Knutshelg

Ja, så har vi överlevt ännu några veckor...!

Förra helgen ägnades åt lilleman som då döptes, i inte mindre än Visbys ståtliga domkyrka. Dopfunten hade rätt många år på nacken, av storleken att döma från den tid då man sänkte ner hela barnet i funten.
Prästen hette Doris, och Felix flirtade med henne mest hela tiden. Han är generös med sina glittrande leenden och dopdagen var inget undantag.
Till faddrar fick Felix en molekylkärbiolog, snart doktorerad, och en musiker. Ida hällde upp vattnet till sin bror och Märta torkade dropparna på huvudet. Oscar höll koll på det hela och tog små vändor runt omkring och spanade in kyrkan, allt under farfars överinseende.
Efteråt följde sedvanligt tårtkalas i församlingshemmet. Vi skålade i bubbel (Ferarri Brut, gott gott!) och smaskade på chokladtårta, gräddtårta och Pavarottitårta.
Vi vuxna satt och pratade och sjöng, barnen lekte med lera, pennor (en fin dopduk blev det!) och spelade spel. Ví kände oss lite rutinerade som tagit med pyssle, och vi hade fått med en DVD-spelare med barnfilm också men det var ingen som ville se film. Det var mycket roligare att springa runt och leka!

Felix tog det hela med ro och fann sig lugnt i att bli omkringburen av alla och envar, somnade tryggt i någons famn och vaklnade hos någon annan. Log och småpratade. Men framemot femtiden ville han ändå till mamma och maten. FInt tyckte jag och ammade lugnt medan alla andra plockade undan, diskade och ställde iordning efter oss.

Hela dagen var faktiskt betydligt lugnare för oss än vi kunnat tro och hoppas. Våra tre stora barn lekte med sina kusiner och Felix var ju hellugn. Så fastän en tårtbotten gick till spillo och vi fick baka en ny vid elvatiden på förmiddagen så kom det varken panik eller sammanbrott. Fantastiskt!

På kvällen bjöds alla tillresande på middag, lasagne. Gott och trevligt. Jag hade tänkt att vi skulle gått ut och tänt fyra svävande lyktor och släppa iväg dem, en fin avslutning på dopdagen liksom. Men regn och blåst gjorde att det fick vänta till dagen efter. Trodde jag.
Söndagen bjöd dock på ännu mer blåst. Faktum är att de där lyktorna fortfarande väntar på bättre väder...


Under söndagen åkte alla hem till sitt, utom min kära syster med bebis som stannade kvar hos oss några dagar. Men redan under måndagen funderade hon nog över att åka hem. Våra barn bjöd på sina allra mest galna sidor. Illvrål och avgrundsskrik avlöste varandra, tjuvnyp och smockor hängde i luften och kronan på verket blev när vår lilla dam välte byrån med alla våra kläder i. Hon klarade sig tack och lov. Värre då med alla dopljus som stod uppepå. Några av barnens handavtryck i gips klarade sig iallafall, mirakulöst.

Tisdagen var äntligen en vanlig dag, med skola och dagis. Syster, jag och våra små pustade ut hemma i lugn och ro på morgonkvisten. Skönt att kunna lägga de små på en filt på golvet utan att de då svävade i livsfara.
Vi tog lunch på stan och förutom någon sur servitris och bilar på gågatan (som Nina krafrfullt och sakligt debatterade med) hade vi en härlig dag.
Så förflöt dagarna, med amning, blöjbyten, vagnpromenader och mammasnack på dagarna och om eftermiddagarna lite mer fartfyllda aktiviteter med de stora barnen. Oscar kräver enhel del uppmärksamhet nuförtiden. Tar man sig bara tid med honom och bygger lego eller leker tågbana eller med klossarna, eller åtminstone läser en bok med honom, så blir han mycket lugnare och tillfreds. Så det är bara att ta sig den tiden. Annars får man ta sig betydligt mer tid - och energi! - till att stävja hans utbrott.

Felix är som tur är en mycket lugn och tillfreds person. Han älskar att sova och det spelar ingen roll hur det stormar runtomkring, han somnar ändå.
När han inte sover är han som sagt bedårande charmig och ler stort och brett och ofta. Han har börjat "prata" lite också och särskilt på kvällarna när de andra barnen sover. Han ligger i ens famn och delar lågmält med sig av sina hemligheter. Nu har han börjat sitta mer också. Han försöker sätta sig upp och han är väldigt stadig i kroppen, med tanke på sin låga ålder.
Han är också väldigt stor. Viktklassen han höll vid tremånaderskollen, hade hans syster uppnått vid 8 månaders ålder.
Han är dock helt proportionerlig och är alltså också lång. Att ärva kläder från Oscar är alltså inte helt enkelt, för de kläder Oscar hade när han var så stor är sommarkläder.

Idag skall vi gå och köpa kalsonger till Oscar.