lördag 17 april 2010

Vårvilda ungar

Askmoln till trots så har vi haft några fina dagar med sol, åtminstone under delar av dagen. Fast de är kallt!

Oscar hann just återhämta sig från sin lunginflammation, så fick Ida öroninflammation. När hon var redo för dagis igen, fick Märta ont i halsen och nån slags förkylning som satt sig i nacken. Så vi har varit hemma en del med barnen på sistone.
Nu är alla i stort sett friska, utom M som fortfarande är lite krasslig. Vi hoppas på att alla är ok på måndag iallafall.

Jag har börjat läsa ordentligt på Ekologikursen nu, vilket känns mycket bra. Det ligger helt klart mer för mig än fysiken. Pga ett missförstånd mellan mig och kursledaren på fysikkursen, har jag fortfarande inte gjort tentan, det blir i vecka 17. Men, jag har kopplat bort det lite tillförmån för ekologin alltså, och nästa gånge det är helg är jag i Kalmar på exkursion. Det är nog våtmarksexkursion tror jag.
Simon har omåttligt roligt åt det. Först danslärare, sen fysiker och nu skogsmulle. Finns fler dolda sidor, månne? Det tåls att ta reda på...!

Idag har barnen varit ovanligt ystra, men det är väl våren tror jag. Efter flera månaders mörker blir man väl lite livad när det äntligen blir ljust.
Ida är så stor nu, hon håller på att lära sig skriva. Och så vill hon spela fiol som pojken i "Talang" igår. Så hon har tränat både på att skriva och spela idag. Mycket hängivet och intensivt.
Märta har ÄNTLIGEN fått läxa, läsläxa. Till på torsdag ska hon träna på att läsa "Bu och Bå i skogen". Det handlar om två får som är ute i skogen och letar efter blåbär. Det går rätt bra för henne att läsa, lite svårt är det bara att hålla reda på lilla b och lilla d, de är ju så lika. Märta har iallafall tränat och läst idag.
Oscar pratar alltmer, och man börjar förstå lite mer vad han menar. Balnd annat kan han nu meddela när det är dags att byta grovblöja. Och det är ju praktiskt.

I dag skulle vi sått frön, men det har varit så kallt så vi tar det i morgon istället.
Avslutning på dagen belv istället att vi gick ut allihop längs strandpromenaden. Vi gick ner till där muren viker av i 90 grader, där de har byggt upp en bit av väktargången, som den såg ut på insidan av muren och i tornen för sådär 700 år sedan. Det var riktigt mysigt. Oscar travade glatt uppför alla trappor till högsta platån i tornet.
Därifrån bjöds vi på storslagen utsikt över den nedgående solen. Underbart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar