På ålderns höst...

... hoppas jag att jag ägnar mig åt något liknande. Länge leve barndomen!

www.youtube.com/watch?v=4L_DQKCDgeM

Tack Nina!

Tiden flyger...

Ja tänk vad fort det går!

Har nu jobbat första "vanliga" veckan, alltså med eleverna. Det har gått bra, på det stora hela.
Att ha dans kräver dock rätt mycket förberedelser för min del... framför allt har jag ju inget "i bakfickan" så jag vill ha så mycket med mig som möjligt in på lektionen.
Har nu gjort ett misstag som jag inte kommer göra om - att lära ut samma dans på alla dagens danslektioner. Man får nämligen GRYM träningsvärk i en viss muskelgrupp... bättre att sprida på gracerna!

Oscar går 10-15 steg helt på egen hand nu. Och så har han blivit enormt pappig. När Simon gick iväg en tur med Ida blev han lite lessen och ropade Pa-Pa-Pa-Pa... och jag kunde inte trösta riktigt. Det skär lite i hjärtat!
Oscar är väl det av våra barn som fått sig minst mängd musik, vid snart ett års ålder har han varken varit på konsert eller spelmansstämma, och här finns inte ens ett piano han kan klinka på.
Men så idag satte jag igång en skiva med blandad "klassisk" musik. "Baby elephant walk" gjorde stor succe och han diggade till musiken så yvigt att matstolen han satt i hoppade iväg en bra bit över golvet. Väl nere på mattan, stod han och gungade med stor inlevelse till såväl "Humlans flykt", Offenbachs "Can Can" och "Vals 2" ur Sjostakovitjs Jazzsvit. Ingen skada skedd, verkar det.

Märta trivs i skolan, fastän de inte fått nån bok ännu. Och Ida gillar dagis. Vad mer finns att tillägga? Det är lite tråkigt att inte träfa dem mer, men jag får väl försöka ävertala maken att skriva ner några av alla sina föräldraledighetsanekdoter här.

Cineast... eller iallafall Harry-Potter-ast

Helgen har tillbringats som följer:

Fredagskvällen
God mat, gott vin, vacker solnedgång. Trött Ida. HP sugen Märta - halv film med henne på vuxentiden.

Lördagen
Regnade bort. HP film för nästan hela slanten. Påbörjad städning. Blixtvisit från arbetskollega med familj. Liten inköpstur, som slutade med att mitt knä la av och Ida gjorde illa sig på Ms cykel. Alla mår dock bra nu... Inköp av HP film nr 5, som vi vuxna avnjöt på kvällen. Jag har nu fått HP bacillen jag med.

Söndagen
Har varit fin, med gräsklippning, avslutad städning och rena, utomhustorkade lakan i allas sängar. Jag har tittat på HP filmen från igår, en gång till...
Och ja, Oscar går flera steg nu! Och är otroligt charmig och gullig, ler hela tiden, nästan iallafall. Snackar mängder, särskilt när han är lite trött.

Spänd förväntan

Vi har nu haft ett par händelserika dagar.

Ida började ju dagis i måndags, och hon trivs alldeles förträffligt. Hon berättar mycket och gärna om sin dag på dagis. Det är rent imponerande hur mycket hon minns och berättar om. En dag var hon lite missnöjd med sin dag, och när jag frågade närmre så berättade hon att någon varit dum.
"Vem då", undrade jag.
"S" (=fröken)
"Jaha?! Vad hände då?"
"Jag fick inte klättra bakom kanan. S sa nej nej och kom och tog mig. Då ropde jag 'mamma, mamma kooom', så ropade jag. Sen blev jag glad."
Det känns betryggande att hon inte tillåts klättra hur som helst. Känns även bra att hon kan bli arg och att det sen går över. Just övergåendet har vi annars inte sett så mycket av...

I tisdags fick jag OK från chefen att köpa in småfioler. Kul! Fick också frågan om jag ville gå upp i tjänst och jobba på fritids också. Jovisst ville jag det. Så nu jobar jag 85% och har en dag ledig i veckan, måndagar.
Utom nu p åmåndag då jag jobbar på förmiddagen med "startföreställningen". All personal och vår VD och rektor välkomnar alltid eleverna med en (skojfrisk) föreställning första dan. Vad jag hört ryktas så är visst Gotlands Allehanda tipsade och taggade på att komma och fota.

I onsdags gick Märta som på nålar. Hon frågade säkert en gång i timmen om hon fick packa sin skolväska snart? Jodå, det gjorde hon men det var ju "bara" pennskrinet som skulle med. Och så frukt också, en banan fick det bli och den la hon noga i en liten plastburk med lock, innan den stoppades i väskan.
Det blev en snabb nattning på kvällen, hon var helt på det klara med att det var upp och hoppa på morgonen sedan.

I torsdags hade jag - tyvärr - på min lott att öppna fritids kl 06.30. Så jag kunde inte önska Märka lycka till eller så på hennes första skoldagsmorgon. Jag skrev en liten lycka-till hälsning, men det är ju liksom inte samma sak.
Skoladagen gick bra iallafall, men de fick inga böcker! Märta ringde sin gamla Degebergakompis på eftermiddagen, för att höra hur hennes skoldag varit. Inte nog med att kompisens skola börjat redan på onsdagen, men hon hade dessutom fått en skrivbok också! Märta var nog lite avundsjuk.

Idag är det fredag, och när Märta kom hem från skolan berättade hon lite besviket att inte heller idag hade de fått några böcker. Hon bedriver dock intensiva självstudier på kvällarna och läser "Barnens stora lexikon" (tjock lunta med sisådär 400 sidor mellan pärmarna).
"Då kan jag både lära mig om allting och träna på att läsa", konstaterade hon.
Kanske har hon gått ut lite hårt. Hon började med en artikel om skelettet, och hann bara läsa ett par rader innan hon fastnade i ordet "ryggradsdjursskelett".


I morgon är vi lediga allihop. Om vädret tillåter går vi nog på promenad ner till Almedalen och lekplatsen där. Kanske en tur in på biblioteket också. Det vore nog inte å dumt med någon mer lättläst litteratur till vårt skolbarn.
Och på vägen tillbaka ska jag införskaffa några sköna, mjuka arbetskläder. Förutom musik och fritidslärare är jag ju nämligen danslärare nu också! Ett, två, tre, plié!

Ruskväder

Det blåser som vore det mitt i november.
Lyckligtvis narras solen med SMHI och trots dystra väderleksrapporter, har vi njutit solsken både igår och idag. Men i morgon är jag ledig så då kommer säkert lite regn...

Idag fick Ida en vattenflaska på dagis, precis som de andra barnen. De har dem när de är ute och leker, så att barnen inte ska bli uttorkade... Ida sprrang och drack lite nu och då berättade Simon. Den där vattenflaskan har hon pratat om lite förut (Märta hade ju en...) och idag när jag kom hem från jobbet berättade Ida att hon "nåckså har en flaska nu". Detaljer kan vara enormt viktiga...

Oscar är så charmig. Han skrattar och gosar och ler med hela ansiktet när vi leker. Han går ett steg nu, på egen hand. Även två steg nån gång, sen sätter han sig på rumpan. Han är otroligt stadig och kan stå länge, särskilt när han leker med kryddburkarna. Simon köpte cayennepeppar idag, förresten. Men den burken får stå uppe i skafferiet. Det vore ju inte så kul för sonen om han mot förmodan skulle lyckas pillra upp locket på just DEN burken!

Märta går som på nålar och bara VÄNTAR på att skolan ska börja.

Själv är jag lite mör efter allt nytt på jobbet, och dessutom böjar näsan täppa till sig. Som tur är har vi en liten hög med näsdukar på lager. Hösten närmar sig!

Fullmatad!

Idag började Ida ÄNTLIGEN på dagis. Som hon har längtat! Igår berättade hon för mig att "Pappa ska inte stanna, pappa ska gå. Ida ska vara själv på dagis!" Vidare ville hon gärna sova på dagis också. Kanske minns hon dagis i Degeberga? Att de sov efter maten?
Hur som helst, så gick Simon och alla barnen iväg i morse, Märta till fritids och resten till dagis. Ida trivdes och även Oscar! Simon stannade kvar hela den lilla stunden (1,5 timme) de var där. I morgon blir det lite längre stund, och så lunch med.

Men långt innan dagisäventyret började, tog jag premiärtur på min nya cykel - till jobbet! Det är skönt att cykla. Nu måste jag bara köpa en cykelhjälm, pronto! Att ha barn förpliktigar - man ska inte bara vara en god förebild, men också se till att man håller sig pigg, kry och oskadad. Ända sen bästa kompisens pojkvän krockade med en annan cyklist och hamnade på sjukhus, har jag haft viss respekt för cykelincidenter. Det krävs inte hög fart för att det ska gå illa...

Jag kände mig lite som en fransk madame när jag cyklade iväg en stund efter sju i morse, med de (nästan) nybakta baguetterna lite käckt uppstickande ur cykelkorgen, invirade i en rutig bakduk.
Under lunchen kände jag mig ännu mer fransk. Det var mat så det dignade och alla åt så det stod härliga till. Vi satt och pratade om ditt och datt och kommenterade maten då och då, när vi fick nya smaksensationer i munnen.
Rätt om det var utbrast min bordsgranne att "Åh, vad gott! Jag som älskar chevré!" Chevré! Hon upprepade denna felsägning ett antal gånger och när även en annan kollega använde samma konstiga uttal kunde jag inte hålla mig längre och utbrast att "Det heter chèvre..." De såg på mig och sa inget mer. Inte förrän gruppen med "Sött och sliskigt" presenterade vad de bakat till efterrätt. Kanske är gutar lite känsliga för kommentarer om uttal...

Väl hemma efter arbetsdagen, möttes jag av ännu fler goda matdofter. Simon stod i köket och hade just gjort iordning potatisgratäng. Fransyskan stod redan i ugnen, vinet låg på kylning.
Det var himla gott! Alla åt med god aptit. Vår lille kille åt så mycket och var så trött efter dagens dagisutflykt att han somnade tvärt när Simon satte sig med honom i soffan. Även tjejerna somnade rätt så snabbt idag.
Vid halv nio sov alla barnen och köket var undanstädat och iordning. I brist på annat att göra har vi ägnat kvällen åt en stor kanna te i sällskap med glass och chokladsås.

Jag är spelsugen. Så här spelsugen har jag inte varit på väldigt länge. Det är helt klart dags att plocka fram alla instrument!

Bröllopsdagen

Ja, idag är det sex år sedan klockorna ringde i Södra Mellby. Tiden går!

Dagen till ära väckte Simon mig med en kyss (eller, flera; jag är inte så lättväckt på söndagsmorgnar...). På nåt sätt låg alla barn inne hos oss och Märta tyckte att vi skulle sluta pussas: Blää, vad ni pussas!
När vi förklarade vilken dag det var började hon fnissa lite.

Så småningom kunde jag sega mig ur sängen och gå den långa sträckan om fem meter bort till frukostbordet. Där låg ett fotoalbum med bilder från dagen för sex år sen, en överbliven invitation till festen och så en liten vas med blommor, nyligen plockde i trädgården av Maken själv.

Under frukosten beslöt vi oss för att åka till Kneippbyn, med vattenlandet och Pippis hus, idag. Solen sken och det kändes som om det var en riktigt bra utflyktsdag. Men när vi packat in oss i bilen mulnade det på och det blåste en hel del.
Idag var första lågsäsongdagen på Kneippbyn, vilket betydde att alla attraktioner inte var öppna samtidigt, och att det inte var så mycket folk där.
Inga köer alls faktiskt, vilket ju var himla trevligt. Vi var nästan själva i Villa Villerkulla. Och när vi ville åka något så var det liksom bara att hoppa i. Simon och jag åkte "flumeride", det var bara att hoppa ner i en av stockarna - de guppade runt tomma allihop. Barnen såg med stora ögon hur modiga vi var som vågade åka både högt (nåja...) och snabbt och med vattenskvätt.
Annars var barnen mest nöjda med att hoppa i hoppborgar och dylika ting och det fanns det gott om. Och så provade de att köra små elbilar i en pytteliten stadsmiljö. Märta var fena på det, och Ida provade också. Fast Ida tyckte det var roligast att gå runt bland de pyttesmå husen och de pytesmå trädgårdarna, så hennes bil stod mest parkerad.

Dagen till ära åt vi pizza till lunch.
Och sen åkte vi ut till Endre och tittade på ett hus som uthyrs PERMANENT. Ja ni fastlänningar tycker väl inte att det är nåt att skryta med, att bo PERMANENT nånstans. Men på den här ön är det lite speciell huskultur. Alla, eller de flesta iallafall, vill dra nytta av turisterna som kommer varje sommar. Det betyder att om man råkar ha ett hus/lägenhet/friggebod/lada över så säljer man inte, utan man hyr ut under sommaren. Och för att huset/etc inte ska stå tomt och bli sunkigt och fuktigt under resten av året, så hyr man ut september-maj till inflyttare. Dvs såna som inte har 5000 ködagar i Gotlandshems bostadskö, och därför inte kan få en hyresrätt.

Nog om bostadsmarknaden. Nu ska jag äntligen sova, för nu är baguetterna faktiskt klara. Jag sk a ha med dem till knytislunchen på jobbet i morgon.

För sex år sen sjöng Simon "Kärleken är evig" på bröllopsfesten. Tyvärr missade jag hela showen för jag var i vårt rum och ammade Märta. Varje bröllopsdag har jag tänkt be honom göra om hela grejen, så jag får uppleva det också. Särskilt falsettdelen ska visst vara nåt extra.
Men nu missade jag i år igen...

Det var en lördag aften..

... nej, det är ju fredag kväll faktiskt.
Skönt med ledigt från jobbet, fast denna helg ska jag baka bröd till knytkalaset på jobbet på måndag så helt ledig är jag väl inte.

Men just nu sitter jag med ett glas rött och har just husknarkat lite med maken. I takt med att nivån sjunkit i glaset har vi blivit allt mer positiva och har rätt strålande framtidsutsikter för tillfället (enligt oss själva då).
Innan vinet är slut har vi nog köpt det där mångmiljonhuset på Klinten inne i stan. Ni vet det där vitkalkade i två våningar, med fantastisk utsikt över Domkyrkan och vidare ut över alla tegeltaken, tills vattnet tar vid bakom västra delen av Muren. Som vi kommer hyra ut svindyrt till galna nollåttor varje sommar, när vi ändå åker till Blekinges riviera och vårt sommarparadis i Sölvesborg.

Skål!

Morning has broken...

I morse var det tungt att kliva ur sängen. Natten gav inte så god sömn och jag kände mig varken pigg eller utvilad.
Försökte skölja bort tröttheten i duschen. När jag stod där blev jag plötsligt alldeles klarvaken. Mindes förra veckans långa arbetslagsmöten, och särskilt en mening jag yttrat:
Ja visst kan jag öppna fritids på torsdagar!
Två och en halv minut senare satt jag i bilen på väg till jobbet. Jag såg framför mig hur en hop ensamma, frukostsugna barn stod ute och undrade vart fröken var. Frågetecknen poppade i huvudet; var ligger fritids (det byggs förtfarande och verksamheterna flyttar runt) har jag fått nyckel, hur många barn är där...
Väl framme, gick jag upp mot huvudbyggnaden och försökte gå in, men det var låst.

Några SMS senare pustade jag ut. Det är inte förrän senare vi lärare ska hjälpa till med fritidsöppningen. Vid sju kom byggarbetarna och jag kunde komma in i huset. En stund i stillhet innan resten av kollegerna kom.

Vid lunchtid var S med barnen och kollade in en lägenhet. Förgäves förmodligen, för visningen av Blekingehuset igår gav inget. Men det visste han inte då.

Väl hemma igen efter jobbet, möttes jag av en hoper glada ungar, en kanna te, mellanmål och en lite trött man. Simon var tvungen att åka hemifrån ett litet tag (hemmaföräldersyndromet), och fick Ida med som sällskap.
Oscar ville amma nästan hela eftermiddagen. Jag ammar nog faktiskt mer nu än innan jag började jobba! När han inte ammar vill han ändå vara i min famn, lägger huvudet mot mig och tar in mina hjärtslag. Ler litegrann och stryker sina små händer över mina numera rätt långa hårslingor. Gosunge!
Efter en stunds gos är han oftast nöjd och kravlar ner på golvet. Det är ju så mycket att utforska här hemma. Mystiska kartonger fulla av spännande prylar, prassliga kassar med härliga böcker, soffbordet som ger gåstöd i precis rätt höjd och är så härligt att gå runt, runt vid. Tjejernas rum med leksaker, vaskskåpet med den fantastiska sophinken. Och så det härligaste av allt; pillra upp luckan till braskaminen, gnida händerna mot soten och titta på hur svart det blir på fingrarna... "T-t-ta! T-t-ta!"
Jag vete katten om jag vågar elda i den där kaminen sen i vinter. Fast han känner väl att den är varm, innan han tar i den. Eller?!

Kyligt

Värmen har avtagit, svala vindar sveper över staden och det har regnat en del. Även om det bara är augusti känns det som att vi är på väg in i nästa årstid.
Märta har dessutom börjat på fritids (herregud så stor hon är!) och på måndag börjar Ida förskolan (mycket efterlängtat från hennes sida).
Det blev faktiskt så att hon hamnade på Märtas gamla avdelning (Kristallen), det känns bra. Från början skulle hon hamna på en annan avdelning (Pärlan) på samma bygge, och det hade ju också gått alldeles utmärkt. Men, nu är det ändå så att det är rätt skönt att det blir bland gamla bekanta frökar. Ida känner ju till stället väl, efter att ha varit där och lämnat och hämtat storasyster hela förra läsåret.
I dag fick jag så ett efterlängtat telefonsamtal från förskoleadministratören. Oscar har fått plats i förskola också, och han får börja redan den 14 september. Vilket betyder att han är inskolad och klar precis lagom tills Simon ska åka iväg. Vilken förskola det blev? Jo, med vårt flyt blev det såklart Kristallen!

Däremot har vi haft lite meck med huset. Först tvättmaskinen. Tvättmedelsfacket var ju geggigt och riktigt räligt. Så luktade det också illa ur själva trumman, och när man drog ut själva "bälgen" eller vad man ska säga som håller tätt invid luckan, så fanns där en hel del goja också, på lite olika ställen... Efter att ha rengjort där, trode vi att nu skulle det bli bra. Så icke.
Som tur är, i denna informationens tidevarv, är kunskap aldrig längre bort än närmsta uppkopplade dator, och via internätet fick vi tag på ett recept mot illaluktande tvättmaskiner.
Jag delar med mig:

Steg 1: Häll 1-2 dl klorin i tvättmedelsfacket, tvätta i 40 grader. Upprepa 3 ggr. Töm avloppssilen efter varje gång.
Steg 2: Kör ett tomt 60 gradersprogram.
Steg 3: Häll 30 g (1 pkt) citronsyra i tvättmedelsfacket, tvätta i 60 grader. Upprepa 3 ggr.
Steg 4: Kör ett tomt 60 gradersprogram, eller ett tomt sköljprogram.

Så, efter en dags meck och jox med detta, har vi nu fräsch tvätt som luktar gott. Mycket bra eftersom vi verkar ha en flock spillkråkor inneboende också...

När vi nu trodde att allt var frid och fröjd, slog så kylen till med att bara kyla mer till sådär 10-11 grader. Vi har slängt en hel kyckling och ett paket bacon, och förmodligen får vi hiva en hel bit karré också.
Vid detta laget var vi så trötta på allt oflyt så vi meddelade vår värd alla turer med tvättmaskin, kylskåp och slängd mat, medelst epost. Det blev omedelbar och kraftig reaktion på detta, med några turer hit och dit och man kan konstatera att vår relation blivit något kylig. Som tur är verkar även kylen ha coolat ner sig en del nu.
Samma dag som kylskåpsincidenten blev jag erbjuden att hyra en kollegas hus i Endre PERMANENT. Tänka sig! Att slippa flytta varje sommar! Efter kylskåpsincidenten ringde vi omedelbart upp henne och bestämde tid på söndag för att komma och kika på stället. Jag misstänker dock att det ligger lite väl långt ute på landet.

Annars husknarkar vi på som vanligt. I eftermiddag är det visning av huset i Sölvesborg. Håll tummarna!

Men va ####?!

Helt otroligt. Lastbilen gick sönder på väg upp på motorvägen nånstans i närheten av Karlskrona. Så det blir inga möbler idag. Förhoppningsvis i morgon.
Men, det som känns viktigast just nu är att Simon inte hamnade i nån olycka när lastbilens gaspedal försvann. Det hade ju kunnat sluta illa, men det gick alltså bra.
Simon blev bärgad till en verkstad, och sen satt han på en känd hamburgerkedja och väntade på att min far skulle hämta honom.
Men, på snabbmatshaket fann Simon en gammal kompis som råkar bo i Karlshamn nuförtiden. Så S fick skjuts hem till sina svärisar.
Och av en händelse, ska far min jobba i Karlskrona i morgon.
Allt löser sig.
Bara lite senare...

Medeltidsgodis på trollkarlsskola

Idag gick vi ner på stan för att besöka Medeltidsmarknaden.
Ja, det är ju medeltidsvecka nu med allt vad det innebär av märkliga figurer, överfulla parkeringsplatser, galet överbefolkad stormarknad och högljudda nattvandrare.
Säga vad man vill om Medeltidsfolket, men de är lite märkliga. De klär sig på något slags "medeltidsmanér", några är väl rätt på det men de flesta ser ut som tagna ur nån B-film. Inte nog med att de klär sig märkligt, de beter sig lite underligt också. Ligger och äter (gjorde man det på medeltiden?) och äter mycket helstekt lamm/gris (hur mycket djur hade man på medeltiden? Inte så det räckte att grilla ett djur varje kväll väl?) och så går de runt med pilbåge, arborts och stora knivar i sina bälten. Vad hände med vapenlagen egenligen?! Den enormt överdimensionerade kniven används märkligt nog mest till att äta med. Trots att de flesta knivar jag sett mest passat till att antingen meja ner snårskog med eller kanske slakta en gris.
Vidare är en del medeltidare så inne i sin roll, att de även talar med lite ålderdomliga ord och en ålderdomlig, lätt irriterande släpig stämma. Utom när de snabbt svarar i sin mobiltelefon...
Vidare, har jag bestämt för mig att förr i tiden gick man hem och sov vid solnedgången. Annars kom nattvakten och undrade ifall man höll på med tjyverier. Men de moderna medeltidsvarelser som befolkar Visby nu, vandrar hemåt vid tretiden och för ett sånt oväsen att nattvakten borde bura in hela bunten.
Men, nu är det bara en dag kvar.

Vi var som sagt på marknaden idag, och Märta ville absolut ha en pilbåge och en jungfrukrans. Hon fick inget av det, men väl en liten rolig lergök som fylls med vatten, och när man sen blåser i den kvittrar den precis som en fågel.
Jag frågade Ida om hon också ville ha en sån fågel. Nej, Ida ville ha en grön klubba. Ni kan ju föreställa er hur lätt det är att hitta en grön klubba på medeltidsmarknad. Men, den som söker skall finna. Efter otaliga försäljare av brända mandlar, "riddarlansar"(knäckklubbor), älgsalami och "medeltidsgotter"(nån slags nötblandning) hittade vi faktiskt gröna klubbor.
Sedan kunde jag slappna av lite och ta in omgivningen lite mer. Barnen hade fullt upp med sina prylar och mina ögon vandrade längs raderna av hantverk som låg mer eller mindre prydligt presenterade längs "huvudgatan". Som vanligt, var det mest kommers runt krimskramset och de mer stilfulla (och dyra) kreationerna hade sorgligt få spekulanter.

Väl hemma igen, lekte Märta med sin nyfunna vän. De gick så in i leken att jag undrade vart de tagit vägen. Märta har ju på sistone bara varit hemmavid och har stundtals varit fullständigt odräglig på grund av brist på lekkompis. Så nu känns det rentav tomt när hon är ute och leker hela tiden.

Oscar är på strålande humör, helt ljuvlig. Han står själv nu, längre och längre stunder. Han fixar och donar och ger sig av på små upptäcktsfärder i huset. Favoritplatsen är vid silen i duschen. Man får vara noga med att stänga toalettdörren...

Lördagar är numera inte bara choklad-till-frukost och godisdag. Det är även Harry Potterdag och det kan vi tacka Aftonbladet för. Varje lördag kan man, om man köper den tidningen, även köpa en HP film (specialupplaga av originalutgåvan) för det facila priset av 69 kronor. Då ingår också en affisch på HP, som genast kan sättas upp på väggen hemma...
Nu var det tredje filmen, och det börjar bli lite komplicerad handling med tidsresor och intriger och falska anklagelser så det är ett sjå att förklara för Märta - man hänger knappt med själv. Så, nu får det vara nog med HP för ett tag. Jag misstänker att det är minst lika billigt att köpa de där HP filmerna via någon internethandel. Vidare misstänker jag, att på de filmomslagen står det inte "tollbunden" i baksidestexten. Jag avskyr dåliga korrekturläsningar.

Hur som helst, så har kvällen här avslutats med Harry Potter, choklad och resterna av en riddarlans.

Dan före dan före möbeldan!

I eftermiddags hämtade Simon en rätt stor liten lastbil, och tog fembåten över till Sverige för att hämta våra nu hett efterlängtade möbler.
Jag jobbade bara fram till lunch, och innan Simon begav sig hann vi umgås ett litet tag hela familjen. Som vanligt med en del högljudda inslag - vi har en mix av rätt högljudda gener från lite olika håll och de ger sig gärna tillkänna vid lite känsliga tillfällen; trötta fredagseftermiddagar, en bit in på barnkalaset, strax före sänggående... och så vidare.
Men, allt har en ände, och när vi väl kommit hem efter att ha lämnat Simon vid lastbilen, ja då infann sig LUGNET.

Ida skrev födelsedagsinbjudningar till sitt fyraårskalas, Märta fixade med en nyinköpt drake och Oscar hade en lång konversation med en plastspade och två pusselbitar. Själv tog jag tillfället i akt att försöka hitta stället jag slutade läsa den där boken.

Nu ikväll har barnen varit på besök hos grannarna mitt över De flyttade också in i måndags. De har huset som semesterhus, tyvärr, de är mycket trevliga. Dessutom har de bekanta på besök också, och besökarna har en dotter som är sex år och heter Nora. Nora och Märta lekte, hoppade studsmatta och sprang runt så som barn gör när de hittar en frände. Ida ville också vara med och gav sig in en vild springlek med ett par nioåriga pojkar. Och sen hittade hon sin idol, en tjej på kanske tio år som storsint lät Ida inta en framträdande biroll i jakten. Själv stod jag med Oscar på armen och njöt av att se barnen härja omkring. Varje sprungen minut ger nog ungefär 3 minuters kortare läggning. Trodde jag.
För att över huvud taget få med tjejerna hem, fick jag muta med film, chips och ostbågar. Det blev "Polarexpressen" och den är inte slut än. Envisa som de är, damerna, har de lyckats hålla sig vakna genom hela filmen. Men snart blir det nog tvärstopp. Även en Duracellkanin har sin begränsning.

Färger, förresten. Måste ha haft total härdsmälta eller så är vår dator oberäknelig (högst troligt vilket som) men jag har nu ändrat lite i layouten på bloggen. Till det bättre, hoppas jag.

Packa ner och packa upp

Så var då sommarlovet till ända.
Vi är tillbaka i Visby. Lite som vanligt, lite är nytt.

Huset bland annat. Ida är aningen förvirrad, med Gula huset, Andra huset och Röda huset att hålla rätt på. Märta däremot verkar ha funnit sig i situationen och suckade något förnöjt när vi bar in grejerna i måndags; "jaha, det är ju alltid trevligt med nytt hus...!"
Här är fint, om än litet. Dock är källaren stor och mycket fräsch, vilket ger plats för nattgäster, eller pyssel, eller kanske en liten polska på fiolen så småningom.
Enda smolken i bägaren var det enormt äckliga tvättmedelsfacket, men Simon har tagit sig an det med hjärtans lust och energi som anstår en hemmapappa (inget äckel på vår tvätt inte!) så nu är även tvättmaskinen rengjord in i minsta lilla vrå.

Trädgården är underbar. Mängder med fina perenner, rosor, lavendel, en härlig gräsmatta och insynsskyddad från de flesta håll. Vår gulliga hyresvärdinna har även ett litet växthus, i vilket hon planterat en mängd tomatplantor av olika sorter. Där är en god skörd på tillväxt, och ett par frukter har till och med börjat skifta i gult.

Mitt nya jobb är också bra. Just nu är det full rulle där med byggarbetare överallt. Skolan har fått flytta in i nya lokaler, som har byggts om från militära logement, undervisningssalar och träningsanläggningar till skola och fritids för 6-16 åringar. Förutom undervisningsalar av rätt karaktär, byggs även ett helt nytt tillagningskök och matsal. Jag ser mycket fram emot när just köket är klart, de ska laga all mat själva och även baka. Jag tror aldrig jag ätit "hemlagad" mat i en skola förut. Det är ju tyvärr alltför populärt med centralkök nuförtiden.

Simon är hemma med barnen, och jag är inte så avundsjuk faktiskt. Det är rätt skönt att gå till jobbet. Trots att det slamrar och låter och dammar och ventilationen inte är igång...
Märta är urless på att inte ha någon att leka med - alla kompisar är bortresta eller går på fritids. Ida är urless på att inte ha så mycket leksaker. Oscar är grinig för att han inte kan gå på egen hand ännu. Och så är han ofta lessen eftersom han gör alldeles makalöst klantiga försök att trotsa tyngdlagen. Han har rätt många blåmärken i ansiktet och på huvudet. Vilket den vikarierande sköterskan på BVC påpekade när vi var där igår på vägning och mätning.
Han är lång förresten. Det ingick en slags utvecklingsbedömning också och Oscar fick leka med olika grejer för att hon skulle se vad han kunde. Det gick naturligtvis strålande. Fast lite dåligt samvete fick jag när sköterskan frågade om hans joller, ifall han hade börjat säga ord och så. Jag hade ingen aning!
Herregud, jag har ju fullt upp med att nästan ständigt argumentera med hans äldre systrar så jag har inte ens försökt få honom att prata. Men vi kunde ändå enas om att han nog säger "lampa", när han pekar upp i taket och säger "pa".

I morgon åker Simon till Sölvesborg med en liten lastbil och hämtar våra möbler. Det ska bli skönt. Det är rätt trist att sitta på golvet, och det är helt olidligt att sova på den där luftmadrassen som det är hål i. Ungeför kl 4 får man pumpa upp den, ifall man inte vill idka nån slags asketisk asiatisk kroppshärdning... Även om vår säng är liten med sina fjuttiga 140 cm på bredden, så längtar jag grymt efter den! Vad barnen sover i? Naturligtvis har vi sett till att våra små guldklimpar får vila anständigt - tjejerna har sin våningssäng och Oscar sin spjälsäng. Som de flesta föräldrar har vi försakat vår egen bekvämlighet till förmån för ungarnas.

Nå, nu är det dags att pumpa upp madrassen igen.