis kunde svaren på, så pedagogiskt uträknat. Nu var det emmellertid så att Ordningssamma Märta, Tjuriga Ida och Självständige Oscar hade svårt att samarbeta med mig och gå den snitslade banan som det var tänkt. Dessa tre stora personligheter visade verkligen upp sina mest färgstarka sidor.
Jag ansträngde mig å det yttersta att vara en Tydlig, Innkännande Men Ändock Beslutsfast och Pedagogisk Mor, skådespelet betraktades ju trots allt av fyra dagisfröknar och ungefär 25 andra föräldrar. (Vilket jag med viss indignation konstaterade, så hjälpte konstigt nog ingen mig med barnen. Antingen gjorde jag sken av att ha allt under kontroll, eller så vågade ingen närma sig...)
Det hela slutade med att Ida sprang i vild galopp mot parkeringen, Märta illvrålade att VI MÅSTE GÖRA KLART TIPSRUNDAN ERA DUMUNGAR! och Oscar pep iväg in i den inbjudande skogen och föll över rötter och grenar och fick skrapsår och skrek i högan sky...
Slutligen kom Simon, äntligen, och vi fick korv och alla blev tillslut någorlunda normaliserade. Och självklart lekte barnen som mest och bäst när vi var tvungna att åka vid kvart i sju. Simon hade nämligen repetition klockan sju.

Väl hemma åkte Oscar i säng rätt fort, och tjejerna och jag tittade på en film. En milstolpe från min egen barndom: "Den oändliga historien".
Boken är skriven av tyske författaren Michael Ende och när filmen gjordes 1984(?) var det den största produktion som gjorts utanför USA och Sovjetunionen. Handligen utspelas både i den "riktiga" världen och en fantasivärld. Det är inte så mycket en kamp mellan ont och gott, mer en saga om att lite till sig själv och våga drömma och fantisera. Märta satt som klistrad och var helt extatisk efteråt.
I morse var det lite trögt att komma upp,men då jag nämnde att Ida satt i soffan och tittade på nya filmen, då hoppade Märta som en studsboll ur sängen och var klarvaken på en mikrosekund. Så nu vet vi att hon KAN vakna, åtminstone med rätt lockbete!

Nu ska jag gå och se ifall Sverige ska vara med i Sångspektaklet på lördag. Jag tvivlar faktiskt lite på att vår Anna Bergendal går vidare. Vi får se hur det går!

Löparkungen

Idag var sonen i tidningen!
"Förskolans dag" inföll igår och barnen på dagiset var då nere på Gutavallen för att springa det årliga "Humleloppet". Alla kom i mål, alla fick medalj. Och en del kom i tidningen!
Läs här!
Om man bläddrar framåt bland bilderna i artikeln ser man Oscar i randig, virkad solhatt och en mycket stor löparväst med nummer 46. Ser lite bekymrad ut, men det gör väl varje löpare som haft lunginflammation i början på säsongen.

En dag i maj

Ett par steg närmre sommaren. Solen värmer och grönskan tar fart.
Barnen går ute i bara tröja och mössorna har bytts mot keps eller solhatt. Tjejerna strosar runt med solbrillor och ser så världsvana ut. Den annars så vanligt årligen återkommande bikiniångesten har uteblivit. Orkar helt enkelt inte bekymra mig om nån eventuell "strandfigur". Finns annat att tänka på!

I onsdags blev jag uppvaktad med sång och blommor på sängen. En fin frukost och sen iväg till skola, dagis och jobb. Och så besök hos skolsköterskan med Märta. Hoppa på ett ben, kasta boll, prata om skolan, kompisar och alla våra flyttar...
Gulliga kolleger på jobbet uppvaktade med fika och sång. Fick även en tidning som jag faktiskt inte hunnit läsa ännu.

Hela veckan har varit solig och fin, enda ovädret finns i våra bankkonton. Paniken börjar bli påtaglig och vi hoppas, hoppas, hoppas att NÅGON köper huset snart. Frågan är till vilket pris. Och till vilket pris - dvs med vilken förlust - vi kan sälja. Och VAD gör vi annars,om ingen vill köpa?

Grå skyar, grå hår

Nja,egentligen har himlen idag varit alldeles vansinnigt klarblå. Men en titel "Grå hår" låter lite tråkigt och kanske för utseendefixerat. "Grå skyar" låter väl inte heller upphetsande men två negativa tal blir inom matematiken något positivt.
Det positiva i dag är att vi inte fått något "NEJ,vi vill inte köpa"-besked ännu från våra spekulanter. De ska tänka, tydligen. De har veckan på sig. Förhoppningavis landar de i ett köpbeslut!

Arbetsdagen har varit helt okej och i eftermiddags gick vi ut med de stora på Fritids till en äng och spelade en variant av brännboll. Himla roligt och härligt med sol i ansiktet. Här är ännu lite kyligt men det var helt okej att knäppa upp jackan, faktiskt.
Trädgårdsmästaren har förresten varit så vänlig och snyggat till i trädgården (=Almedalen och Packhusplan) och vårens första gräsklippning är gjord.
Tjejerna har cyklat en inspektionsrunda ikväll. Tyvärr ramlade Märta och gjorde illa knäet litegrann. Två små skrubbsår och - naturligtvis - ett blåmärke. Hon var mkt upprörd över just blåmärket nu i kväll, hon tycker det ser fult ut och vill inte vara med på gympan i morron i kortbyxor för "då ser alla!"
Jag försökte vända på det hela och fabulerade vilt ihop en historia om att nar JAG var barn, då hade ALLA blåmärken och man TÄVLADE om vemsom hade VÄRSTA blåmärket. "Då skulle nog jag vinna!" konstaterade hon nöjt och lugnade sig betydligt. Tanken på att segra verkade tilltala henne. Hon är ju en inbiten tävlingsmänniska, liksom Simon...

Ida mår bättre. Satt med henne på akuten i lördags i flera timmar. Liksom stan i övrigt såvardär fullt av fastlänningar, här något justerade dock, på olika sätt.
Trots den långvariga, höga febern var hon okej, andning och hjärta var bra, ingen urinvägsinfektion eller dylikt. Skönt. När vi kom hem åt hon lite, somnade och vaknade feberfri!
Idag har hon också ätit som en häst, hon tar definitivt igen vad hon ev gått miste om under helgen. Tre portioner gulaschgryta nu ikväll!

Oscar har däremot varit febrig igen. Dock vid gott mod. Vi var och handlade lite i eftermiddags, han och jag. Nuförtiden vill han gärna följa med och åka i en sån där kundvagn med bilkupé längst fram. Han sitter däri och strålar av lycka. Ibalnd går han ur och kollar däcken, eller "lyktorna" där fram. Sätter sig igen och tutar. Här kommer vi!
Idag ropade han också, klingade gotländskt TIUT! TIUT! (Tut! Tut!).
Väl hemma lekte han tittut och satte händerna för ögonen. Tittade snabbt fram och skrämdes med ett BIU!

Fotboll och städning

Tja, då har vi avklarat en ledig dag hemma allihop.

Igår kväll avbokade vi hela vårt äventyr. Ida hade en temp på 39,7 och det kändes inte OK att ens vänta och se hur hon mådde lite senare på natten.
Idag var hon fortfarande febrig och nu i kväll var hon uppe i 39,7 igen. Dock fungerar Ipren bra, finns som suppar för barn och de verkar snabbt och rejält. Vi har alvedon också men de "tar" inte lika bra, i jämförelse.
Hon är mycket ynklig och ibland orkar hon inte ens sitta eller stå själv. När jag frågade om hon hade ont någonstans, i halsen eller så, fick jag till svar att "Det är nog benen som är sjuka för de orkar inte gå". Riktigt så allvarligt är det nog inte, det handlar nog mer om en elak dagisbacill. Bland annat går visst scharlakansfeber runt hos barnen på avdelningen.

Oscar har iallafall piggat på sig och har busat runt idag. Att bygga lego är fantastiskt roligt, men snäppet roligare är det att tömma ut allt lego ur hinken och placera den över huvudet. Sen har man en grön legohink på ben som springer runt och tjuter av lycka över att vara dold för världen. Eftersom Oscar själv inte ser någon, är det väl heller ingen som ser honom?!
De flesta av Oscars favoritsysslor handlar om fysisk aktivitet. Till skillnad särskilt från äldsta systern som gärna satt stilla och fixade med små saker, plocka i och ur olika väskor och läsa och så.
Nej, Oscar gillar fart och fläkt. Gärna springa runt, runt i lägenheten ackompanjerande sig själv med mer eller mindre högljudda ljudeffekter. Senaste flugan är att ta ett blöjpaket med sig i släptåg och ropa "Baisch! Baisch! Baisch!" hela tiden.
"Baich" är Oscarianska för "bajs", vilket ungefär sammanfattar allt som har med blöjor att göra. Annars kunde man ju kanske tro att han är influerad av de musikaliska anlagen i familjen, och jublar över den kände tonsättaren.

Märta pendlar mellan ljuvligt medhjälpande sjuårshumör, till tämligen aggressivt konfliktsökande tonårsbeteende. Hon skriver riktigt bra nu och har fyllt i en hel enkät om skoltrivsel själv. Sista frågan löd "Vemhar hjälpt mig med frågorna?" där hon kaxigt med tryckbokstäver plitat ned "INGNEN". Det här med ng- och tje-ljud sitter inte riktigt ännu...
I dag var det "kvartersligan" igen, andra omgången. Märta och jag åkte ut till Traume, där Visby AIK har sina fotbollsplaner. Fast Märta höll sig i hejaklacken, halsont och snuva sköt upp hennes premiärspel till omgång tre. Även förra veckan fick hon vara hemma. Vi har segdragna infektioner här!
Klasskompisarna kämpade väloch sköt in matchens första mål. De tappade rätt snabbt ledningen och mot slutet av matchen hade jag tappat räkningen,men de låg under med åtminstone 12 mål. Jag tror slutresultatet blev 2 mot 14 mål. Det är iallafall en bra trend för förra matchen slutade 2 mot 19. Kanske kan det bli en vinstmatch nånstans i september när turneringen går mot sitt slut?

Förutom att medla i konflikter mellan barnen,har vi idag vårstädat i köket. Det var välbehövligt. Bäst som jag moppade fick jag se att det var målat i en lite gulare vit färg på ett område invid dörren. Närmre undersökning visade att det var intorkad vaniljyoghurt och inte färg. Alla småhögar med tidningar,reklam och mer eller mindre viktiga papper har sorterats bort (eller avvisats i sin helhet till skrivbordet). En hel hög med leksaker fick återvända till barnkammaren, ett kärt återseende för Oscar.

I kväll har jag klippt Simon. I köket. Där får ju inte vara FÖR rent FÖR länge... Nåväl.
Herr Hårfager har varit i stort behov av tillklippning rätt länge och nu var det liksom dags. Det tog ungefär 1,5 timme, inklusive avbrott för att trösta uppvaknande barn.
På det hela taget är jag rätt nöjd, med tanke på min begränsade erfarenhet, den slöa, stora saxen och det faktum att jag inte hade någon kam, bara en stor borste.
Simon ser nu lite ut som Hugh Grant, i frisyren alltså. Hur som helst är det bättre än förut, då han mer liknade en galen vetenskapsman...

Apropå det så har jag fått tillbaka de två proven som skrevs i Kalmar för några veckor sen. Ena blev Godkänt med tillägget + (vad nu det ska vara bra för?), det andra Väl Godkänt med tillägget "Lysande". Känns mycket bra!

Febril verksamhet

Solen skiner och lyser upp tillvaron. Blommor har börjat komma upp, blåsippor, vitsippor, påskliljor och svalört som lyser upp ett helt hörn av gräsmattan. Härligt!

Våra sådder har tagit sig fint, trots att det varit så kyligt att jag minst fyra gånger trott att "nu dör de". Så icke. De får väl säkert lite skydd och värme där de står, nära husväggen.
Grillen har vi använt både en och tre gånger. Även det ett säkert vårtecken. Dock, återigen pga kyla, har vi ätit inne. Lite grillukt (rök...) har vi ändå fått in genom fönstret som ger lite mer autentisk känsla.

Vackert väder och sol till trots så har vi inte hängt undan vinterkläderna ännu. Eller, barnens overaller används väl inte så mkt men både täckjacka, långkallingar och överdragsbyxor är det som gäller.
Mössor vill barnen INTE använda och kanske är det därför vi varit belägrade av diverse febersjukdomar i vad som känns som en evighet. Fast, kyla blir man inte kall av, har någon kunnig i ämnet tydligen konstaterat. Faktum kvarstår ändå, att vi nog inte haft en enda sjukdomsfri vecka senaste månaden.

Fick igår ändå hopp om livet när Osar faktiskt var rätt så pigg ett tag. Det hela grusades strax av att Ida blev febrig och så hängig att hon somnade i soffan tidig eftermiddag. Nu ligger hon också i soffan och snusar. Lillskruttan! Hon äter iallafall och dricker också (om man mutar henne lite med att få dricka ur sugrör). Det går väl över snart, får man hoppas.
Vi skulle åka på lite barnfri vuxensemester till Malmö i helgen men det hänger väl lite i luften. Vi får se hur saker o ting utvecklar sig.

På måndag ska ett par spekulanter titta på vårt hus för tredje gången. Det inger lite hopp, även om man inte vågar ropa hej förrän handpenningen kommit in... De har tidigare lagt ett rätt så lågt bud. Vi gav ett motbud och nu vill de spana in huset igen, denna gång tillsammans med en person som visst är i badrumsbraschen. Han/hon ska uppskatta kostnaden för att bygga ett badrum på nedervåningen. Håll tummarna!

Kvartersligan!

Idag möttes jag av en ivrig, uppskruvad, småfnissig och förväntansfull sjuåring när jag kom hem från jobbet.
När Märta kom till skolan idag hängde nämligen en gul plastkasse på hennes krok, med en blå matchtröja och en fotboll i. Hon ska vara med i "Kvartersligan" som är en turnering mellan Visbys olika skolor. De som vill får vara med och barnen i varje klass blir ett lag. Barnen möts, åldersindelat, i match varje torsdag och det är premiär nu i veckan.
Märta har ägnat hela eftermiddagen och en stor del av kvällen åt att träna - hoppa, springa, "dribbla" (i hennes tappning) och stretcha... Mycket hängivet!

Ida är upptagen med att skriva inbjudningar till sitt kalas. Det är ju födelsedag nu i veckan också, faktiskt på samma dag som Märta har sin fotbollspremiär. En lillasysters eviga förbannelse att jämt få dela uppmärksamheten. Nåja. Tårta blir det iallafall fast efter matchen då.
När själva barnkalaset skall bli av är mer osäkert. Simon jobbar hela helgen och nåt kalas vill jag inte hålla i själv. En gång räcker!
Nästa vecka är det ju helg mitt i och det är väl risk för att inte så många kan komma då. Folk brukar ju passa på att åka till IKEAlandet (fastlandet) när det är långhelg. Men kalas blir det iallafall nångång. Vi får väl ta det en eftermiddag mitt i veckan i värsta fall, och köra hem hela dagisavdelningen vid hämtningen!

Oscar snackar vidare och har nu börjat säga NEJ mycket välartikulerat och med eftertryck. Det är bra att kunna. Tänk så många mäniskor som blivit sjuka av att inte kunna säga NEJ varken till sig själv eller andra.
Även Oscar leker gärna med bollar och är rätt bra på att sparka fotboll trots sin ringa ålder. Men vad är att vänta med all sport han ser på med far sin...!
Vidare har han utvecklat den goda vanan att bara vilja sova i sin EGEN SÄNG. Ja, du läste rätt! Han vill helst gå och lägga sig i sin spjälsäng och sover där en stor del av natten. Nu när han varit krasslig har han vaknat o fått sova hos oss lite men annars är det egna slafen som gäller. Vi är SÅ tacksamma!

Det har varit VM i snooker och S har suttit klistrad vid TVn om kvällarna (och annars med för den delen). Som den lojala hustru jag är har jag allt som oftast suttit bredvid och hejat på. Tyvärr åkte min favoritspelare ur i kvartsfinalen. Eller tur, kanske, för man spiller så mycket tid när man är snookerfantast. Finalmatchen gick i tre dar tror jag (men inte i sträck!).

Mamma och pappa kom hemmed lugn och fin båtresa, fast det blev väl lite sent innan de kom hem till sitt tjäll i söndagsnatten. Tjejerna fick, lite besvikna, återvända till sina ordinarie sovplatser på söndagen. De har annars campat på luftmadrass på Märtas golv i helgen.

Under ekologihelgen i Kalmar skrevs två prov. Det verkar som om jag blev godkänd på dem. I fredags gjorde jag äntligen fysiktentan. Är inte så säker på att det gick bra, men det försöker jag att inte fundera så mycket på, för nu kan jag ju ändå inte göra nåt åt saken. Får se sen när resultatet kommer, om det är läge att läsa mer. Nu har jag varken tid eller lust, för nu vill jag ägna all studietid åt ekologikursen. Det ligger mer för mig!

Maj vare välkommen!

I Blekinge sjunger man maj fortfarande,på sina ställen. Kanske även här på "öien", vad vet jag. Här i stan har det närmsta "majsjungande" jag upplevt, varit skrålet från hemvinglande kroggäster runt midnatt.

Mamma och pappa är här och hälsar på. De hade med sig en hel del av våra utegrejer, bland annat min solsäng (!), krukor, stödhjulen till lilla cykeln, vår lilla klotgrill, och så smultronplantorna som barnen och jag drog upp förra våren, som stått i Sölvesborg och nu då fått flytta tillbaka till Visby igen. Smultron är trevligt att ha!

Dessutom hade de med sig en stor cykel till Märta, en fin lila Monark som de köpt billigt av en av sina grannar. Deras barn behövde inte den längre.
Idag har Märta och Ida cyklat, cyklat och cyklat. Almedalen är perfekt för ändamålet. Runt parken går en asfalterad gång/cykelbana och från lekplatsen har man utsikt över i stort sett hela den banan. Man kan alltså stå och gunga Oscar och ändå ha koll på de cyklande tjejerna.
Får vi hit trehjulingen till Oscar så kan nog alla tre cykla runt, medan S och jag sitter och solar oss... Oscar är mycket intresserad av cyklarna. Särskilt Märtas, den är ju stor! Vid ett tillfälle försökte han sig på att ta sig upppå den, vilket naturligtvis misslyckades. Han är ju inte den typen som ger sig så lätt så man får väl ha lite koll på honom när cykeln står parkerad.

Märta har alltså en "ny", lila cykel, och Ida har då fått den lilla rosa som Märta hade förut. Min pappa har satt dit stödhjulen igen, och så har Ida varit med min mamma på Clas Ohlson och köpt en sån där låsslang. Så nu far tjejerna runt med sina cklar och sina låsslangar och har jättekul. Och vi har det lite lugnare, åtminstone ett tag...

Våren har kommit riktigt på allvar, krokusarna har blommat över och gräsmattan pryds nu av enorma mängder glada svalört, lite närmre uteplatsen står gängliga påskliljor med svällande knoppar.

För ett tag sedan satte vi ärter och frön, de har börjat titta upp nu. Barnen springer och vattnar och det ska bli kul att se vad som kommer upp. Förutom (de nästan obligatoriska) luktärterna har vi satt sockerärter och någon slags blomma jag inte minns namnet på, samt persilja och ruccola (tror jag...). När man har minne som ett såll, blir det så mycket mer spännande med trädgårdsabete - man vet inte riktigt vad som kommer up, eller i vilken kruka...!
En påse återstår att sätta, det är "trädgårdsnattviol". Det skulle sås lite senare. Det borde vara dags snart, tror jag.

I söndags hade vi konsert med sinfoniettan. Det gick jättebra. Vi spelade Beethovens 1:a symfoni, en trevlig sak med lagom stora utmaningar. Sen spelade vi ett galet stycke av Charles Ives, där blåset och stråket hade helt olika tempon och taktarter... det gick också bra fast hade vi spelat fel hade nog ingen märkt nåt.
Trevligt var det hur som helst. Nu är det uppehåll i repetitionerna och jag vet inte om jag kan vara med på nästa konsert, som sker på förmiddagstid på gymnasieavslutningen. Jag jobbar nog då.
Så det blir nog inte förrän till hösten igen.

Lika bra det,så jag hinner plugga, jobba och njuta av VÅREN!!

"Hej,det är Therese. Jag måste vara hemma med sjukt barn igen..."

Japp. Så låter det rätt ofta i vikariefixarens telefon nuförtiden.

I morse, under de smått jäktade morgonbestyren, gnällde Ida och ville inte gå till dagis. En extremt sällsynt replik från henne. Hon vill ja ALLTID till dagis, hon vill till och med sova över där ibland. Så icke i dag. Vi kunde konstatera att Ida hade feber.
Oscar var dock på fantastiskt strålande humör. Han strålade som solen och man blev glad bara av att se honom.
Märta däremot tittade lite svartsjukt på sin trötta syster och frågade med viss indignation "Tror du inte att jag också har feber då?" Absolut inte.
Simon åkte iväg med de övriga två och Ida och jag stannade hemma. Vi har suttit och myst i soffan, kikat lite på film och tagit en promenad i parken. Väl påpälsade båda två, Ida dessutom insvept i filt i vagnen, för det är rätt kallt ute. Fastän solen lyser från en nästan klarblå himmel.

Jag pluggar och pluggar och skriver så jag har fått ont i hela högerarmen. Misstänker att det har med studiemiljön att göra. Alltså, att jag sitter med datorn på skärbrädan och pluggar, med anteckningsblocket i knäet. Visst verkar det ju dumt att ha dator på dylik plats, men det har sin förklaring. Vårt skrivbord är nämligen annekterat av våra yngsta medlemmar. Matbordet är ingen bra plats då där ofta är belamrat med icke-datorvänliga föremål som t ex kladdiga smörgåsar, tekoppar och blomvaser. Föremålen i sig utgör kanske ingen stor fara men i kombination med vår son blir de en klar riskfaktor.
Ett av de bättre ställena som återstår är då skärbrädorna borta mellan ena fönstret i köket och Märtas rum. De fungerar nästan sommoderna datorbord, såna med utdragbar tangenthylla. Fast i vår tappning blir det utdragbar datorhylla. Med en kontakt precis i hörnet, lagom för sladden. Nackdelen är ju arbetsställningen. Å andra sidan blir det inga långa sittningar,varken för mig eller barnen när de surfar och spelar.
Man får helt enkelt ta det onda med det goda.

Annars är jag numera hjälpligt insatt i ekosystemet och dess komplexitet. Tillräckligt insatt för att förstå att det är väldigt mcket mer att lära sig. Jobbar på att höja kunskapsnivån väsentligt då det är någon slags skriftligt prov i helgen samt exkursion då vi förväntas kunna omsätta våra (o)kunskaper i praktiken.

Var snälla o håll tummarna för att veckan framöver blir sjukdomsfri...!

Vårvilda ungar

Askmoln till trots så har vi haft några fina dagar med sol, åtminstone under delar av dagen. Fast de är kallt!

Oscar hann just återhämta sig från sin lunginflammation, så fick Ida öroninflammation. När hon var redo för dagis igen, fick Märta ont i halsen och nån slags förkylning som satt sig i nacken. Så vi har varit hemma en del med barnen på sistone.
Nu är alla i stort sett friska, utom M som fortfarande är lite krasslig. Vi hoppas på att alla är ok på måndag iallafall.

Jag har börjat läsa ordentligt på Ekologikursen nu, vilket känns mycket bra. Det ligger helt klart mer för mig än fysiken. Pga ett missförstånd mellan mig och kursledaren på fysikkursen, har jag fortfarande inte gjort tentan, det blir i vecka 17. Men, jag har kopplat bort det lite tillförmån för ekologin alltså, och nästa gånge det är helg är jag i Kalmar på exkursion. Det är nog våtmarksexkursion tror jag.
Simon har omåttligt roligt åt det. Först danslärare, sen fysiker och nu skogsmulle. Finns fler dolda sidor, månne? Det tåls att ta reda på...!

Idag har barnen varit ovanligt ystra, men det är väl våren tror jag. Efter flera månaders mörker blir man väl lite livad när det äntligen blir ljust.
Ida är så stor nu, hon håller på att lära sig skriva. Och så vill hon spela fiol som pojken i "Talang" igår. Så hon har tränat både på att skriva och spela idag. Mycket hängivet och intensivt.
Märta har ÄNTLIGEN fått läxa, läsläxa. Till på torsdag ska hon träna på att läsa "Bu och Bå i skogen". Det handlar om två får som är ute i skogen och letar efter blåbär. Det går rätt bra för henne att läsa, lite svårt är det bara att hålla reda på lilla b och lilla d, de är ju så lika. Märta har iallafall tränat och läst idag.
Oscar pratar alltmer, och man börjar förstå lite mer vad han menar. Balnd annat kan han nu meddela när det är dags att byta grovblöja. Och det är ju praktiskt.

I dag skulle vi sått frön, men det har varit så kallt så vi tar det i morgon istället.
Avslutning på dagen belv istället att vi gick ut allihop längs strandpromenaden. Vi gick ner till där muren viker av i 90 grader, där de har byggt upp en bit av väktargången, som den såg ut på insidan av muren och i tornen för sådär 700 år sedan. Det var riktigt mysigt. Oscar travade glatt uppför alla trappor till högsta platån i tornet.
Därifrån bjöds vi på storslagen utsikt över den nedgående solen. Underbart!

Kort och gott

...så vill jag bara meddela att jag nu sagt uppmig från jobbet i Kristianstad. Nu är det Gotland som gäller helt enkelt. Huset står kvar och är osålt än så länge. Håll gärna tummarna.

Vi har det bra, våren har kommit med sol och en del värme, uppåt 5 till 10 grader mitt på dan. Härligt!

Sitter just och njuter med Maken, över att vi äntligen gjort något och tagit beslut att stanne här. Livet är så lätt här. Vi trivs.
Det är en enorm lättnad att ha brutit det vakuum vi levt i under några långa veckor nu.

Hej och hå, vad tiden går!

Vi har hunnit med en påsktur på fastlandet. Så mycket turande blev det inte, O var ju sjuk och S hade fullt upp att göra med att måla och fixa i huset i Sölvesborg. Det blev väldigt mycket bättre, tycker jag. Hallen går nu i den vitgrå nyansen "Risvitt" och toaletten samt kapputrymmet i vår egen blandning "Degebergaköksgråmedenpytteskvättgult". Tänk att vi fickanvändning för det som var kvar från den renoveringen!
Vidare tackar vi Göran för ett tjusigt mörkt golv i köket som känns och ser ut som stora skifferplattor, men som faktiskt är vanlig laminat. ("Den var inte billig...").
Mitt bidrag till huset denna gång har bara varit att städa lite efter Simon, vilket var betydligt trevligare än förra städomgången.... och så har jag fixat lite i rabatten vid terassen. Tagit bort visset och slängt bort lite sniglar. Inget märkvärdigt alltså. Och så står en kruka med murgröna och påskliljor på trappen vid framsidan. Jag hoppas iallafall att den står kvar.

Våra ansträngningar har ännu inte gett några resultat, men ett par månader får vi ju ge det hela tror jag, det är ju inte Stockholm precis. Förhoppningsvis är det iallafall någon som till slut inser toppläget och husets potential.

Här på "öien" går livet vidare längs rätt så välbekanta stigar. Oscar har äntligen blivit frisk, nu är han som förr och det känns helt okej att börja lämna på dagis igen på måndag. Vi får väl se ifall han själv är lika övertygad!
Ida är lite förtjust över sin långa ledighet, men börjar faktiskt räkna ner tills det är dags att gå till dagis igen. Trots allt är det skönt med vanliga rutiner igen. I onsdags frågade hon hur många dagar det var kvar till det var dagis igen. Jag höll upp hennes lilla hand och visade på hennes fingrar: "idag är det den här dagen (lillfingret) och så är det i morgon,och nästa dag, och nästa då det är lördag,sen söndag och SEN är det dagis".
I fredags kom Ida och visade långfingret och frågade "är det den här dagen idag?" -jo, visst hade hon rätt. "Då är det godis imorgon!"

Och idag är det alltså lördag. Efter några dagar med sol och skän värme, har det blivit grått, råkallt och dimma. Vi hade en idé att åka på utflykt idag, men picnickänslan infann sig inte. Vi åkte till Maxi istället och köpte godispåsar. Stora godispåsar. Sen körde vi söderut tills O och I somnade (några kmsöder om Vibble, inte långt mao). Så körde vi hemåt, njöt en kopp te och mutade tjejerna med godis och film. Oscar har alldeles nyss vaknat. Glad som en lärka!

Även omnu vädret mest påminner om november, så behöver man bara sticka näsan utanför dörren för att se att det är vår på gång. Kommunen har planterat blommor vid fontänen på Packhusplatsen, och alla pubar och små säsongsöppna kiosker håller på att fixa och feja inför turistsäsongen.
Vi har satt fram vår lilla cafémöbel - två stolar och ett bord - på uteplatsen och jag har till och med köpt en liten blomma som står där. Minns inte namnet men den är väldigt söt.
Luktärter och persiljefrön ligger i blöt och ska i jorden i morgon är det tänkt. I år kommer vi bara kunna odla i krukor kärl men jag tror det blir bra det med. Om inte annat så slipper man ju rensa bort "förbannade gula blommor" och kirskål. Tro mig, det har jag gjort så det räcker för ett helt liv!

Påskris och snödroppar

Så ligger äntligen påsken inom synhåll! Trots envisa snödrivor och tidvis kyliga vindar, är ändå påsken ett rejält vårtecken!

I helgen köpte Märta och jag påskris (ja tänk att KÖPA påskris...) och påskliljor och faktiskt två gula chrysatemum också. Dags för vårfint i fönstren! Murgrönan vi hade i köksfönstret har jag planterat om ocksåoch den har fåtten ny båge att klättra på. Växterna i barnkammaren har också blivit omplanterade och lite tillklippta sånu hoppas jag att de ska sätta nya blommor snart.

Ida och Märta klädde genast påskriset med fjädrar (tack mamma!) och små påskägg som vi pysslade ihop förra påsken. Den absolut övervägande färgen i riset är rosa, med lite variation av lila och vita fjädrar. När riset var klart och iordning i vasen reflekterade till och med Märta över färgerna och tyckte att lite grönt hade varit fint i också.
"Fast det räcker med rosa egentligen", konstaterade hon sen.
När vi vi var i Sölvesborg passade vi på att ta med vår lilla balkongmöbelgrupp. Den står nu ute på vår lilla uteplats.Snart år den samsas med penseer och krokusar!

Ytterligare en av Märtas tänder har fallit ut och nu ser hon nästan ut som ett hockeyproffs i munnen. Vuxentänderna har ju inte riktigt hunnit med att växa ut i samma takt som mjölktänderna faller av. Men,det är ju bara en tidsfråga. Själv konstaterar hon nöjt att samlingen av femkronor bara växer. Snart räcker det till en Daimstrut!

Ida hoppas också på att få tappa tänder. "När jag fyller fyra år (fra fingrar hålls upp i luften) DÅ tappar jag ALLA mina tänder och får MÅNGA pengar!" Ja ja. Man lever ju på hoppet!
Hon pratar mycket om sin födelsedag och hon längtar verkligen. Nu är det bara en dryg månad kvar!

Oscar har varit förkyld länge och haft hög feber som inte gett med sig. I söndags åkte S in till jourläkaren med honom och kom hem förvånansvärt snabbt. Simon hade berättat om febern och hostan och läkaren hade lyssnat påOscar och konstaterat att han förmodligen hade lunginflammation. Penicillin, bricanyl och mollipect står i kylen nu, tillsammans med en liten flaska "semperdroppar" somär nån slags bakteriekultur som ska hjälpa Oscars lille mage att klara av penicillinkuren.
Tänk att man köper hem både mögel och bakterier till sin lille älskling...
Oscar vill inte äta och sover nästan hela tiden. Hostar gör han också fast det blivit bättre sen han börjat med mediciner. Lyckligtvis dricker han gärna, helst vatten fast viförsöker med saft också så han ska få i sig lite socker. Igår erbjöd vi honom glass till kvällsmat, det åt han gärna till vår stora lycka. Hoppas det inte blir alltför svårt att få honom tillbaka till sundare matvanor sen när han blivit piggare...!

Reclaim the House

I helgen som gick var vi i Blekinge. Tjejerna såg mycket fram emot att hälsa på sin mormor och morfar och särskilt sin morbror och dennes flickvän.
Överresan från Visby gick bra. Som en lycklig slump var S och V, tjejernas kompisar, med på båten! Barnens mamma och jag satt och snackade lite emellanåt, men för det mesta fick vi turas om att ha koll på de nu väldigt rörliga barnen. Till slut gick vi upp i hytten och tittade på film - S och V har nämligen en bärbar DVDspelare. En mycket bra uppfinning som vi nog ska skriva upp på "att köpa när vi får råd"-listan.

Väl framme hos mamma och pappa stöp vi i säng, helt utmattade allihop.
På lördagen hade vi bestämt träff med de sjappande hyresgästerna, med de dök inte upp. Det hade vi misstänkt lite men det var ändå en besvikelse. Vi hade gärna velat se dem i ögonen och frågat vad de höll på med.
De hade verkligen lvt rövare i huset. Trädgården var skräpig, det låg fimpar, gamla fyrverkeripjäser, bollar och diverse "skrot" överallt. Och värst av allt - gräsmattan på baksidan var full av äckliga högar av kattbajs (eller hundbajs? Men jag gissar på katt för man såg rätt mycket hår i en del högar...)
Soptunnan var överfull med sådant som egentligen borde lagts i förpackningsåtervinningen. Väl uppe vid ytterdörren såg vi att glaset i sidoljuset var trasigt och handtaget i dörren var paj.

När vi kom in i huset lukade det unket och katt. Det var otroligt smutsigt och det var kladdigt i köket. Tapeten i matrummet hde fät en stor RÖD (!) flöck mitt på ena väggen och i vardagsrummet såg vi rester på golvet av något som förmodligen var kattskit.
På övervåningen stod en soffa, ett bord och nån slags hylla kvar. Lite "skröfs" i garderoberna. I källaren stod en soffa och en enorm TV. Och vid källarytterdörren låg en försvarlig mängd skräp.
Det var inte så mkt att göra då, för vi hade bokat in nya hyresintressenter från kl 12. Vi ursäktade röran så mycket, förklarade läget och visade runt i det skitiga huset. Alla var förstående och sa att det gjorde inget. Det var minst tre familjer som var intresserade. Efter att ha pratat med dem så framkom tyvärr att SAMTLIGA hade betalningsanmärkning... det kändes inte så kul.

Vi försökte få till ett nytt möte med "sjapparna". De föreslog söndag kl 15. Visst, sa vi. På söndagen åkte vi ner, S och jag och mamma med dammsugare och mopp i högsta hugg. Vi städade så svetten lackade. Jag gick ut en sväng och tog reda på alla prylar som låg runtomkring.
Klockan blev tre och ingen dök upp.

Vi försökte få till ytterligare ett möte. Kl 10.30 på måndag. När vi kom på måndagen låg deras hyreskontrakt, skrynkligt och slarvigt ihopvikt i ett fönster. Med skeva bokstäver sto att "Vi säger upp avtalet från den 28/2" och så deras underskrifter. Hm. Intressant att säga upp ett avtal i EFTERHAND! Rimligen borde det stå "från 22/3"! Nycklarna hade de lämnat också. Och så hade de tagit med sig bordet och en domkraft.
Jag utgår ifrån att de inte vill ha resten av grejerna. Inte vi heller...

Dripp dropp

Vi har haft lite töväder nu några dagar. Det droppar och rinner och är blött på dagarna, men på eftermiddagarna när det blir kallare fryser det på och det blir en förrädisk "osynlig" blixterhal ishinna på vägarna.
Man får ta det varligt med cykeln!

På jobbet är det bra, det har börjat en ny tjej hos oss på fritids och hon är toppen. Vi har faktiskt träffats på Myllan - lite kul att jag som är fastlänning kände till henne när inte mina gute-kolleger gjorde det..!

I morgon bär det av till Blekinge. Lite ågren har vi över det, vi ska ju träffa huset igen nu och det känns lite konstigt med tanke på vad vi gått igenom med de nuvarande(?) hyresgästerna.
Vi ska också träffa eventuella nya hyresgäster samt mäklare. Något beslut måste tas nu i rappet och det är svårt.
Beslutet innefattar också hur jag ska göra med mitt jobb i Kristianstad, som jag fortfarande är tjänstledig från. Om jag inte ska jobba där nästa läsår har chefen flaggat lite för att jag nog bör säga upp mig. Mycket att tänka på.

I övrigt är det bra med familjen. Ida är ljuvlig, Oscar likaså. Han har ett nytt ord nu: BIL. Såklart. Hans favoritsysselsättning är att stå i fönstret och titta på bilar som kör förbi. Trafiken är inte så tät men han är tålmodig. Och blir jätteglad när det sent omsider kör förbi något.

Oscars ordförråd, som jag känner till, består nu av
mammammammam= mamma
pappappappappap= pappa
bil= bil
da= ida
ätta= Märta
mat= mat
nonno= vad som helst som är ätbart och gott som han vill ha... t ex mat eller smörgås, fast oftare godis... eller kex!
Sen förstår han ju fantastiskt mycket mer och hänger med bra när man pratar med honom. Han vet var händerna o fötterna sitter om man frågar honom, och håret, ögonen, öronen, munnen och näsan har han med koll på. Fast han blandar gärna ihop öRon och öGon, inte så lätt att hålla rätt på vad som är vad!

Romanstoff

Ja, nu ska jag inte gå händelserna för långt i förväg. Men.
När den här hushistorien rullat vidare ett par månader, då kommer jag ha stoff till att skriva åtminstone en bok. Om man nu skulle orka rulla upp historien igen...
Men givetvis ska Ni, kära läsare, så småningom få åtminstone en kortfattad version av dramat. Eller komedin. Eller tragedin. Vilken vinkel man nu väljer att hålla till det hela.
För egen del försöker jag hålla mig till att se det komiska i det hela - det är svårt men nödvändigt för överlevnaden. Har provat ett annat förhållningssätt men det var djupt deprimerande och spred dålig stämning i tillvaron. Hu!
Så, så länge jag orkar ska jag försöka se enbart ljuspunkterna i denna allt mer invecklade historia. Även om ljuspunkterna är lika avlägsna som Orions bälte...

Sleepless in Visby

Skriver några rader i stjärnljuset...

Märta har idag tappat YTTERLIGARE en tand - nu är det helt tandlöst på övre mittparkett! Vi åt soppa till kvällsmat idag - och det lär bli youghurt till frukost för henne ett tag framöver.
När hon kom hem idag hade hon tanden upptejpad på ett A4 med en liten förklarande text: Drogs ut av Kjell den 15/3 kl 14.41.

Märta var lite besviken över att förra tanden bara gav 5 kr. Hon berättade att ettorna på hennes skola sagt att om man lägger tanden under mattan, då får man 100 kr. Jag tyckte inte att hon skulle prova det. Tänk om tanden åkte ner i springorna mellan golvplankorna? Hon funderade över det en stund och sen la hon tanden under kudden istället. Vi får väl se vad det ger för utslag...!

Kjell är en av de tre toppenbra fritidsledarna som Märta är hos på eftermiddagarna. Varje måndag gör de någon utflykt, ofta till Tallunden dit vi också gärna går på helgerna.
Idag vet jag inte riktigt var de var, men det har varit helt fantastiskt väder. Solen har skinit från en härligt blå himmel, småfåglarna har sjungit för oss och snön smälter undan, lite i taget.

Jag är SÅ glad över att faktiskt jobba på fritids, där man får vara UTE på eftermiddagarna och fylla på med solsken i själen. I dag har barnen på jobbet varit ovanligt glada och harmoniska, trots att det är måndag. Jag tror alla känner att våren är på väg ordentligt nu, det gör en på bra humör.

I morgon, eller, idag blir det ju, är S ledig och ska vara hemma med Ida och Oscar. Lite avundsjuk är jag allt. Hade gärna varit hemma och gtt ner till almedalen med dem, eller till biblioteket. Nåja, det blir ju helg så småningom!

Förresten ska vi till fastlandet i helgen. Vi har bestämt träff m hyresgästerna på lördag förmiddag. får se om de dyker upp.
Och så fyller lillebroren år också!

Lite av varje

Så var en vecka till ända igen. Det känns som en evighet sedan det var måndag!

Nu i veckan har vi förgäves försökt komma i kontakt med våra hyresgäster. Det känns nästan som en dålig film eller nåt, de har liksom bara försvunnit. Pappan i familjen har vi faktiskt fått kontakt med litegrann men inte fått veta mer än att han ska vara ute ur huset till månadsskiftet. De har dock ännu inte sagt upp hyresavtalet!
De har nu en obetald hyra samt räkningar på el och värme som vi får ligga ute med. Det är rätt mycket pengar.
Simon har tack och lov fåt lov att ta ut ytterligare 5 sparade semesterdagar i pengar. Och de välsignade STIMpengarna om kommer lite då och då, utan dem hade vi inte klarat oss alls!

På eftermiddagen igår var vi nere på Wisby Strand, barnen och jag i salongen och Simon på scenen. Gotlandsmusikens Stora Konsertserie hade avslutning med "Promkonsert" och S hade ordnat fribiljetter till oss. Våra platser var högst upp, tur var väl det för bakom oss fanns några tomma bänkrader där Oscar kunde sträcka på benen utan att störa alltför mycket.
Konserten inleddes med musiken ur StarWars, när det satte igång högg Ida mig i handen och höll hårt, hårt.
Gotlands musikalkompani var med och de framförde oika nummer ur diverse musikaler. Meta Powell var inbjuden och sjöng ett par stycken, bland annat ur Lohengrin. Tårarna rann nerför Märtas kinder, helt klart berörd av skönsången.

Melodifestivalens final har nu gått av stapeln, vi satt uppe igår emd tjejerna och tittade. Ida kämpade länge och väl med John Blund och höll sig vaken genom alla bidragen. I "pausföerställningen" däckade hon ihop till slut och vi bar in henne i sängen. Hon märkte inte ens att hon lades i den lite kalla sängen, helt slut var hon!
Märta satt uppe genom hela föreställningen och hejade på "Manboy" (killen som dansade i vatten) och "Unstoppable" (den lille blonde skånske killen). Simon och jag höll tummarna för Salem al Fakir.

Vidare har Märta tappat ännu en tand, snart kan hon inte äta alls...! Hon la tanden i ett glas vatten och skrev en lapp till tandfén:
Jag Vil Ha 100 kronor.
Annars brukar ersättnignen vara 5 kr per mjölktand. Tandfén får gå till förhandling verkar det!

Vasalopp och valår

Så har det börjat våras litegrann. solen värmer när den väl kommer fram och överallt droppar det av snö som smälter.
"Varning för snöras" och "Varning för istappar" har det stått lite överallt i stan men nu är det knappt någon snö eller is alls kvar på taken. Så man kan gå tryggt genom staden igen.

Märta sov över hos sin kompis E mellan fredagen och lördagen. På lördagsmorgonen ringde mamman och frågade om Märta fick följa med och åka skidor i VOK-stugan (ett annat skidställe). Jodå, Märta följde med och åkte visst som ett jehu i spåren! Hon fick prova ett par skidor med pjäxor och "...de var JÄTTEBRA mamma, för fötterna satt fast och lossnade inte från skidorna! Det gick så FORT!"
Pappan i familjen hade åkt 2,5 km spåret med Märta och E. Fast Märta hade legat först och stakat med krafttag flera meter framför dem. Heja heja! Kanske blir det Vasaloppet om några år?!

Ida har haft en kompis på besök här hemma, det var mycket uppskattat. Vi ringde på torsdagen och bestämde att de skulle komma hit på fredagen. Ida var jätteglad hela dagen, men på kvällen började hon bekymra sig för ifall kompisen kanske inte skulle tycka om hennes rum och hennes leksaker? Det tog en bra stund att komma till ro och sova.
Men, så blev det morgon tillslut, och efter lunch kom kompisen. De lekte så det stod härliga till, i flera timmar!

Och så har vi haft en hel del att tänka på här hemma. Märta har hört och förstått en del och hon har deklarerat mycket tydligt att hon INTE vill flytta någonstans igen utom möjligen till "Gula huset", där vi bodde först då vi kom hit till "öien". Hon har bidragit till hushållskassan med 50 kronor som hon hittade i sin sparbössa. Bara för att vara på säkra sidan, liksom. Hon kan även tänka sig att gå och panta tomburkar, om det skulle knipa. Gullunge!
Nog för att hon gärna hjälper till men för att klara oss ur det här skulle det gå åt oändliga mängder tomburkar...

Vidare har vi fullt sjå med pappersexercis som ska på alla möjliga håll, för att vi ska få så stor chans som möjligt att få tillbaka pengarna. Det är ju inte bara en fråga OMvi får tillbaka dem, utan också NÄR det skulle kunna ske. Det kan ju dröja rätt länge, tydligen. Särskilt som den ena av de två vuxna i familjen verkar ha sjappat helt o hållet, och tydligen håller sig gömd.

Så, nu står vi i valet att antingen flytta tillbaka (med S som arbetslös...), sälja med förlust eller hyra ut, även det med viss förlust. Och räntorna bara stiger...
Det är helt klart inte bara rött, blått eller grönt vi ska ta ställning till i år.
Frågan det kommer an på till sist är väl, hur mycket Gotland är värt - egentligen?

Hm.

Schlagerfeber

Idag tog Märta lite drygt hälften av sina födelsedagspengar och köpte "Melodifestivalen 2010"-CDn. Hon bjöd in Ida till schlagerfest på sitt rum.
Jag kikade in lite obemärkt då och då.
De stod på varsin pall. Med ena handen höll de varsin osynlig mikrofon, och i den sjöng de av hjärtans lust. Med den fria handen gjorde de dramatiska gester helt i äkta schlageranda, samtidigt som höfterna vickade taktfast och lika schlagermättat som om det vore Carola själv som stod där.
En syn jag aldrig komer glömma!

Jul igen?!

Om det hade vari sånt här väder varje jul hade det varit helt fantastiskt.
Men vintervädret verkar ha fått en allvarlig släng av ketchupeffekten; först ingenting, ingenting, ingenting i flera år och sen POFF kommer allt på en gång och det ligger snö flera månader i sträck!

I dag när vi drog upp rullgardinerna dalade stooora snöflingor ner från en grå himmel, som lovade mer snö snarare än vårsol.
Barnen sprang runt i lägenheten i sina pyjamasar och sjöng "Ja se det snöar" eller om det möjligen var "Nu är det jul igen", glada över att vara lediga precis som om det vore jullov.

simon har tagit de minsta och åkt till Myllan. Det är nog mycket folk där idag skule jag tro. Det ymniga snöfallet inbjuder inte till uteaktiviteter, precis.
Själv är jag hemma med Märta. Hon spelar "Indiana Jones" på X-boxen och jag ska plugga, är det tänkt. Har lite strul bara med uppkopplingen till sidan där uppgifterna ligger utlagda. Är ju ingen teknikfantast men det ska väl lösa sig tror jag.

Har börjat se oss om efter nya hyresgäster. Efter ett långt samtal med mäklare och mycket funderingar här hemma så tror vi att det kanske ändå är bäst att fortsätta hyra ut. Vi har en familj som kanske är intresserade. Och vi har klrgjort att de får lägga en deposition på i stort sett en hel hyra, samt ange borgensman, referenspersoner och arbetsplats... Både hängslen och livrem är det som gäller för vår del nu.

Om den familjen backar ur så har vi en liten backup med tre familjer som söker semesterboende, de verkar intresserade av vårt hus. Knixet är ju bara att då måste vi fixa lite möbler och sängar...
Nåja, det är väl bra att man har saker och klura på hela tiden. Så man håller sig skärpt och inte degar ihop i skallen.

Nu ska jag räkna på ljusbrytning och refraktion...

Idas födelsedagspresent!

Hej hej...!

Ida önskar sig en CYKEL i födelsedagspresent! En orange, med "nyckelpigsplingare" på...
Vi vill gärna samla ihop till en cykel åt henne, säg till om DU vill va' me'!
(Och, ja M har berättat att när HON fyllde 4 fick hon också en cykel. Förväntningarna är höga...)

/Idrottskommittén

Farligt nära

Ja, nu är det alltså sportlov här på "öien". Jag har tagit föräldraledigt litegrann och S är "partiturledig" så det är lite lugnt och skönt faktiskt.

Idag var Märta, oscar och jag ut en tur till Svaidestugan men med skridskor denna gång. Tyvärr hade isen på sjön smält rätt mycket så det gick inte att åka skridskor där. Märta blev lessen men Oscar och jag tyckte det var skönt att slippa stå i blåsten. För idag var det snö, vass vind och mellan 4 och 5 köldgrader.
Vi åkte till ishallen istället. Helt klart bättre, men väldigt mycket folk på isen så det var svårt att åka tyckte töisen.
En kopp varm choklad och lite bakning lockade mer så vi åkte hem.

Väl hemma gjorde Ida och jag en laddning muffins, och Märta gjorde kladdkaka. Muffinsen åt vi med en gång, kladdkakan sparade vi på och smakade lite nu ikväll när bara S, M och jag satt uppe och kikade på "Bygglov". M gillar byggprogram. Vi också!

En tråkig nyhet fick vi idag. Våra hyresgäster i Sölvesborg har tydligen separerat och dessutom struntat i att betala för sig. Varken el eller värme för några månader tillbaka eller denna hyran har de betalat så vi har det lite knapert nu, kan man säga. Vi har ju kört iväg våra räkningar för månaden och det vi skulle fått in från hyresgästerna skulle vi klara oss på i mat och blöjväg. I nuläget har vi 4 kr & 50 öre på servicekontot.
Det får bli frysrensning framöver och sen får vi se vad vi kan få till! Vi får väl börja potträna Oscar också...
Nåja, det löser sig säkert så småningom, fast i ärlighetens namn har jag inga stora förhoppningar. Kronofogden är kontaktad iallafall. Lika bra vi jagar dem, innan nån annan börjar jaga oss!

Så, är det någon som vill hyra, eller kanske till och med köpa, ett hus i centrala Sölvesborg, så finns ett fint läge att göra det nu! Tillträde kan ges i stort sett omgående...!

Vinden drar...

Ja, nog drar den, vinden! Det blåser och viner så det känns riktigt ruggigt. Vi som började få lite vårkänning. Mer snö väntas så den våren får visst ligga på is tills vidare.

I helgen hade vi kärt besök, svärisarna kom äntligen hit! Vi har haft supermysigt och gjort en och annan galen utflykt (ett hett tips: åk inte till Fårö mitt i århundradets snörikaste vinter).

Raukar har vi sett iallafall, och haft picnic. Här ser vi Ida och farfar värma sig vid den lilla grillen... Nästa gång tar vi med en eldkorg istället tror jag!

Tisdag in da House!

Japp, tisdag och min TV-kväll - House MD!
Gillar den serien. Är dessutom fristående avsnitt nästan hela tien så det är ingen stor fara om man nu skulle hamna i utdragna nattningar med barnen.
Å andra sidan, så är handlingen ofta så invecklad att om man missar två minuter i början så är det liksom ingen idé att försöka förstå vad som händer resten av avsnittet.

På eftermiddagarna njuter vi av våra fantastiska barn och särskilt sonen som nu visar stora charmörtalanger och är helt oemotståndligt söt! Till och med de luttrade dagisfröknarna är som förtrollade av honom. Och han vet om det...!

I morgon ska Märta ha en liten teateruppvisning i skolan. De har drama varje vecka i barngruppen och nu ska det alltså bli lite "på riktigt". Hon är lite nervös och vi har fått känna av scennervositeten - rätt stingslig har hon varit. Nu i natt sover hon med inte mindre än 4 (ja, fyra!) inbakade flätor i håret så att det blir riktigt lockigt i morgon.
Märta ska vara fjäril. Jag frågade vad de andra barnen skulle vara. Tjejerna skulle vara"god fé", katt, fjäril (2 st) och någt mer jag inte minns, och killarna skulle vara spöken allihop utom en som skulle vara fladdermus - deras husdjur. Barnen har själva fått bestämma vad de ska vara...
Föräldrarna är inbjudna till kl 12 i morgon. Själv kan jag inte komma, men Simon tror han kan. Förhoppningsvis blir det hela förevigat med kamera också.

Ida vill också vara fjäril, som Märta. Fast utan flätor. "Jag har ju rakt hår, det är också fint". Jo visst är det!
Ida vill gärna ha "läckslisk" också. Fast det får hon nog hoppa över. Även om det råkar vara lillelördag i morgon. Det kan räcka med klänning och prinsesskor.

Annars har vi snö så det räcker och blir över. Kanadickerna får gärna komma och hämta till sitt ståhej därborta, de hade visst lite knapert med den varan.
Idag kom nya mängder och på mindre än 2 timmar var bilen översnöad. Igen. Hopplöst!
Nåt annat som är hopplöst är vägarna här i stan. Det saltas ju inte på vägarna här, och tydligen så har sandtaget frusit igen också för något grus har det inte kommit på vägarna på länge.
Idag åkte jag på fel håll i en backe - trots att hjulen snurrade och snurrade så gled jag hjälplöst bakåt. Rena änglavakten att det inte belv en olycka! Och att köra i rondellerna här är som Mormors lilla kråka - än hit, än dit och så hoppas man att man slipper diket.
Inte för att här är några diken nuförtiden. De har inverterats till meterhöga plogvallar.

Tentan närmar sig med stormsteg.

Tur och retur

Så har vi lagt ännu en vecka bakom oss. Nästan, iallafall.

I måndags var barnen så trötta efter resan att de fick vara hemma. Simon och jag pusslade ihop det så att vi kunde vara hemma lite var. Välbehövligt för de små.
I tisdags blev Oscar magsjuk. Tänker inte göra någon närmre analys av händelseförloppet men det som gick in kom med omedelbar verkan ut igen. Ungefär som när man försöker betala i automat med en skrynklig sedel och den bara åker fram och tillbaka.
Eftersom oscar ofta hamnar i vår säng, har denna sjuka haft som bieffekt att vi nu tvättat igenom hela linneförrådet av dubbelsängslakan. Så har man det gjort för i år...

Han blev dock bättre under onsdagen och på torsdagen tänkte jag att vad bra, då kan han gå till dagis på fredag. Man ska inte tänka så mycket.
I torsdags eftermiddag, alltså igår, blev Ida sjuk av samma bacill (vi har fått sanera hennes bilstol, och baksätet är också i behov av rengöring) och Oscar fick ett återfall (i min nacke...) Simon och jag blev också dåliga och den enda som hållit sig på benen pigg och kry är Märta.

Idag, fredag, fick Märta stanna hemma från skolan eftersom vi för det första tyckte det var dumt att sprida dylika baciller runt sig eftersom hon med all sannoliket bar på smittan. Och för det andra så kunde varken S eller jag, ens i vår vildaste fantasi, varken föreställa oss att vi skulle orka med att köra henne dit eller, isåfall, utan att orsaka någon olycka. Inne i bilen alltså.
Märta var jättelessen för det. Och för att strö salt i såren så var det så att JUST i kväll skulle det vara DISCO i gympasalen i skolan. Mellan 17 och 19 skulle barnen i förskoleklassen och ettan ha disco där. DESSUTOM skulle Märta få sova över hos sin kompis E efteråt. De skulle till och med träffas hemma hos E tillsammans med kompisen M och "piffa till sig" före discot.

Gissa om vi haft en surmulen sjuåring här idag!

Ork-torka

I helgen var vi på besök "i Sverige".

Simon och ungarna följde med, och passade på att åka till svärisarna i Skåne. På vägen ner passade de på att hälsa på de gamla fröknarna och kompisarna på dagis och i skolan. Ett kärt återseende verkade det som.

Själv slogs jag intensivt hela helgen med de rester av naturvetenskapligt kunnande som gömt sig långt in i de dunklaste vrårna av medvetandet. Det var alltså laborationshelg i Växjö med fysikkursen. Det gick hyfsat bra tror jag, fast jag har ännu inte kommit mig för att läsa igenom labbarna och renskriva tillvägagångssätt & resultat och göra analys. Det finns en tid för allt och den tiden är INTE inom de närmsta 24 timmarna efter en Helvetesresa över Östersjön.
Eller, själva sjön var mycket lugn och fin, helvetet var snarare placerad inne i vår kupé. Till och med grannarna bankade i väggen av frustration. Två gånger.
Om inte barnen somnade av trötthet när man åker mitt i natten? Jo, det kan man ju tycka att de borde. Tycka räckte dock inte speciellt långt.
Framåt kvart över elva somnade Ida iallafall. Hennes syskon somnade inte förrän vi körde av rampen.

Och OS har börjat. Simon slåss med ungarna om TVn. Thank God för internet så S kan kolla skidorna där. Jag antar att jag kan ägna mig åt meditation mellan 18 och 19 när övriga familjen sitter skärmfängslade.
Eller renskriva en och annan laborationsanteckning. Kanske.

Glad födelsedagsfirare! Födelsedag till trots så svänger han runt med dammsugaren (som syns i bakgrunden) - rent ska det vara!
Skjortan är den ena av presenterna.

32 år

Så har vi firat Simon, numera 32 år och något tyngre än gårdagen!
Dagen började med sång och blommor, vilka han emottog redan klarvaken och i Idas säng. Så blir det lätt när man har småbarn...
Till frukost hade jag försökt lyxa till det lite med nybakta småbaguetter och fruktsallad. Det gick väl sådär hem, dessutom var S så förkyld att han inte riktigt kände någon smak. Och barnen höll på att starta världskrig. Särskilt Oscar som hellre kastade runt fruktsalladen på golvet, än att stoppa den i munnen. Nåja. JAG uppskattade både salladen och brödet iallafall!

Så skulle S iväg och ha konsert, och barnen och jag blev själva. Jag måste ha varit på riktigt galet humör för jag beslöt rätt omgående att "idag ska vi INTE spela dator!" Det gick rätt bra ändå för vi spelade Fia istället, Märta och jag. Ida spelade schack med sig själv med både svarta och vita schackpjäser och resten av fiapjäserna som M och jag inte använde. Oscar rockade loss med dominobrickorna och byggde både torn och murar.

Efter lunch stack jag iväg med Oscar en sväng i bilen för att han skulle få sova (ja, inte så miljövänligt MEN med tre decimeter osandad packis på backarna i stan går jag INTE ut med barnvagn!). När han somnat, efter ungefär 2 minuter och 17 sekunder, passade jag på att sticka inom stans klädaffärer för att hitta någon snygg present till Maken.
Det föll väl ut och generös som jag är (var?) så blidde det faktiskt två paket, och en pava vin till kvällen.

Väl hemma igen var Simon faktiskt på plats för en kort paus innan konserten. Tyvärr var han tvungen att åka ut till Vibble för att hämta sina konsertskor som han glömt där. Så den korta pausen blev ännu kortare men vi han pussas och ta en snabb kopp te iallafall.
Sen stack han iväg för att lira med storbandet och Magnus Bäcklund (han från "Fame"). På hemmafronten förbereddes tårta och lasagne till kvällens födelsedagsmiddag.

Konserten gick bra och S var hemma precis lagom i tid för att duka och ta ut lasagen ur ugnen. Vi skålade i vin och mumsade på den goda maten, barnen skötte sig hyfsat och Oscar kastade bara lite mat på golvet.
Efteråt käkade vi den jättegoda tårtan som tjejerna och jag svängt ihop. En vanlig potatismjölstårtbotten i tre delar, fylld med hemgjord chokladkräm och hallongrädde. Supergott och ännu godare dan efter...!

Ida sjöng högt och hjärtligt för sin far och hjälpte gärna till att blåsa ut ljusen också. Märta skötte fotograferingen och Oscar såg som vanligt till att spara några rester nere på golvet... Glada var vi iallafall!

Sen var det dags för Melodifestivalen som Sinom och tjejerna såg, ackompanjerade av en försvarlig mängd snacks. Är det både födelsedag och Melodifestival så är det!

Själv nattade jag Oscar, och sen Ida , och när det var klart var festivalen också klar. Och Simon var klar för att gå ut och dricka öl med polarna och Magnus. De hade nog kul tror jag!

För egen del försökte jag ägna några suddigt trötta minuter åt mina studier men det var liksom ett förlorat slag redan innan det börjat.

Lika bra att inta horisontalläge istället.

Kalas!

Idag hade Märta sitt kalas, hett efterlängtat.
Hon verkar nöjd med sin dag. Nästan alla tjejer i klassen kom för att gratulera, det blev 14 barn inalles, Märta och Ida inräknade.

Morgonen bjöd på en hel del fixande och dagens huvudperson deltog med liv och lust i såväl dammsugning som leksakssorterande och ballongblåsning. Själv åkte jag en vända upp till stan för att inhandla några små men ack så viktiga detaljer:
Serpentiner (som vi sedan glömde att dekorera med...)
Servetter (som däremot kom till stor användning)
Mer godis (till tårtdekoration)
Ballerinakex (Nej, jag orkade inte göra några egna kakor denna gång...)
Billigt toapapper (till en av lekarna)
Engångsglas (inget jag är stolt över, men...)
Ett par fräscha krukrosor och en bukett tulpaner hamnade också i vagnen...

Kalaset gick av stapeln kl 13 och prick på slaget kom den första gästen. Minuten efter kom de övriga i en strid ström och Märta höll på att få dåndimpen av alla paket hon fick. De hamnade på soffbordet (paketen alltså) tills alla kommit in och sett sig om. Därefter vidtog en nyfiket intensiv paketöppning.
Oscar, ensam herre i huset, stod lite vid sidan av de extatiska tjejerna och betraktade spektaklet. Så småningom fick han tag i lite papper och presentsnöre, satte sig nöjt bakom soffan och påbörjade en noggrann undersökning.

Sen följde disco i Märtas för tillfället mörklagda rum. Discokulan snurrade i taket och CDspelaren dunkade ut Amy Diamond med "It's my life". Jo det var livat, minsann!
Nästa punkt var tårtan, och efter en del kladdigt bestyr och glada hurrarop lugnade sig tjejflocken för en (kort) stunds koncentrerat ätande.
Så var det lekdags! Vi hade funderat ut några bra lekar; Limbo, Hela havet stormar och "Mumie", och vi började med "mumie".
Alla ställde sig i par, och så fick man varsin toarulle. Sedan fick man bestämma vem som skulle börja vara mumie, och bli inlindad i toapapper. Sen bytte man och lindaren fick bli mumie. De som klarade det snabbast vann.
Det blev högar av toapapper på vardagsrumsgolvet. Oscar tjöt av glädje och sprang runt, runt i papperet och tog högar av det i famnen och sken som solen. Tjejerna kämpade med det billiga, sköra pappret som gick sönder hela tiden, men tillslut stod det en handfull vällindade toapappersmumier på parad.
Vår vinnarskalle till dotter vann såklart, tillsammans med sin kompis. Inte mer än rätt tyckte de andra, eftersom det ju var Märtas födelsedagskalas. Märta protesterade lite och framhöll att det faktiskt var av skicklighet och inget annat som hon vann. Så sant!
Vid det här laget kastade jag en blick på klockan och såg förvånat att snart skulle det komma en hop föräldrar för att hämta sina barn. Limbo och Hela havet stormar fick helt enkelt hoppas över.
-Hallå, NU måste ni komma och slå på piñatan! Annars hinner vi inte!

Flocken dundrade in i köket, för piñatan hängde i dörröppningen mellan köket och Märtas rum. De slog och slog, riktigt hårt dessutom, men det var en envis piñata. Det ville inte spricka sönder! Till slut släppte hela fästanordningen och den damp i golvet men höll fortfarande ihop. Så småningom blev det en spricka iallafall och vi kunde hälla ut allt godis inuti den på köksbordet. Precis när barnen fått varsin påse att plocka godis i, ringde det på dörren och det vällde in föräldrar.
Vi fick oss ett trevligt småsnack innan barnen, mycket noggrant och rättvist, hade delat upp godiset mellan sig. Bland annat fick jag svara på de frågande kommentarerna om allt toapapper som låg nerknölat i en pappkasse. Nej, de hade inte busat, utrullningen hade skett under högst organiserade former. Jag gissar att jag härefter kommer vara känd som toapappersmorsan bland de andra föräldrarna i klassen...

Nu sitter sjuåriga tonåringen i soffan med en av bästa kompisarna, och ser Robinson. De hänger lojt över kuddarna med varsin kopp te.
Helt nyss suckade Märta förnöjt "Det här är ägigt skönt!" Hon låter ungefär som sjundeklassarna på jobbet...
(Nuförtiden kan saker o ting tydligen "äga", vilket ungefär betyder att det är bra, eller snarare väldigt bra. Därav ordbildningen "äg-igt", som man kanske förr, i min barndoms tid, skulle sagt "bra-igt" om istället...)

Simon har idag haft konsert i Slite, så han missade hela kalaset och fick ingen tårta heller. Nåja, nästa vecka är det hans tur att fylla år, så då får han väl ta igen den förlusten.
I morgon spelar han på Wisby Strand som ligger sådär hundra meter bort - och behöver inte ut och slira med bil på vägarna åtminstone.

Själv se jag fram emot att bli av med den här envisa förkylningen. Det är något av det värsta jag vet, detta att vara så förkyld och täppt i näsan så man måste andas genom munnen hela tiden. Efter en natts konstant munandning är man torr som ett sandpapper långt ner förbi struphuvudet. Huvva! Nu har jag ju turen (?) att inte sova hela nätterna igenom utan kan gå upp och fukta strupen emellanåt.

I morgon är det söndag alltså och jag hoppas på en lugn avrundning av veckan. På måndag är det faktist dags att jobba, jag har bytt ledig dag från måndagar till fredagar.

Glad i hågen

Lilla Ida kom glatt skuttande in i hallen för att ta på sig ytterkläderna i morse:

- Jag har tagit läckslisk!
-?
-Läckslisk! Fint va!

Tja, det är ju fredag...

Helt sjukt

Jaha, nu har de kommit, bacillerna. Av någon anledning är det bara jag som fallit offer för deras plundringståg.
Förr veckan vart jag dålig lite mer invärtes och all input hade raketfart genom systemet. Lite matt och darrig tog jag mig till jobbet på torsdagen iallafall. Jag tycker nog jag var rätt så tapper som cyklade de där kilometrarna kvart i sex på morgonen, över packis och i snöyra, fortfarande svag efter de närmsta dagarnas tämligen bristfälliga näringsupptag. Halvvägs tog jag en liten vilostund iallafall för att få stopp på de små prickarna som dansade för ögonen.
Sen vart det bra fram till i tisdags, då näskranen öppnade sig och det började kännas som jag svalt ett rivjärn. Har nu varit hemma i två dar med snuva, feber, grymt ont i halsen och hosta. Blir hemma i morgon också. JA, jag tycker lite synd om mig själv. Skall strax sluta med det...
Ja, nu kommer jag iallafall i de där byxorna som kändes lite trånga efter julens excesser.

Oscar är på ljuvligt humör nästan jämt nuförtiden. Han ler och flirtar, fixar och donar. Det han gillar mest för tillfället är att samla ihop pusselbitar, jättemånga, och bära runt dem och lägga dem på för oss helt oväntade ställen: under elementen, under köksbordet, i köksskåpen eller i byrålådorna.

Ida har vuxit till sig en del och pratar som vanligt väldigt mycket. Just nu är det mycket om en kompis på dagis, vi ska försöka få till någon lekdag snart. Hon pratar också mycket om en fröken på dagis som hon gillar extra mycket. Och så skola. Ida hoppas på att få börja skolan när hon fyllt fyra. Vi försöker förklara att det inte kommer bli så men, det vill hon inte lyssna på.

Tjejerna fick "Mysteriet på Greveholm" i julklapp. Det är en serie som gick som julkalender för sådär 15 år sen. De älskar den. Skådisarna pratar någon slags västkustskånska och vår dialektkameleont Märta låter nu som om hon kommer från Halmstad. Eller kanske Falkenberg. Med rullande R.

Igår fick vi en grattishälsning till Märta, från min syster. Förutom kort och en rejäl slant fick hon en ansenlig mängd lösgodis. Hon bjöd frikostigt både oss och sin syster, men rätt som det var avbröts smaskandet av ett glädjetjut.
Hon hade bitit så ivrigt i något segt godis (en godisnapp?) att en mjölktand hade släppt taget och lossnat.
"Jag tappade en tand, mamma! Och den var inte ens lös!!"
Märta var förtjust men jag blev lite orolig. Har hon så dåliga tänder att de ramlar ur munnen av lite godis?! Alla de där gångerna då hon som liten somnat på kvällen utan att borsta tänderna flimrade förbi i minnets biograf och jag kände ett styng av dåligt samvete. Alla bortglömda ADdroppar gjorde sig också påminda, och för en stund kände jag mig som en riktigt usel mor.

Nu ska jag gå och natta barnen. Först ska de borsta tänderna ordentligt. Jag klockar dem - två minuter. MINST.

2 kilo biologi

Ja, nu har vi lämnat ytterligare en vecka bakom oss och ännu en är påbörjad.

Igår var Simon ledig också, annars brukar jag ju vara hemma själv med Ida och Oscar på måndagar. Men nu fick jag vuxet sällskap alltså.
Vi firade redan kvällen innan genom att ladda hem "Flickan som lekte med elden" till TV:n. Bra film men ack så ryslig... Lite trevligt är det iallafall att kunna bestämma sig för att se en film, knappra in på fjärrkontrollen och sen titta utan reklamavbrott. Precis som att hyra film i en butik, fast man behöver inte åka nånstans!

Igår eftermiddag gick jag till biblioteken för att hämta ut en reserverad bok, "Biology", som är kurslitteratur till Ekologikursen jag läser på distans. Så nu behöver jag inte fundera på vad jag ska göra om jag får en stund över. Det är mer än 1100 sidor och den stora luntan väger ca 2 kg. Snacka om tung litteratur!

Tjing!

Långhelg i januari

Ja, nu har vi passerat den magiska sjuårsgränsen - vår lilla Märta har blivit STOR. Eller, iallafall ifrån vår synvinkel. Tänk vad tiden går, hå hå ja ja!

Vi väntade kärt besök från svärisarna i helgen, men det fick hastigt och med viss dramatik ställas in pga sjukdom. Vi tackar alla goda krafter för att allt gick väl iallafall och vi får helt enkelt vänta lite till innan vi ses.
Tjejerna blev ju lite ledsna såklart, men det utvecklades åtminstone inga dramatiska "traumaföreställningar", något som vi annars är rätt så rikligt försedda med här hemma...

I fredags for äntligen Märtas lösa tand ut, i skolan. Hon hade den med hem, ordentligt inslagen i en plastpåse. Tandfén fick på intet sätt missa att hon tapat tanden så innan sängdags lades tanden omsorgsfullt i ett glas vatten, som placerades i fönsternischen. Tandfén var snäll visade det sig och gav en hel tiokrona OCH en liten ruta choklad. Kanske hoppas hon att fler tänder ska trilla ut snart...

Lördagen förflöt utan några störe märkvärdigheter, förutom att jag försökte ladda upp familjen att åka skidor på söndagen.
Mycket riktigt så styrde vi kosan hemifrån nånstans mellan morgon och förmiddag, påpälsade och med ryggsäcken packade med korv, bröd, ketchup och annat i den genren.
Målet för färden var Svaidestugan, orienteringsklubbens och skidklubbens gemensamma anläggning. Man kan hyra skidor där och åka i något av de fem olika långa uppspårade banorna, åka skridskor på den grunda, bottenfrusna "sjön", åka lite pulka och så kan man grilla på den av föreningen skötta och ständigt glödande grillplatsen.

Vi hyrde genast ett par barnskidor, som tjejerna skulle kunna turas om på tänkte vi. Det visade sig att Ida hade lite för små fötter ännu så hon får vänta tills nästa år med att åka.
Märta hade lagom stora fötter och med någon mindre justering av bindningen var det bara att åka, trodde hon iallafall.
Jag försökte förklara lite hur man gjorde men blev stoppad mesamma.
"Mamma, sluta! Jag VET hur man gör. Jag har SETT PÅ TV hur man gör, pappa och jag tittar mycket på skidor!"
Jag har nog ungefär 5% fler grå hårstrån nu än när vi åkte dit... Efter vad som kändes som sju svåra år, bestämde vi oss för att åka ett varv i enkilometersspåret. Det gick faktiskt lite bättre efter ett tag, ända tills jag insåg att vi missat banan och befann oss i 2,5 km-spåret istället. Nåja, det var bara att hålla god min. Märta kämpade på s¨å svetten lackade och jag pulsade bredvid i snön - llite för mjuk och lite för djup för att kännas ok att gå i egentligen.
Tillslut gick det väldigt bra för M och hon var stolt som en liten tupp där hon åkte. Visst drattade hon på ändan ibland men, det var det fler som gjorde. När hon väl insett att det inte bara var hon som föll jämt så släppte väl prestationsångesten, eller vad det nu kan kallas.
Såfort det bar utför det allra minsta, satte hon stavarna under armhålorna, böjde sig framåt och putade ut rumpan och gled s a k t a framåt. Jo, hon har minsann sett på TV hur man gör när man åker i nerförsbackar!

Borta vid grillplatsen hade Simon och Ida kallt om rumpan. Vi kom ju aldrig, och efter ett tag var Ida som en liten isklump, raka motsatsen till sin svettiga syster borta i skogen. Även Simon var kall, han hade inte riktigt klätt sig för en vintrig utomhusdag... När Vi väl kom tillbaka till stugan ville Ida och Simon åka hem. Oscar hade just vaknat - han hade sovit hela tiden - så vi grillade snabbt innan vi åkte hemåt.
Märta fick blodad tand och vill gärna åka ut nästa helg också. Vi får väl se...

I går var det alltså Märtas sjuårsdag. Precis som vi brukar, sjöng vi på morronen, åt frukost (med choklad och digestivekex, mkt viktigt) och hade ballonger överallt - omsorgsfullt uppblåsta och upphängda av trötta föräldrar kvällen före.
Märta hade tagit ledigt från skolan - faktiskt så var hela familjen ledig.
Efter paketöppningen och frukosten hade barnen disco i Märtas rum, bland paketen fanns näligen en CDspelare och en skiva med några av barnens absoluta favoriter (förra årets schlagerlåtar).
Så småningom kom posten med fler presenter och kort, däribland ett nytt spel "Ordyatzy" som vi får prova vid tillfälle, och så en film om Tingeling som tjejerna såg på under eftermiddagen. Märta fick bestämma dagens meny och till lunch blev det hemgjorda hamburgare i lyxigt sällskap (bla bacon, fetaost, avocado mmmm!) och på kvällen blev det "Mineas kycklinggryta" med bla kokosmjölk, chilipaste, grönsaker och ris. Tårtan för dagen skulle vara en kladdkaka och den bakade Ida och jag efer lunch. Märta kom sen och hjälpte till med att slicka rent degbunken. En av hennes favoritsysselsättningar.

Märta var så nöjd med sin dag att hon grät på kvällen för att den var slut. "Jag vill att alla dagar ska vara såhär bra, och det blir de inte, så jag vill inte att den har dan ska vara slut..." snyftade hon innan hon föll i sömn, helt utmattad framåt tiotiden på kvällen.

Nu väntar en ny vecka. Hej och hå.