Ja, i måndags kväll gled vi sakta fram över Östersjön och såg Visbys silhuett gradvis höja sig över horisonten. Solen stod lågt men sken ändå kraftfullt på staden och de numera välbekanta landmärkena; domkyrkans tre torn, de tre (betydligt yngre) höghusen vid galgberget och det högsta: vattentornet på höjden invid vårt första hem på ön.
"Hemma" har aldrig legat så nära landgången förut, men det tog ändå tid att komma dit genom det turisttäta sommarvisby.
Så småningom kom vi iallafall HEM, med alla våra bagage. En bokhylla hade vi lyckats få med också, med Simons finurliga packning. Han torde vara mästare på Tetris vid det här laget.
Väskorna packades rätt snabbt up och så sjönk vi ner i soffan. Barnen sprang in på sina rum, tjoande av glädje och nåt annat - galenskap kanske...
Ja, det kändes verkligen skönt att komma hem till sitt tjäll efter flera veckors kappsäcksboende. Märta konstaterade vid kvällsmaten att det gamla ordspråket verkligen stämde; borta bra men hemma bäst!
Veckan har förflutit förvånansvärt snabbt. Bokhyllan IVAR har monterats i vardagsrummet, och dess imponernande gestalt har gett vårt gemensamma ordningssinne en rejäl kick. Diverse "skröfs" har gåtts igenom, sorterats, arkiverats, slängts eller magasinerats på vinden. En del kära återseenden har det blivit.
Som när S hittade en bild från sin 18-årsfest, med gamla kära (men då mycket unga) ansikten. Min nattsordin. Och orkestersordin. APS-rullar med bilder i som nu åter skulle kunna framkallas. Noter från min examenskonsert. En broschyr från Universitetet i Groningen som framkallade känslor av lite blandade slag.
En fiolosofs bekännelser, Kvarken och universum; rester från något vi kunde blivit men inte blev. Som tur var. Hur hade en fysiker och filosof nånsin mötts och spritt kärlekens melodi runt sig?
Allt (nåja, nästan iallafall) är nu snyggt och prydligt insorterade i tidskriftsamlare och boxar. Eller fint uppradade ämnesvis på hyllorna. Filosofi och fysik bredvid varann, tillsammans med ett och annat lexikon. Musik har en egen avdelning, ganska stor.
Sen vi kom hem har vi känt en lite obehaglig lukt i badrummet. Städning har inte hjälpt.
Simon fick så småningom ett anfall av hjältemod och gav sig i kast med avloppsbrunnen. Han började krafsa på måfå med en skruv. Ut kom en tupé...
Utställningen
12 år sedan
Härligt att du är tillbaka!! Men din fantastiska redogörelse för ordningsskapande och nostalgiska trippar slutade rätt abrupt,ju, med den där tupén... Finns ett fortsättning följer, eller? Jag menar, den där tupén måste ju ha legat där redan innan ni åkte på semester, eller så har ni haft nårgra skumma och objudna gäster medan ni varit borta.
SvaraRaderaVäntar med spänning på nästa avsnitt.
Annalena