Långhelg i januari

Ja, nu har vi passerat den magiska sjuårsgränsen - vår lilla Märta har blivit STOR. Eller, iallafall ifrån vår synvinkel. Tänk vad tiden går, hå hå ja ja!

Vi väntade kärt besök från svärisarna i helgen, men det fick hastigt och med viss dramatik ställas in pga sjukdom. Vi tackar alla goda krafter för att allt gick väl iallafall och vi får helt enkelt vänta lite till innan vi ses.
Tjejerna blev ju lite ledsna såklart, men det utvecklades åtminstone inga dramatiska "traumaföreställningar", något som vi annars är rätt så rikligt försedda med här hemma...

I fredags for äntligen Märtas lösa tand ut, i skolan. Hon hade den med hem, ordentligt inslagen i en plastpåse. Tandfén fick på intet sätt missa att hon tapat tanden så innan sängdags lades tanden omsorgsfullt i ett glas vatten, som placerades i fönsternischen. Tandfén var snäll visade det sig och gav en hel tiokrona OCH en liten ruta choklad. Kanske hoppas hon att fler tänder ska trilla ut snart...

Lördagen förflöt utan några störe märkvärdigheter, förutom att jag försökte ladda upp familjen att åka skidor på söndagen.
Mycket riktigt så styrde vi kosan hemifrån nånstans mellan morgon och förmiddag, påpälsade och med ryggsäcken packade med korv, bröd, ketchup och annat i den genren.
Målet för färden var Svaidestugan, orienteringsklubbens och skidklubbens gemensamma anläggning. Man kan hyra skidor där och åka i något av de fem olika långa uppspårade banorna, åka skridskor på den grunda, bottenfrusna "sjön", åka lite pulka och så kan man grilla på den av föreningen skötta och ständigt glödande grillplatsen.

Vi hyrde genast ett par barnskidor, som tjejerna skulle kunna turas om på tänkte vi. Det visade sig att Ida hade lite för små fötter ännu så hon får vänta tills nästa år med att åka.
Märta hade lagom stora fötter och med någon mindre justering av bindningen var det bara att åka, trodde hon iallafall.
Jag försökte förklara lite hur man gjorde men blev stoppad mesamma.
"Mamma, sluta! Jag VET hur man gör. Jag har SETT PÅ TV hur man gör, pappa och jag tittar mycket på skidor!"
Jag har nog ungefär 5% fler grå hårstrån nu än när vi åkte dit... Efter vad som kändes som sju svåra år, bestämde vi oss för att åka ett varv i enkilometersspåret. Det gick faktiskt lite bättre efter ett tag, ända tills jag insåg att vi missat banan och befann oss i 2,5 km-spåret istället. Nåja, det var bara att hålla god min. Märta kämpade på s¨å svetten lackade och jag pulsade bredvid i snön - llite för mjuk och lite för djup för att kännas ok att gå i egentligen.
Tillslut gick det väldigt bra för M och hon var stolt som en liten tupp där hon åkte. Visst drattade hon på ändan ibland men, det var det fler som gjorde. När hon väl insett att det inte bara var hon som föll jämt så släppte väl prestationsångesten, eller vad det nu kan kallas.
Såfort det bar utför det allra minsta, satte hon stavarna under armhålorna, böjde sig framåt och putade ut rumpan och gled s a k t a framåt. Jo, hon har minsann sett på TV hur man gör när man åker i nerförsbackar!

Borta vid grillplatsen hade Simon och Ida kallt om rumpan. Vi kom ju aldrig, och efter ett tag var Ida som en liten isklump, raka motsatsen till sin svettiga syster borta i skogen. Även Simon var kall, han hade inte riktigt klätt sig för en vintrig utomhusdag... När Vi väl kom tillbaka till stugan ville Ida och Simon åka hem. Oscar hade just vaknat - han hade sovit hela tiden - så vi grillade snabbt innan vi åkte hemåt.
Märta fick blodad tand och vill gärna åka ut nästa helg också. Vi får väl se...

I går var det alltså Märtas sjuårsdag. Precis som vi brukar, sjöng vi på morronen, åt frukost (med choklad och digestivekex, mkt viktigt) och hade ballonger överallt - omsorgsfullt uppblåsta och upphängda av trötta föräldrar kvällen före.
Märta hade tagit ledigt från skolan - faktiskt så var hela familjen ledig.
Efter paketöppningen och frukosten hade barnen disco i Märtas rum, bland paketen fanns näligen en CDspelare och en skiva med några av barnens absoluta favoriter (förra årets schlagerlåtar).
Så småningom kom posten med fler presenter och kort, däribland ett nytt spel "Ordyatzy" som vi får prova vid tillfälle, och så en film om Tingeling som tjejerna såg på under eftermiddagen. Märta fick bestämma dagens meny och till lunch blev det hemgjorda hamburgare i lyxigt sällskap (bla bacon, fetaost, avocado mmmm!) och på kvällen blev det "Mineas kycklinggryta" med bla kokosmjölk, chilipaste, grönsaker och ris. Tårtan för dagen skulle vara en kladdkaka och den bakade Ida och jag efer lunch. Märta kom sen och hjälpte till med att slicka rent degbunken. En av hennes favoritsysselsättningar.

Märta var så nöjd med sin dag att hon grät på kvällen för att den var slut. "Jag vill att alla dagar ska vara såhär bra, och det blir de inte, så jag vill inte att den har dan ska vara slut..." snyftade hon innan hon föll i sömn, helt utmattad framåt tiotiden på kvällen.

Nu väntar en ny vecka. Hej och hå.