Japp, så heter han , vår nye familjemedlem. Han är mörkhårig, har upprättstående öron, väger ungefär ett kilo och är ca 1,5 år gammal. Fenris är en korsning mellan dvärghermelinkanin och "lejonhuvudkanin". Vilket är betydligt mindre farligt än det låter. Lejongrejen är att han har rätt långt hår runt halsen, lite som en lejonman (om man har lite fantasi).
Han bor i vardagsrummet och är otroligt mysig.
Märta hade lä'nge önskat sig en kanin, liksom många andra barn i 7-årsåldern gör och har gjort i alla tider... En söndagkväll satt hon i sängen och skrev på en önskelista till tomten. Överst stod plitat med lite spretiga bokstäver: Kanin mäd bur.
Så klokt. Det kan ju bli lite stökigt om man inte har en bur till djuret ifråga.
Följande måndagmorgon undrade en kollega om jag möjligen skulle vilja köpa en kanin? Jag ringde omedelbart upp tomtens franchisekontakt här på ön och hörde mig för.
Eftersom vi är lite allergiska av oss, tog vi den på prov en helg och det gick bra. Så, nu bor den hos oss!
Märta fick lova att hålla ordning runt buren och ge mat och vatten varje dag. Som den ordentliga dam hon är, går hon nu upp medsamma på morgonen och klär på sig med en gång, och fixar sen mat och vatten till Fenris. Dammsugaren är framme varje kväll, utom på helgerna för då dammsugar hon runt buren ungefär tre gånger om dan...
Ida och Oscar tycker också om Fenris och hjälper gärna till. Ida ger honom sallad och morötter, men Oscar står gärna bredvid och tittar på med skräckblandad förtjusning. Fast idag öppnade han faktiskt buren själv och klappade kaninen lite. Hm. Vi får kanske sätta hänglås på så att lillemannen inte glömmer buren öppen. Man vet ju aldrig!
Vi har haft en mysig period nu, det mesta flyter liksom på bra och vardagslunken känns lugn och trygg, inte sådär trist och grå som det kan kännas ibland.
Både Simon och jag har fått lite nya arbetsuppgifter och det är ju alltid roligt att få nya utmaningar och chans att utveckla både sig själv och sin arbetsplats.
Simon ska bli producent för storbandet på jobbet, vilket bland annat innebär att se till att produktionerna fungerar med gästmusiker, artister, arrangemang osv. Kul!
För egen del har jag varit begravd i arbete sedan terminsstarten, med att starta upp en fristående kulturskola. Verksamhetsmål, verksamhetsplan och annat pappersarbete samt såklart att hitta bra, engagerade lärare som vågar satsa på detta nya. Det har gått bra och i gångna veckan hade vi de första lektionerna. Vi är uppe i ca 50 inplacerade elever nu och fler är på ingång. Det är jätteroligt!
Framförallt det organisatoriska och idékläckandet är det jag uppskattat mest. Kanske dags att satsa mer på personal/administrationsbiten... hm....
Valsöndagen kändes minst sagt som en besvikelse och både Simon och jag har bestämt oss för att gå med i ett parti. Om det nu är så att så många svenskar anser att vi behöver ett främlingsfientligt parti i riksdagen, då är det verkligen dags att engagera sig för motsatsen. Dags att ta strid för medmänskligheten!
Han bor i vardagsrummet och är otroligt mysig.
Märta hade lä'nge önskat sig en kanin, liksom många andra barn i 7-årsåldern gör och har gjort i alla tider... En söndagkväll satt hon i sängen och skrev på en önskelista till tomten. Överst stod plitat med lite spretiga bokstäver: Kanin mäd bur.
Så klokt. Det kan ju bli lite stökigt om man inte har en bur till djuret ifråga.
Följande måndagmorgon undrade en kollega om jag möjligen skulle vilja köpa en kanin? Jag ringde omedelbart upp tomtens franchisekontakt här på ön och hörde mig för.
Eftersom vi är lite allergiska av oss, tog vi den på prov en helg och det gick bra. Så, nu bor den hos oss!
Märta fick lova att hålla ordning runt buren och ge mat och vatten varje dag. Som den ordentliga dam hon är, går hon nu upp medsamma på morgonen och klär på sig med en gång, och fixar sen mat och vatten till Fenris. Dammsugaren är framme varje kväll, utom på helgerna för då dammsugar hon runt buren ungefär tre gånger om dan...
Ida och Oscar tycker också om Fenris och hjälper gärna till. Ida ger honom sallad och morötter, men Oscar står gärna bredvid och tittar på med skräckblandad förtjusning. Fast idag öppnade han faktiskt buren själv och klappade kaninen lite. Hm. Vi får kanske sätta hänglås på så att lillemannen inte glömmer buren öppen. Man vet ju aldrig!
Vi har haft en mysig period nu, det mesta flyter liksom på bra och vardagslunken känns lugn och trygg, inte sådär trist och grå som det kan kännas ibland.
Både Simon och jag har fått lite nya arbetsuppgifter och det är ju alltid roligt att få nya utmaningar och chans att utveckla både sig själv och sin arbetsplats.
Simon ska bli producent för storbandet på jobbet, vilket bland annat innebär att se till att produktionerna fungerar med gästmusiker, artister, arrangemang osv. Kul!
För egen del har jag varit begravd i arbete sedan terminsstarten, med att starta upp en fristående kulturskola. Verksamhetsmål, verksamhetsplan och annat pappersarbete samt såklart att hitta bra, engagerade lärare som vågar satsa på detta nya. Det har gått bra och i gångna veckan hade vi de första lektionerna. Vi är uppe i ca 50 inplacerade elever nu och fler är på ingång. Det är jätteroligt!
Framförallt det organisatoriska och idékläckandet är det jag uppskattat mest. Kanske dags att satsa mer på personal/administrationsbiten... hm....
Valsöndagen kändes minst sagt som en besvikelse och både Simon och jag har bestämt oss för att gå med i ett parti. Om det nu är så att så många svenskar anser att vi behöver ett främlingsfientligt parti i riksdagen, då är det verkligen dags att engagera sig för motsatsen. Dags att ta strid för medmänskligheten!
Det är bra att ta strid mot främlingsfientligheten men jag är rädd att det blir en ojämn kamp. De finns i Danmark, Norge och nästan varje land i Europa. Här i Sverige är de bara i början och gissningsvis kommer de att hamna på si så där en femton procent. Jag tror att det ligger djupt i mänskligheten att skydda sitt område mot inkräktare och det som är främmande. Men kämpa på!
SvaraRadera