Helt sjukt

Jaha, nu har de kommit, bacillerna. Av någon anledning är det bara jag som fallit offer för deras plundringståg.
Förr veckan vart jag dålig lite mer invärtes och all input hade raketfart genom systemet. Lite matt och darrig tog jag mig till jobbet på torsdagen iallafall. Jag tycker nog jag var rätt så tapper som cyklade de där kilometrarna kvart i sex på morgonen, över packis och i snöyra, fortfarande svag efter de närmsta dagarnas tämligen bristfälliga näringsupptag. Halvvägs tog jag en liten vilostund iallafall för att få stopp på de små prickarna som dansade för ögonen.
Sen vart det bra fram till i tisdags, då näskranen öppnade sig och det började kännas som jag svalt ett rivjärn. Har nu varit hemma i två dar med snuva, feber, grymt ont i halsen och hosta. Blir hemma i morgon också. JA, jag tycker lite synd om mig själv. Skall strax sluta med det...
Ja, nu kommer jag iallafall i de där byxorna som kändes lite trånga efter julens excesser.

Oscar är på ljuvligt humör nästan jämt nuförtiden. Han ler och flirtar, fixar och donar. Det han gillar mest för tillfället är att samla ihop pusselbitar, jättemånga, och bära runt dem och lägga dem på för oss helt oväntade ställen: under elementen, under köksbordet, i köksskåpen eller i byrålådorna.

Ida har vuxit till sig en del och pratar som vanligt väldigt mycket. Just nu är det mycket om en kompis på dagis, vi ska försöka få till någon lekdag snart. Hon pratar också mycket om en fröken på dagis som hon gillar extra mycket. Och så skola. Ida hoppas på att få börja skolan när hon fyllt fyra. Vi försöker förklara att det inte kommer bli så men, det vill hon inte lyssna på.

Tjejerna fick "Mysteriet på Greveholm" i julklapp. Det är en serie som gick som julkalender för sådär 15 år sen. De älskar den. Skådisarna pratar någon slags västkustskånska och vår dialektkameleont Märta låter nu som om hon kommer från Halmstad. Eller kanske Falkenberg. Med rullande R.

Igår fick vi en grattishälsning till Märta, från min syster. Förutom kort och en rejäl slant fick hon en ansenlig mängd lösgodis. Hon bjöd frikostigt både oss och sin syster, men rätt som det var avbröts smaskandet av ett glädjetjut.
Hon hade bitit så ivrigt i något segt godis (en godisnapp?) att en mjölktand hade släppt taget och lossnat.
"Jag tappade en tand, mamma! Och den var inte ens lös!!"
Märta var förtjust men jag blev lite orolig. Har hon så dåliga tänder att de ramlar ur munnen av lite godis?! Alla de där gångerna då hon som liten somnat på kvällen utan att borsta tänderna flimrade förbi i minnets biograf och jag kände ett styng av dåligt samvete. Alla bortglömda ADdroppar gjorde sig också påminda, och för en stund kände jag mig som en riktigt usel mor.

Nu ska jag gå och natta barnen. Först ska de borsta tänderna ordentligt. Jag klockar dem - två minuter. MINST.