TJOHOOO!

Ja, nu ljuder glädjetjut lite överallt i vårt lilla hem.

På lördag är det skolavslutning på min skola, med stor show på scenen i Almedalen. Simon och barnen går nog dit och tittar. De får inte missa min David Bowie-imitation med låten "Let´s Dance"... Jo, för på den här skolen får både eleverna och lärarna "apa sig" av hjärtans lust på avslutningen. VÄLDIGT roligt faktiskt!

I helgen fick jag tillbaka en inlämningsuppgift i den där ekologikursen. Vår lärare höll först ett förmaningstal där han lite besviket konstaterade att det varit låg nivå på inlämningsuppgiften, men att han sänkt nivån för att bli godkänd så att alla skulle klara sig. Dock, förmanade han, ville han att alla kommentarer skulle läsas noga så att man lärde av sina misstag.
Jag tog nervöst emot min lilla uppsats och bläddrade igenom den. En del kommentarer "ingen generell sanning", "du har glömt...","tänk också på att...". Men på baksidan kom triumfen: VÄL GODKÄND! Hurra hurra vad bra jag kände mig!
Kostade på mig att inte läsa en enda rad i böckerna på hemresan. Satt i vilstolen och tittade på filmen som visades och njöt en smula av att känna mig SÅ BRA på nåt! Himlans skönt särskilt när det nu inte gick så bra på fysiktentan.

När jag var i Kalmar kom mamma och pappa också dit, vi gick på IKEA tillsammans (riktigt trevligt utan barn!) och så fick jag en hel del lådor med grejer som vi haft magasinerade hemma hos dem. Och en cykelsits till Oscar, sån som man monterar ovanpå pakethållaren. Köpte den på loppis för länge sen. Nu äntligen har jag en cykel att montera den på!
Så nu är vi helrustade för badturer i sommar.

Förutom alla dessa trevlige händelser så är det ju också så att snart, snart, så är det Märtas första SKOLAVSLUTNING. På tisdag nästa vecka. Så spännande!
Jag ska ta ut lite flexledigt så att jag kan vara med och titta. Alltihop sker i närliggande Pingstkyrkan, och barnen ska sjunga. Märta sjunger varje dag på sången och kan den riktigt bra.

Igår var vi ute pålandet och hälsade på S och V. SImon hade såklart en massa spelningar med jobbet och kunde inte vara med. Men det var trevligt ändå. Barnen hoppade av hjärtans lust i studsmattan ute påtomten. Inte Oscar förstås, han hade fullt upp med att räkna stenar i grusgången.
Rätt som det var kom grannfrun och frågade om barnen ville rida. Såklart! Hon gick iväg och kom tillbaka med tre hjälmar och två små ponnyer. Barnen red runt runt i trädgården, turades om och hde jättekul. Oscar stod på terassen och hojtade uppskattande. Vilket spektakel! Han har väl aldrig sett hästar på riktigt förut, tror jag.
Häjdpunkten kom när en av hästarna lyfte på svansen och pluttade ut en försvarlig hög med fekalier på gräsmattan. Oscar jublade och ropade högt, med schwung, "BAISCH!!!"

I dag ringde Simon mig på jobbet. Hade fullt upp med att rodda iordning instrument, sladdar och förstärkare till eftermiddagens "Öppen Scen" på skolan. Men trots att jag var mitt uppe i detta gick jag undan och lyssnade noga vad han berättade: Våra spekulanter har höjt sitt bud och vill köpa huset snarast! Visserligen går vi ändå med förlust men nu vill vi inget hellre än att "bli av med det" och fokusera på tillvaron här i Visby.
Nu ska vi bara komma överens om tillträdesdag, och så ska vi ju städa också.

Men först ska Simon och jag göra premiär som klassföräldrar. Vi ska fixa iordning till gemensam grillkväll efter fotbollsmatchen på torsdag. Herregud, vad VI blivit stora!!