I helgen var vi på besök "i Sverige".
Simon och ungarna följde med, och passade på att åka till svärisarna i Skåne. På vägen ner passade de på att hälsa på de gamla fröknarna och kompisarna på dagis och i skolan. Ett kärt återseende verkade det som.
Själv slogs jag intensivt hela helgen med de rester av naturvetenskapligt kunnande som gömt sig långt in i de dunklaste vrårna av medvetandet. Det var alltså laborationshelg i Växjö med fysikkursen. Det gick hyfsat bra tror jag, fast jag har ännu inte kommit mig för att läsa igenom labbarna och renskriva tillvägagångssätt & resultat och göra analys. Det finns en tid för allt och den tiden är INTE inom de närmsta 24 timmarna efter en Helvetesresa över Östersjön.
Eller, själva sjön var mycket lugn och fin, helvetet var snarare placerad inne i vår kupé. Till och med grannarna bankade i väggen av frustration. Två gånger.
Om inte barnen somnade av trötthet när man åker mitt i natten? Jo, det kan man ju tycka att de borde. Tycka räckte dock inte speciellt långt.
Framåt kvart över elva somnade Ida iallafall. Hennes syskon somnade inte förrän vi körde av rampen.
Och OS har börjat. Simon slåss med ungarna om TVn. Thank God för internet så S kan kolla skidorna där. Jag antar att jag kan ägna mig åt meditation mellan 18 och 19 när övriga familjen sitter skärmfängslade.
Eller renskriva en och annan laborationsanteckning. Kanske.
Utställningen
12 år sedan
Bästa Therese!
SvaraRaderaMan kan inte säga att du låter gräset gro under fötterna och din drivkraft är något utöver det vanliga. Visst är det trevligt att sitta i skolbänken och vidga vyerna och jag är dessutom ovanligt lyckligt lottad som kan göra det helt och hållet av lust.