Tänder på G!

Igår firade vi alltså Märtas nioårsdag.Jag har ju redan berättat men iallfall:
Det började så mysigt på morgonen med paket och god frukost och - håll i er -inte ETT ENDA UTBROTT! Alla barn var helt underbara och ljuvliga.Simon gick iväg med tre exemplariska barn till bilen och skjutsade till dagis och skola.
Felix och jag var hemma och ägnade oss åt förmiddagens aktiviteter: amma, amma och amma. Lite morgonnyheter och tandborstning hanns också med mellan sidbytena.
Lunch hos kollega och sedan eftermiddagsrace med hämtning av barn, tårtmontering och uppätning av densamma. Givetvis skön(...)sång för huvudpersonen vilket dagen till ära ackompanjerades av Oscars illvrål. När Märta blåste ljusen kommenterade han indignerat: Men JAG ville ju blåsa!

Ett tag nu har Felix stoppat händerna i munnen (ja, nästan hela näven får plats när han ibland lyckas pricka rätt). Dessutom har han dreglat mycket, nästan i klass med vilken hund som helst.
Och visst är det tänder på gång. Har känt lite förut men inte varit helt säker förrän nu. Tänderna har inte riktigt brutit igenom men det är bara en tidsfråga skulle jag tro. Kul men ändå lite vemodigt att hans tandlösa leende nu blir mer bitigt, så att säga.

Förutom att Felix växer så det knakar (var vid 3 månader i samma viktklass som Ida när hon var 8 månader..)
så gör även Märta och Ida det. Jag förstår inte vart det kommer ifrån för de äter ju inte några enorma mängder heller precis. Men de skjuter i höjden ändå!