Gubben höst, se nu målar han...

Ja, nu nyper det ordentligt i kinderna om morgnarna.
Vi har även fått påhälsning av höstbacillerna. Oscar har varit krasslig och även jag har legat däckad, har varit hemma två dar från jobbet. Usch och fy. Feber, hosta, halsont och snuva.

På måndag morgon åker Simon iväg, och det blir att hålla tummarna för att han klarar sig från några bacillangrepp. De ska repa hela nästa vecka tror jag, och jag tror vidare att de är i Kungliga hufvudstaden. Se där, sån koll man har. Men jag har nog med att hålla reda på mitt eget och så barnen - måndag fiol, tisdag gympa, torsdag ute-i-skogen-dag, var är Idas regnbyxor och vart tog Oscars stövlar vägen? Märta, har du med dig frukburken hem idag? Och jäklar, vilken fredag är det nu igen... rullande stängning, kan det vara min tur idag??

Hej och hå.

Fiolen har inte kommit fram alls. Eller, jo faktiskt för jag har ju fiolgruppen på fritids. Men det räknar jag knappt, för det är mest lådan som är öppen. Jag går mest runt och hjälper de små och så kompar jag på pianot. "E-strängen nu, ett.två-tre-fyr, BYT! A! Ett-två-tre-fyr, BYT!" och så vidare...
Men om sex veckor, när S är hemma igen, då åker den fram för då ska jag börja i Sinfoniettan igen. DET ser jag fram emot!
Tills dess kommer jag ha full rulle med våra älskliga rosenknoppar här hemma. De kräver sin skötsel ska jag säga.

Idag hittade jag förresten vår tidningsinsamling i ugnen. Mattidskrifter? Nej.
Men väl mer än hälften av den prova-på-i-två -veckor-prenumerationen av Gotlands Allehanda om vi samlat på oss. Helt plötsligt insåg jag varför vi inte haft någon dagstidning på flera år. Snabba glimtar från Ss tvåa i Rörsjöstaden. Ni vet, den lägenheten med flera ÅRS nummer av DN och Sydsvenskan undanstoppade på de mest märklga ställen...
Men det var inte Simon som gömde tidningarna den här gången. Däremot var det hans son, som nog tyckte att det började ligga lite väl mycket i vägen för framfarten med leksaksbilen.

Simon tycker jag börjar prata gotländska. Särskilt när jag skäller på barnen, tydligen. Så det är väl inte så mycket. ;-)

Vardagslunk

Livet knallar på, årstiderna också och nu är det höst minsann.
Kyliga, klara morgnar går vi iväg allihop, Simon och barnen till skola och dagis, jag till jobbet.

Snart åker Simon iväg, det känns inte så kul. Innan des har vi iallafall en helg som dessutom kommer bjuda på riktigt fint väder, enligt vädergubben i TV.
Kanske gör vi en utflykt allihop och myser i höstsolen.

I helgen blir det lite praktiska förberedelser också, bland annat måste Simon köpa en ny mobiltelefon för den han har nu stänger av sig hela tiden. Och så tänker jag att vi också ska hinna iväg och fylla på skafferiet ordentligt. Vi får väl se hur vi prioriterar bland uppdragen.

Märta har börjat lära sig noter. Hon fick en spelbok för ett par veckor sedan, en med kompCD till. Hon är rätt klurig och har fattat principen med notskrift och kan reda ut att spela efter noter på D-strängen. Annat var väl inte att vänta egentligen. Hon är ju så knepig med bokstäver och läser ju redan.

Oscar har börjat på dagis och är snart klar med inskolningen. Det går rätt bra tror jag, förutom att han ratar maten. Jag klandrar honom inte - den entralproducerade maten är under all kritik och det är väl ingen slump att "Matakuten" spelat in här.
Nu står Ida och Oscar i kö till Atheneskolan iallafall. Både till förskola och skola. Atheneskolan har nämligen eget kök med god, vällagad mat!
Tillsvidare tar vi med barnmatsburkar till dagis som nödproviant om Oscar matvägrar totalt.

Av någon anledning har jag börjat upptäcka och irritera mig på särskrivningar. De dyker upp överallt! T ex kan man köpa "choklad över dragna skum bananer". Man kan också behöva byta sina "kassa apparater". Eller "bli med lem" i en förening...

Slutligen kan jag tipsa om en oerhört rolig sida, som man kan roa sig med att besöka närhelst man behöver skratta lite: http://www.bestofblocket.se/
Ni anar inte hur många galna annonser som lagts ut!

/Therese

Tillbaka från fastlandet

Igår kom äntligen resten av familjen tillbaks från fastlandstrippen.
Ida verkade nöjd med äventyret men Oscar var rätt så ynklig. Idag har han feber, och är mycket hostig.

Nu på morronkvisten såg vi en recension från Ystads Allehanda. Makens äventyr i södern visde sig vara mycket lyckat! Läs här!

Nu ska jag gosa med mina yngsta...!

På tu man hand

Simon och de yngsta är på fastlandet. Märta och jag är alltså hemma själva.
I fredags cyklade vi iväg strax före sju till fritids, mycket spännande. Första gången Märta kommit så tidigt dit.
Jag cyklade vidare till jobbet och hade äntligen danslektionerna i danssalen. Det gick bra. Jag är rätt nöjd. Börjar bli varm i kläderna, på mer än ett sätt!
Hämtade Märta vid 17, då hon var nästan själv på fritids. Bara ett barn till och så läraren förstås. Kom hem och var trötta, fixade lite käk och sen läste vi i "Häxan och lejonet". Jag tillbringade en lång stund i duschen med att försöka få rätsida på min härligt dubbelsidiga mjölkstockning, som kommit krypande under eftermiddagen.

Idag var det invigning av de nya lokalerna på jobbet. Det var uppstigning vid halv sju som en vanlig knegardag. Fast jag var uppe redan vid fyratiden och tog hand om den envisa mjölkstockningen.
Vi cyklade iväg strax före åtta, märta och jag, för att hinna i tid till halv nio då jag skulle vara på plats och förbereda dagens aktiviteter. Först hjälpte jag till att binda buketter av rosor och ormbunkar. Märta satt och tränade på bokstäver och på att räkna i ett par pysselböcker.
Sen gick vi och ställde iordning en liten fiol nere i lågstadiebyggnaden.
Det skulle nämligen vara öppet hus efter själva bandklippet och skolans alla aktiviteter skulle visas på nåt sätt.

Själva invignignen började med en nycirkusföreställning - en tjej klättrade och klängde i ett långt tygstycke som hängde från en lyftkran. Det var rätt högt över marken och alla stod andäktigt med blicken fäst på henne. Häftigt.
Gotlandsmusikens blåsorkester var där och spelade, och så var det tal av våra rektorer tillika ägare, kommunfolk, representant från Vasallen (=hyresvärden), elevrådsordföranden och så en lyckönskning från en gammal vän till rektor Gerherd. Vännen var gammal fäktare, olympisk medaljör och bragdguldsmottagare. Han vann OSguld i fäktning över Västtyskland i Montreal, tror jag. Hur som helst önskade han Atheneskolan lycka till, och så överlämnade han OSvinnarvärjan som en lyckobringare till oss. Kul!

Efter ett par timmars ståhej cyklade vi hemåt. Eller rättare, till affären för att köpa godis. SEN cyklade vi hem och åt lunch, trötta och hungriga.
Jag tog en till kur i duschen.
Eftermiddagen ägnades åt godispåsen och Häxan och Lejonet. Och när den tog slut tog vi en tepaus, innan vi kastade oss över Bröderna Lejonhjärta.

Nu ikväll har vi poppat popcorn och tittat på Harry Potter. Mysigt värre! I morgon ska vi äta frukost ute. När vi vaknat ska vi klä på oss, fixa matsäck och cykla iväg och hitta nåt bra ställe att äta frukost på. Håll tummarna för fint väder!

Hurra, hurra, hurra!

I morse sjöng vi för vår lillkille. Han hade visserligen redan vaknat, men togs ändå med överraskning denna första födelsedagsmorgon.
Flickorna kom in med ballonger och paket, Simon med ett ljus i handen och fler paket. Och så sjöng vi ju och hurrade, såklart. Oscar uppskattade verkligen sina presenter. Och inslagspapprena. Och ballongerna. En helt underbar morgon, helt enkelt!

En bit efter åtta cyklade Märta och jag iväg till skolan. Vi kom precis när det ringt in. Märta sprang iväg över gården medan jag läste hennes cykel. "Hejdå gumman"; ropade jag lite halvhögt. Hon vände sig om och ropade hej innan hon pep runt hörnet och in genom dörren. Vilka stora barn vi har nu!

Oscar blev firad på dagis också, med sång och en liten present; en fingerdocka. Tyvärr vägrar han äta maten på dagis. Jag kan inte klandra honom. Det är verkligen tråkig mat där. Centralkök borde bannlysas, och maten borde räknas i hur mycket näring och hur väl den smakar, istället för i hur mycket den kostar att tillaga. Både Ida och Oscar står faktiskt i kö till Atheneskolans förskola som öppnar efter nyår. De har eget kök. Och bor granne med skogen.

När jag kom hem från jobbet stod en härlig doft av nybakat i huset. Simon hade gett sig på att baka tårtbotten. Jag blev en aning förvånad men innan jag hann fråga berättade S att han faktiskt varit i affären för att köpa tårtbottnar, men då han läst innehållsförteckningen kunde han inte förmå sig att köpa. Det blev ett paket potatismjöl istället och hembakat.

Efter kvällsmaten blev det alltså tårta. Vi sjöng och Oscar såg helt ställd ut. Vi hjälptes åt allihop att blåsa ut ljuset, en blå glittrig etta, mitt på tårtan. Tjejerna satte glatt i sig av härligheten, men Oscar ville INTE smaka. Till slut tvingade jag i honom en liten sked med grädde. Det VAR ju gott! Men han ville inte ha mer sen iallafall.
Simon hade på sin barndoms manér mosat banan med grädde och lagt emellan två av bottnarna. Jag måste erkänna att jag har enormt svårt för den fyllnigen. Det blir sötkvalmigt tycker jag. Som motvikt till bananslisket hade jag insisterat på att ha hallonsylt mellan de andra bottnarna. Simon hade lite svårt för hallonsylten, det var alldeles för syrligt tyckte han...
Tårtan är ändå uppäten till hälften, vilket måste vara ett bra betyg!

I morgon har jag min tidigaste morgon; börjar med att öppna fritids kl 06.30. Så nu ska jag sova. Tjing!

Fart och fläkt i helgen

Runt ettiden på natten mellan torsdag och fredag kom mamma och pappa hit. Kvällen hade varit lite sådär gnällig och brödbaket jag satt igång med hade blivit mer än lovligt försenat. När M och P kom hade bröden just jäst klart och nyss kommit in i ugnen.
Simon stannade uppe och luftade ugnen då och då tills de var klara sådär vid tvåtiden. På morgonen kunde man ana ljummen värme från brödet när det skars upp. Inte så dumt, även om nu stackars Simon var lite trött.

Fredagen förflöt med dagis och skolbesök, solen strålade och på eftermiddagen tog mamma och pappa en stadstur med barnen. Som sig bör, blev barnen bortskämda lite också, med glass på stan. Men vad har man inte sina "oldeforeldre" till?
Jag hade mina danslektioner och sen spenderade jag eftermiddagen på fritids.

I lördags for vi ut till Kräklingbo där det var marknad.
Det var också hönsauktion och kaninförsäljning. Märta ville genast flytta ut på landet och ha knniner och kycklingar. Jag höll med. Det är nåt med djur som känns skönt jordnära.
En bit bort från kycklingarna och kaninerna stod en enorm stut, med grimma på och en slags rem om magen. Man kunde rida på den, om man ville och vågade. Inte för att nån av våra ungar fik, men det var lite kul att titta på. Han var snäll, stuten, men enorm. 1400 kg, sa skötaren. Ett par barn hoppade upp och höll sig i remmen. "Skorna av", sa föraren och så drog han v dem skorna och hängde upp dem på stutens horn. "Fina skohorn va?!" skojade han.
Efter att ha tittat på djuren en bra stund kände vi oss hungriga och köpte hamburgare. Enorma hamburgare, alldeles nygrillade. Gott! Vi satte oss i gräset, njöt av maten och betraktade folkvimlet nere på marknadsplatsen.
Sen spanade vi in markaden. Tjejerna köpte polkagrisstänger, som de gick och sög på och var strång upptagna med ett par timmar framåt. Jag köpte ullgarn, som jag kanske kommer hålla mig sysselsatt med när jag blir gräsänka - det är inte så långt kvar nu... En liten kofta tror jag det blir. Men man vet aldrig...

När vi var nöjda med marknadsbesöket åkte vi ner till Folhammar och raukarna där. Det var kul, tjejerna klättrade och busade och pappa fotade. Oscar ville också klättra men han fick inte lika fria tyglar som sina systrar.
Med tre gravt teberoende personer i sällskapet, blev visiten i Folhammar inte väldigt lång. Snart var vi på väg tillbaka till Visby, med mellanmål och en stor kanna rykande te.

Senare på eftermiddagen åkte Simon iväg för att öva lite inför en spelning han hade fått senare på kvällen.
Vi andra var hemma och fixade middag. Skinkstek med potatisgratäng och vinsås. Mums! Fast Oscar fick annan mat, och det ville han inte ha. Han hade förresten fått nån slags pricksjuka och hade också lite feber. Så lite kinkig fick han lov att vara.

I dag har vi tagit det rätt så lugnt. En liten förmiddagspromenad blev det, men det regnade så den blev inte så lång. När vi kom hem tittade solen fram. Såklart.
Vi spelade Fia en stund och sen var det dags för M och P att åka ner till färjan. Nu blir det inte något långt farväl åtminstone inte för Simon, Ida och Oscar, som ju ska till fastlandet i slutet på nästa vecka. Jag, å andra sidan, kommer nog inte träffa föräldrarna förrän till jul. Men man överlever det mesta!

I eftermiddags var vi nere på stan och handlade lite på stormarknaden. Bland annat hittade tjejerna en fin present till lillebror på ettårsdagen. Och så köpte vi mat också. Sin vana trogen stack Ida iväg och vi kunde höra hennes förtjusta fniss lite varstans. Här och där kunde man se en lockig ljus kalufs vippa iväg, aldirg länge inom synhåll.
När vi kom till kassan började vår annars så coola inställning till hennes förvinnande bli lite mer nervöst. Simon gick iväg för att leta upp henne. Märta var mer än orolig för sin syster, hon var på gränsen till panik.
När jag betalat och var på väg att stoppa tillbaka kort och växel i plånboken, kom Ida till kassan. Hon hade famnen full med varor; en påse bananer, en barnmatsburk och ett kilo makaroner. Livet i ett nötskal.

Jag ropade på Simon, och precis innan han kom fram till oss hade Ida stuckit igen. Hon hade väl glömt mjölken....

I morgon ska Oscar börja inskolas på dagis. Jag ber alla högre makter om hjälp så att det ska gå bra. Han känns nämligen inte riktigt lika solid och redo som Ida gjort. Men hur det nu är, så ska han börja nu iallafall. Det känns lite, lite sorgligt. Bebistiden är över, slut, kommer inte igen. Åtminstone inte för Oscar.

Snart ingen bebis längre

Om en vecka fyller Oscar ett år, det är inte klokt!

Han är så charmig när han tultar runt på vingliga steg här i huset. Han är riktigt duktig och går riktigt långa snuttar. Och så gillar han att stå och digga till musik, med lätt bakåtlutad överkropp, gung i knäna och ett strålande leende i ansiktet.
Han har fått börja äta makaroner nu och DET var en riktig fullträff. Tänk så mysigt att äta samma sak som alla andra, och att få sitta och pilla i sig dem alldeles själv (med händerna som tentakler ner i tallriken...).

Höstan har smugit sig på här uppe. Kärleksörten står lysande rosa i rabatten, tillsammans med några vita slags perenner jag inte känner till. Annars har det börjat vissna ner litegrann trädgården. En del buskar har fått roströda kanter på sina blad, fast gräsmattan fortsätter på sitt obstinata vis att växa i hejdundrande fart trots låga nattemperaturer.
Det ligger mängder med päronkart invid trädgårdslandet.

Växthuset hyser en liten skatt av röda och gula tomater. Ibland tar sig ida in på en räd och slukar glupskt i sig vad hon kommer åt. Som tur är är plantorna stora så hon räcker inte upp i toppen. Förresten finns det så det räcker ändå, jag tror aldrig vi har ätit så mycket tomater som nu. Gott!

I natt kommer mina parenteser, de landar vid midnatt med färjan. Tjejerna ser fram emot deras besök. Ida har redan bestämt att morfar ska sitta bredvid henne vid frukosten i morgon. Märta vill sitta på andra sidan om honom.
"Ska mormor och morfar följa dig till dagis i morgon?" frågade jag Ida när vi satt på sängkanten och pratade nu ikväll.
"Nej! Mormrorna och morfrarna kan inte vara på dagis, mamma. Bara barn!"
Notera den gotländskinspirerade pluralformen. En morfar, flera morfrar, en mormor, flera mormrar. Eller som mina kollger sa på jobbet - alla papprerna - vilket inte hade något med administration att göra - men föräldrar!

Nu är jag vansinnigt trött.

Jag och så alla på Kumlaanstalten...

Ja, jag har varit rätt så uppslukad av Harry Potterböckerna på sistone. Blev så upprörd över hur senaste filmen gravt frångick boken så jag satte mig helt enkelt och plöjde bok 5-7 (fast i omvänd ordning, av ngn anledning...). Varje bok är på mellan 600 och 800 sidor så ni kan ju tänka hur glad Simon var för det...
Idag upplyste Simon mig om att böckerna om Harry Potter är de mest utlånade bland fängelsebiblioteken.
"Det är du och så Sveriges kriminella", tyckte han.
"Hrmpf", tyckte jag och tillade att jag inte tar någon kritik kring mitt val av litteratur, åtminstone inte från nån som bara läser Aftonbladets sportsidor och en och annan artikel i Amelia.

I förmiddags var oscar, Ida och jag på Myllan. Ett kärt återseende. Vi är ju inte där så ofta nu för tiden. Ida målade, såklart, och Oscar lekte ofantligt mycket med alla roliga leksaker och alla barn som var där. I vanliga fall brukar Oscar sova förmiddagslur en stund mellan tio och tolv, eller så. Men idag var han vaken från ungefär halv sju på morgonen till kvart över tolv, när Simon kom och hämtade oss. När jag spänt fast honom i bilstolen somnade han medsamma.
Sen sov han och sov och sov. När klockan var tre väckte Ida honom på min order. Lunchen kan inte bli hur försenad som helst...

I eftermiddag hämtade vi Märtas och Idas bästa kompisar S och V på dagis. De var hos oss och lekte en stund och det var SÅ SKÖNT att tjejerna hade varsin kompis att busa med. Även om alla satt med läppstift på när mamman kom och hämtade ("Eh... oj då, har de fått tag på läppstift... hoppsan! Men det går nog bort i tvätten... tror jag...")

Skivan som Simon spelat in på jobbet är klar, "Ljus. Gullin." Kul att se och höra sin man i en till skivproduktion! Fast jag har bara hört i bilstereon. Och som jag nu vet, ska man passa sig lite för bilstereoanläggningar när man "finlyssnar", för det är inte alltid så bra ljud i dem. Men så fort tillfälle ges ska jag finlyssna inne. Nån gång före jul hoppas jag...

Sköna söndag

Idag har vi varit i Slite, haft picnic på stranden och kastat sten i vattnet.
Händelsevis åkte vi också förbi ett hus som var till salu, hrm hrm... Ses här, om nån är nyfiken! Märta tycker annars att det vore mysigt att bo i husvagn. En av hennes kompisar bor nämligen i husvagn varje sommar och det är M lite avundsjuk på.
Men när 65 kvm känns trångt, är det inte så lockande att tänka sig att bo på 12...

Simon har övat lite, tvättat ikapp lite och tagit initiativet till storhandling på Den Jättestora Stormarknaden Lite Utanför Stan.
Jag har kämpat med att övertyga Oscar om hur GOTT det är att äta mat. Så småningom allt mer desperat och till slut satt jag där med telefonkatalogen på huvudet och apade mig med barnmaten så till den milda grad att jag undrade var gränsen egentligen gick för hur underligt man får lov att bete sig för att få mat i sitt barn. Vi har förresten ett stort fönster precis invid matplatsen.

För ett tag sen föreslog Simon att vi skulle spara alla kvitton på allt vi köpte, bara för att se vart pengarna tog vägen.
I eftermiddags satte jag mig med alla dessa papperslappar (de var väldigt många) och började sortera upp våra inköp i olika kategorier. "Chark/mejeri/ägg etc", "frukt&grönt", "Skafferi", "Kläder&skor", "Godis etc" samt "Övrigt".
"Chark&mejeri" tog genast täten, det har vi spenderat mest pengar på. Föga förvånande då mjölken verkar dunsta i sin kartong redan innan vi fått inte den i vår egen kyl.
Kläder&skor hamnade högt upp också, vilket inte är vanligt. Men vi har fått köpa nya skor till barnen, det är inte klokt vad de växer fort. Jag skyller på Simons gener. Det skiljer "bara" 8 nummer mellan min och Märtas skostorlek nu.
Glädjande hamnade "Godis" på sista plats med 170 kr. Kan tyckas mycket, men det inbegriper förutom riktigt godis även chips, dessertostar och glass.
Kategorin "Övrigt" hade hamnat sist om det inte hade varit för olika medikamenter som varit nödvändiga nu i kölvattnet på förkylningen som haft oss i ett fast grepp i veckan.

När jag nu ändå hållit på och räknat har jag ägnat en liten stund åt vårt Kyotoprojekt. Vi ligger rätt så bra till, om man börjar räkna när vi bodde i Skåne.
Ni vet, då när vi körde så löjligt mycket hela tiden till och från jobbet och så.
Sen dess har vi ju framförallt minskat på bilkörningen vilket gett mycket stor skillnad i användning av fossila bränslen och de utsläppen därifrån.
Inför nästa 12månadersperiod blir det nog svårt att minska mer på våra utsläpp, eftersom vi knappast kommer kunna köra mindre än nu. Så vi får helt enkelt jobba mer med inköpen av mat och kläder, och energianvändingen här hemma. "Tur" att vi bor så smått nu...!

Och det där med kläder... jag hörde att det tar ca 3 månader för en normal planta att växa fram bomull till EN t-shirt. Visserligen finns det väl säkerligen ett antal miljoner bomullsplantor i världen, men vi är också rätt många människor som bomullen ska räcka till.
Det ger lite perspektiv på saker & ting, så det känns lite skönt att vi handlar kläder typ ALDRIG. Annars har det mest känts lite jobbigt att inte ha så mycket paltor i garderoben att välja bland. Särskilt på torsdagarna när jag börjar jobbet 6.30...

Lat lördag!

Äntligen helg!

Gångna arbetsveckan har varit lite mer krävande än jag tänkte mig i måndags. Musiklektionerna går bra, även dansen faktiskt, men herregud vad mycket ATTITYD barnen har, redan i trean!
Det ska vara coolt, men lätt och gå fort att få till. De verkar inte vilja bemöda sig med ens EN lektions övning innan det ska sitta. Antingen får jag kasta om hela min mödosamt ihopsatta läsårsplanering, eller så får barnen lära sig att lägga manken till...

Det är väldigt skönt att jobba på fritids, iallfall. Att få umgås med barnen sådär kravlöst, som det är mellan vanliga människor. (Till skillnad mot lärare-elevrelationen, som känns mer formell...)
Om en vecka börjar "kurserna" på fritids och då ska jag dra igång med fiolspelet. Fem små 1/4 fioler har jag fått köpa in, och i onsdags stod jag i musikförrådet i en timme ungefär och hartsade upp stråkarna, stämde fiolerna och snusade in lukten från de alldeles nya, glänsande instrumenten och fodralen. Trevligt!

Veckan som gick har också bjudit på lite sjukdom. Eller, ja, jag har varit snuvig och hostig, Simon också sådär halvkrasslig (fast den här gången verkade han inte vara på gränsen till döden - annars är det ju välkänt för det manliga släktet...) och Märta har haft rejäl feber. Ida och Oscar verkar dock ha klarat sig med bara lite snor.

Trots hög feber har M jobbat på bra med läsning och skirvning. Vi hittade nämligen en tjock, spiralbunden skriv-och läsbok på stormarknaden. Rätt ok bok faktiskt, tycker jag, och enligt baksidestexten riktar den sig till barn mellan 6-8 år som vill träna på att skriva och läsa.
Hon fick boken i tisdagskväll och är redan halvvägs genom den.
Det enda lite kluriga som hon inte riktigt fått grepp om än är att skriva "på småspråket", dvs skriva med små bokstäver. men det kanske går lättare när hon inte har 39 graders feber.

Nu mår vi bra och är i stort sett friska allihop iallafall. Tjejerna är hos kompisar och leker, Oscar sover och nerifrån källaren hörs Simons plonkande på digitalpianot. Klockan är inte ens lunch, annars hade det varit läge för ett glas rött och den där brieosten. Den som väntar på nåt gott... får ofta vänta längre!