Sommar, sommar, sommar!

Trots en del småkyliga vindar, några ruggiga morgnar och en och annan frostnupen knopp, känner man att nu, NU, är det ta mig katten sommar!
Våra sådder på uteplatsen frodas och trivs, och det ska bli spännande att se vilka av ärterna som är sockerärter och vilka som är luktärter...

Märta har spelat i Kvartersligan idag. Hon och hennes lag mötte förskoleklasslaget från min arbetsplats. Märtas lag förlorade, 26 mål släppte de in och gjorde bara ett mål själva. På slutet fick de ta in ALLA 14 spelare mot motståndarlagets sex väldrillade fotbollskillar.
Nåja, detta är en turnering där laganda och sprtslighet står i fokus. Men det är ändå svårt att ta stora förluster, särskilt när man är sju år.
Märta hade kämpat på bra berättade Simon, hon sprang och sprang och sprang efter bollen. När hon kom hem var hon så trött att hon stöp ner i soffan och orkade inte gå ett steg till. Vi fick bära ut henne i köket till den uppvärmda lasagnen, och sen tog det inte lång stund förrän hon slumrade sött mellan lakanen.
Det vore kanske ingen dum idé att låta både Ida och Oscar börja på fotboll också...

Oscar forsätter få törnar och småsår efter sina äventyr och upptäckarfärder. Jag hade aldrig erkänt det när jag bara hade tjejerna,men nu måste jag nog säga att det är NÅT med killar. Vet inte varifrån det kommer men det ska klättras, springas, hoppas och ålas där det inte är meningen att man ska klättra, springa, hoppa eller åla.

Igår var vi på picnic med dagiset, den årliga utflykten till Åhsbergska hagen. En jättefin äng omgiven av lummig lövskog. En mysig plats för picnic och det är så trevligt att sitta i gräset och småprata med de andra föräldrarna medan barnen leker med varann.
Jo,så kunde det ha varit. OM det nu inte vore för att vi lyckdes glömma korven till vår lilla grillpicnic som vi skulle ha... Simon fick köra hem och hämta, vilket tar rätt lång tid då Visbys gator är snirkliga och fulla av enkelriktningar.
Under tiden skulle barnen och jag gå tipsrundan som fröknarna satt upp. Fullt av frågor som nästan bara barnen pådagis kunde svaren på, så pedagogiskt uträknat. Nu var det emmellertid så att Ordningssamma Märta, Tjuriga Ida och Självständige Oscar hade svårt att samarbeta med mig och gå den snitslade banan som det var tänkt. Dessa tre stora personligheter visade verkligen upp sina mest färgstarka sidor.
Jag ansträngde mig å det yttersta att vara en Tydlig, Innkännande Men Ändock Beslutsfast och Pedagogisk Mor, skådespelet betraktades ju trots allt av fyra dagisfröknar och ungefär 25 andra föräldrar. (Vilket jag med viss indignation konstaterade, så hjälpte konstigt nog ingen mig med barnen. Antingen gjorde jag sken av att ha allt under kontroll, eller så vågade ingen närma sig...)
Det hela slutade med att Ida sprang i vild galopp mot parkeringen, Märta illvrålade att VI MÅSTE GÖRA KLART TIPSRUNDAN ERA DUMUNGAR! och Oscar pep iväg in i den inbjudande skogen och föll över rötter och grenar och fick skrapsår och skrek i högan sky...
Slutligen kom Simon, äntligen, och vi fick korv och alla blev tillslut någorlunda normaliserade. Och självklart lekte barnen som mest och bäst när vi var tvungna att åka vid kvart i sju. Simon hade nämligen repetition klockan sju.

Väl hemma åkte Oscar i säng rätt fort, och tjejerna och jag tittade på en film. En milstolpe från min egen barndom: "Den oändliga historien".
Boken är skriven av tyske författaren Michael Ende och när filmen gjordes 1984(?) var det den största produktion som gjorts utanför USA och Sovjetunionen. Handligen utspelas både i den "riktiga" världen och en fantasivärld. Det är inte så mycket en kamp mellan ont och gott, mer en saga om att lite till sig själv och våga drömma och fantisera. Märta satt som klistrad och var helt extatisk efteråt.
I morse var det lite trögt att komma upp,men då jag nämnde att Ida satt i soffan och tittade på nya filmen, då hoppade Märta som en studsboll ur sängen och var klarvaken på en mikrosekund. Så nu vet vi att hon KAN vakna, åtminstone med rätt lockbete!

Nu ska jag gå och se ifall Sverige ska vara med i Sångspektaklet på lördag. Jag tvivlar faktiskt lite på att vår Anna Bergendal går vidare. Vi får se hur det går!