Vård Av Barn

I morse åkte Simon iväg igen.
Taxi var beställd till 06.40, Simon ställde två klockor på väckning för säkerhets skull och allt var frid och fröjd när vi äntligen kom i säng. Jag hann dock inte mer än lägga huvudet på kudden förrän Oscar började gnälla, Ida blev lessen och cirkusen var igång.

Lite sömn blev det ändå men nån klocka hade Simon inte behövt ställa. Vi var uppe, alla utom Märta, strax efter sex. Ida och Oscar stod och vinkade i köksfönstret när Simon åkte iväg. Ida suckade lite när bilen försvunnit utom synhåll, så satt hon helt stilla ett litet ögonblick och sen var det som om hon skakade allt av sig - full rulle ut till matbordet för nu ville hon ha frukost!

Märta kraxade lite inifrån sin säng. Hon blev sjuk igår och var hemma från skolan. Ännu febrig fick hon vara hemma idag också. Fast hon vill gärna gå till skolan, hon är lite fundersam över vad det kan vara hon missar när hon är hemma.
Idag fick hon rejält ont i öronen också. Hon fick snabbt alvedon men det tar ju en stund innan det hjälper. Hon satt och jämrade sig i soffan med händerna för öronen, stackarn.
Ida och Oscar fick iallafall åka till förskolan ett par timmar. De har ju varit lediga så länge nu när Simon varit hemma, och dessutom behövde Märta lite lugn och ro. Ida stortrivdes som vanligt och det var en sjå att få hem henne. Oscar blev lite lessen som vanligt vid lämningen men han hade kul också sedan.

Dagen har förflutit lite sådär som det gör när man har allt och inget att göra. Först satt Märta en lång stund i pyjamas och tittade på TV. Jag städade köket. Det är märkligt hur mängder av olika små - och stora - högar liksom bara trollas fram av sig själva...
Och så hittade jag surdegen som jag satte i lördags. Och det var ju bra. Nya surdegar får stå till sig i skåpet ovanpå kylen, där det är lagom varmt. Tyvärr kan det ju hända att man glömmer bort den, man är ju inte där och tittar så ofta. Men nu hade den -som tur var - stått lagom länge och var redo för matning.
Minnet är bra, men kort!

Lunch kom fram på bordet så småningom. Märta blev besviken, jag hade gjort en av hennes älsklingsrätter, men hon kände ingen smak. Och så gjorde det ont i halsen.
Sen satt vi en lång sund och pysslade lite med en ny slags lera jag köpte å hobbyaffären för ett par dagar sedan. Den är superlätt, väger verkligen ingenting, är lättjobbad och torkar av sig själv på bara några timmar (enl förpackningen, men några grejer är forfarande inte helt torra). Märta gjorde en båt, som jag fick hjälpa henne med, och åror och några hjärtan. Jag gjorde en liten, liten skål. Det är nåt särskilt med att göra saker med händerna.

Nu ikväll har vi haft det rätt så mysigt, barnen och jag. Lite lätt hysteriskt emellanåt, det hör till, men överlag mysigt.

Snuvigt

Efter en kort, kort tur på fastlandet är Simon hemma igen. Han kom i torsdags kväll och läste godnattsaga för Ida, vilket hon blev mycket glad för.
Turnerandet går bra, goda recensioner och även rätt ok försäljning av skivan.
Men än väntar ett par-tre dagars hemmavaro innen det är dags för den nästan tre veckor långa slutspurten.

I morgon ska vi träffa vår nye hyresvärd och skriva kontrakt på den osannolikt fantastiska lägenheten nere i stan.
Sedan går vi kanske ner till biblioteket. Caféet i bibliotekets entréhall har bytt huvudman och det ska visst vara riktigt hyfsat utbud där nu. Vi ska räkna pengar ikväll och se om vi har råd med ett litet firande efter kontraktsskrivningen.
Men kanske får vi gå hem direkt. Oscar är rätt så förkyld med jobbig snuva och kladdiga ögon. Ida är också snorig och är så hes att Bonnie Tyler framstår som klarröstad sopran. Ida är rätt fascinerad av hur egna rösten plötsligt låter annorlunda, och idag när vi var nere på stormarknaden pratade hon högt och skrattade åt sin röst. Skrattet var så förvrängt av hesheten att hon skrattade ännu mer.
Jag är också rätt snuvig, näsan började rinna idag och nu i kväll har det börjat kännas i halsen också.
Vi var dock förutseende och kloka på vår stadstur idag och införskaffade ett förråd av medikamenter. Jag är en stor fan av Nasoferm nässpray, bästa som finns!

Ida stortrivs på dagis, hon vill gärna gå dit på helgen också. Det är ju bra att hon trivs, men det blir lite besvärligt när ihon inte vill följa med hem på eftermiddagarna. Ibland får jag bära ut henne, sprattlande och högljutt protesterande och sen för jag liksom bända ner hennes ostyriga lilla kropp i bilstolen. Men när vi kommer hem har hon oftast lugnat sig.
Oscar däremot kommer glatt springande när man kommer innanför dörren på dagis. Han gillar nog också att vara där, och leker men en liten kille som är ungefär lika gammal. Men när jag kommer är det inte tu tal om att han ska hem. Han kramas så mysigt och ler med hela kroppen när man kommer. En dag satt han och väntade, med en av sina skor i handen. Gullunge!
Om en vecka är det maskerad på dagis. Ida vill ha en likadan mantel som Märta hade på den där maskeraden för ett par veckor sen. Fast jag antar att när det väl blir dags vill hon vara prinsessa och inte häxa. Fast man vet ju aldrig...
Den svåra frågan är bara vad Oscar ska ha på sig?!

I går hade jag tänkt ägna förmiddagen åt att planera mina danslektioner. Tyvärr var musikanläggningen i danssalen på service, och så hade jag dessutom lyckats slarva bort min skiva. Det hela löste sig hjälpligt med en laptop, en enormt lång nätverkskabel och youtube.
Innan lovet hade jag kört med schottis och engelska på danslektionerna, och hade även tagit med fiolen för att kunna spela till dans. Det föll tyvärr inte i så god jord som jag hoppats på. Så nu efter lovet hade jag tänkt köra en Michael Jackson period med lite "MJ-moves" och så tänkte jag att ungarna skulle få göra koreografin till "Thriller", iallfall de från år 2 till 4.
Ni som känner mig vet hur väl bevandrad jag är i dessa "moves", så jag satte pliktskyldigt igång med att träna "moonwalk", "side-slide" och "spin" till den tappert men ack så klent skvalande datorn, som stod invid ena väggen med nätverkskabeln som en lång navelsträng slingande ut genom en dörr.

Danssalen har stora fönster som vetter mot bland annat stora entrén. Det ger härligt ljus och luftig känsla men även en del mindre välkomna effekter. Rätt som det var upptäckte jag att inte övade i ensamhet, utan en hel hop ungar stod och tittade genom fönstren. De hade varit, eller skulle gå på, sina utvecklingssamtal. Trots höstlov var skolan inte alls tom på barn...!

På eftermiddagen var jag inne på fritids och hade det lugnt med de få barn som var där.

Sen åkte jag till Fårö direkt efter jobbet. En kollega har sommarhus där, och vi var ett litet gäng som åkte ditupp och hade en mysig kväll med god mat, vin, bastu och en aldrig sinande ström av snack om ditt och datt. Det var vansinnigt trevligt. På en kväll umgicks jag mer med mina kolleger än jag nånsin gjort under de sex år jag var på förra arbetsplatsen.

Tyvärr fick jag mjölkstockning på köpet, men det redde ut sig ganska fort när jag väl kom hem till Oscar.

Oturligt nog verkar jag ju ha åkt på en rejäl förkylning också, men det är väl inget annat att vänta i dessa tider. Förresten så har vi tackat nej till influensa-A-vaccinering av våra barn. Märta är oändligt tacksam över det, om än lite fundersam över varför inte hon får spruta när resten av klassen får.

Nu ska jag mysa med min man. Men först en dos Nasoferm.

I korthet...

Några rader om tillvaron för oss...

Oscar har varit sjuk hela förra veckan, men mår nu bra. Var det kanske influensan? Ingen vet.

Vi kommer förmodlgen flytta till en mycket trevlig 1700-talslägenhet på sk. "fin adress" i innerstan. En fyra med egen uteplats. Trevligt! Men inget är skrivet än så fortsätt hålla tummarna!
Och så medför flytten tyvärr dubbel hyra ett par månader... men vi har ju levt med dubbel hyra ett år redan så det blir som vanligt bara...

Vi har fått hyresgäster i vårt hus på Markgatan. En barnfamilj som är jätteglada över att få bo i vårat hus. Och vi är glada över att någon är där och har koll på kåken.

Simon är hemma i helgen vilket är mycket trevligt. Barnen - och jag med såklart - har längtat och nu när han är hemma känns det nästan lite overkligt.

Idag har jag varit på stan själv och köpt en ny tröja. Eller, tunika hette det visst. Mycket lyx på en lördag, att få ensamtid och dessutom utöka garderoben lite!

Maskerad

I dag fick Märta äntligen använda sin mantel, häxhatt och kvast! Vi blev nöjda, båda två. Faktiskt var vi mycket nöjda. Manteln satt bra och hatten också.

Kvasten tillverkade vi enkelt med ett "tomt" skaft och lite kvistar och ris från trädgården, som senaste stormen rivit ner till oss.

Manteln sydde jag och jag började med en bit velour. Insåg gansa omgående att velour inte är nåt superbra material för ändamålet - tygets egen tygnd fick det att töjas och tappa formen. Så jag gjorde ett foder av lite lakanstyg. Blev himla bra, sörskilt m tanke på den ringa tidsåtgång som ransonerats för uppgiften. I en av gömmorna i syskrinet hade jag lite små, små glaspärlor i olika vita och rosaröda nyanser. Sydde fast några lite här och var på manteln och det blev rätt bra. Avslutningsvis ville M ha en remsa glitter längst upp, och det fick hon ju såklart.

I morgon ska jag göra en mantel till Ida också, som jag lovat henne dyrt och heligt... Men det blir väl lite enklare nu när jag vet lite mer hur jag ska göra.

Oscar har varit hemma hela veckan, han har haft en elak förkylning med feber, hosta snuva och så tror jag att han har lite ont i öronen.

Nu är det mycket bättre, vilket är mycket skönt. Ett par nätter har varit rätt så påfrestande, särskilt som Ida också vaknar och kräver tröst.

Ida har alltså fått vara på dagis utan Oscar och hon verkar ha fått lite skön "egentid" med sina kompisar. Och när jag kommit för att hämta har hon INTE velat föja med. Utom idag, faktiskt. Idag skulle hon få äta mellanmål på dagis, det tycker hon om. När jag kom satt sex barn och två fröknar vid bordet och hade mellanmål. Jag väntade en liten stund tills Ida var klar, och då reste hon sig, sa hejdå och gick direkt ut i hallen och klädde på sig. Jag bara stod och gapade. Inget skrik, inget springa iväg och gömma sig, inget alls sånt. Istället dansade hon ut på gården med lockarna vippande i nacken. Satte sig fint på plats i bilen och log med hela ansiktet. Ibland älskar man sina barn en aning mer än annars!

Vi har lite olika trådar ute i hyresrättsfisket. Tyvärr ligger hyrorna väldigt högt. Vi är erbjudna en fyra i ett av Gotlandshems nyproducerade kvarter. Det heter sjöliljan och ligger på Galgberget. Även om jag är en modern, sekulariserad människa känner jag lite, bara lite, obehag kring att bo på gamla avrättningsplatsen...

Men vi har ett par andra trevare ute, som sagt. Håll tummarna på söndag för då ska jag träffa en eventuellt blivande hyresvärd och titta på en fyrarummare i innerstan.

Nu är jag så trött så jag vet inte om jag ens orkar gå in till sängen. God natt.

Ensam tillsammans

Jaha, nu har alltså maken varit hemifrån ett tag.

Repveckan gick bra, premiären var i söndags och den gick också bra. Nu är han i norrland och nästa föreställning är i morgon. När vi pratade i eftermiddags var han på jakt efter långkalsonger för det är minsann kallt däruppe.

Här i Visby är hösten blåsig men något mildare. Inte för att det hindrat oss från att ha mysa-framför-brasan-stunder varje kväll. Märta har som sin uppgift att varje dag efter skolan se till att det ligger en trave ved på altanen. Nej, hon behöver inte hugga, bara hämta från stapeln längst ner i trädgården. Hon hämntar även in tomater, dagens skörd räknade hon två gånger för det var otroliga 17 tomater! I oktober!!
När vi får eget här ska jag nog försöka ordna med växthus!

Oscar har åkt på förkylning och jag har nu premiärvabbat honom idag, blir även hemma i morgon (vab=vård av barn, försäkringskassans nämn på att vara hemma m sjukling). Så länge man inte ger alvedon så är det lugnt och skönt, men när han får det så förvandlas han från en hängig, trött, ytterst medgörlig pojke till en riktig vilde!

Man kan inte längre tro att Ida nånsin bott i Skåne. Hon pratar gotländska nu och jag misstänker starkt att det har med dagiset att göra. Hur som helst så är det ju lite gulligt. Dialekten alltså. Inget ont om skånska men gotländskan har nån slags charm som skånskan aldrig kommer ha i mina öron åtmistone. Kanske beror det på att jag inte är vare sig skåning eller bleking alls egentligen utan född i Nacka - närmre Visby än Malmö!

Märta har blivit bjuden på maskerad på fredag. Och nu sitte jag med fem meter velour och ska tydligen göra en svart mantel MED ÄRMAR tills på fredag. Herregud... Nåja, det får går som det går. Men jag misstänker starkt att det blir UTAN ärmar. Fast Märta är ju envis och hon har nu i eftermiddag visat en hel HarryPotterfilm för att jag riktigt ska se hur manteln ska se ut.
Hon vill inte riktigt lyssna på att jag inte är en sömmerska alls, utan en helt vanlig fiollärare som väl är rätt bra på att sy i knappar och fålla, men inte att sy kläder enbart utifrån att ha sett en film... Men i min dotters ögon är jag visst helt oslagbar i allt, så det är bara att ta tjuren vid hornen. Eller snarare manteln i fållen, kanske.

Idag var jag ute på Rusta i ett ärende och höll på att få panikångest när jag kommit förbi de första hyllorna. För där, bakom de billiga böckerna, de utlandsfabricerade kopiorna av designade elektronikprylar och diverse hygienartiklar stod hylla efter hylla med - JULSAKER!!
Jag upprepar: JULSAKER!!
Hallå, är det jag som är lite sen i planeringen, eller är det inte så att det bara är typ 6 oktober idag??!! kan man inte låta tomtarna, glittret, stjärnorna och allt annat krimkrafs ligga på lagret åtminstone tills det är november?!

Väl hemma efter denna lite bisarra upplevelse, satte jag mig med en kopp te och satte igång att sakna Simon rätt mycket. Min kloka yngre dotter såg nog att nåt inte var som det skulle. Vi pratade lite och så sa hon så klokt att "Mamma, vi är ensamma tillsammans!" Goa unge!

Nu måste jag sova. Jag hoppas att jag får dela sängen med bara Oscar i natt. När man bara har 140 cm är det lite trångt att ligga fyra i den. Fast det verkar inte barnen tycka. Åtminstone är det bara jag som vaknar.
Och så hoppas jag slippa mardrömmar om barrande granar, julklappsrimspanik och luciakronans-batterier-är-slut-och-luciatåget-går-nu-upplevelser.

God natt!


PS. Då min korrekturläsare är bortrest ber jag om överseende med alla tangenthalkningar, felstavningar, syftningsfel, tokig interpunkering och felböjda adverb... Bry er inte om vad jag skriver, bara vad jag menar!