Inne hela dagen...

Som sagt har vi fått återbesök av magsjukan.

Vid tretiden i morse kräktes lille O, bara en gång tack och lov.
Vi bestämde omedelbart att alla barn fick stanna hemma den här dagen. En pling till dagisets telefonsvarare och avlämnade ett kanske lite kryptiskt meddelande som iallafall gick ut på att vi fått kräksjuka IGEN och att barnen skulle vara hemma resten av veckan. S skickade ett SMS till någon av Märtas lärare.
Tjejerna var visserligen inte dåliga, men bara tanken på att de mycket väl kunde vara smittade räckte för att hålla dem hemma.
Ida sprang in till oss vid halvåttatiden och ropade: Vi måste gå upp! Klockan är alldeles för mycket!"
Vi förklarade läget och sen satt hon och Märta inne på Märtas rum och spelade TV-spel ungefär hela dagen.
S fick ett svar på sitt SMS, förresten. "Jag är också hemma idag. Och jag jobbar inte kl 03.36!" Hoppsan. Stackars läraren. Hoppas han kunde somna om där, mitt i vargtimmen...

S gick iväg till bilen för att åka till jobbet, men han fick återvända hem. Jag blev också krasslig och ville helt enkelt ha en frisk vuxen hemma, med fyra barn och Gud vet hur mycket spyor det kunde bli att torka.
Inte många, visade det sig, men det kan man ju inte veta i förväg. Hur som helst var han inte oumbärlig på jobbet idag.

Oscar var väl lite blek och inte riktigt sitt vanliga jag, men tillräckligt pigg för att driva tjejerna till vansinne både en och flera gånger.
Tjejerna vill gärn stänga in sig i Ms rum, för att få vara ifred. Lille O tycker givetvis att det är spännande där inne och ju mer de stänger dörren om sig, ju mer vill han vara med. Det blir en cirkel och det eskalerar ofta så till den grad att det slutar i handgemäng. Just idag byggde lille O "pangare" av sitt lego.
Och som den irriterande lillebror han kan vara, tog han sina "pangare" till köket, ställde upp sin attacklinje och slet sen upp dörren till Ms rum med sin största "pangare" i handen och skrek "PANG PANG PANG PAAAAAAANG! PSCH PSCH PSCH PSCH PSCH!" Och sen ett rått, högljutt skratt.
Tjejerna illvrålade, såklart. Jag kunde inte låta bli att dra lite på smilbanden åt min son. Inte så han såg, naturligtvis. Han vet minsann vilka knappar man ska trycka på!

Lillstruten har varit helt bedårande idag, tack och lov. Inte för att han är besvärlig annars, tvärtom. Men idag var han ovanligt blid och mild. Förmiddagen lekte han mest med far sin, jag låg i sängen och var tillfälligt ur funktion.
Framåt halvtvåtiden kunde jag dock gå igång på halv styrka ungefär, och kunde ägna mig lite åt lilleman. Han sitter rätt bra nu, med stöd. Och hans leende! Helt bedårande!

Vintersjuka, ännu en uppföljare...

I natt fick vi torka golv igen. LIlle O hade vaknat, gått ur sängen och lagt en spya på golvet.
Tack och lov kom det bara på golvet, inte en enda leksak blev "skadad".
Så idag håller vi alla småstrutar hemma. Hoppas det blir lika kortvarigt denna gången som förra. Torka upp efter kräksjuka är minsann inte kul.

Iskallt, ishalt, ishall

Snön ligger kvar, och termometerns blå streck kryper skata men obönhörligen nedåt, nedåt.

Boende på nedervåningen, i ett hus med medeltidskällare, i svinkall vinter, betyder kalla golv. Eller, alltså, VÄLDIGT kalla golv. Visserligen är det inte lika kallt som förra året men de där sköna fårskinnstofflorna jag hade då har jag slitit ut och är nu bar om fötterna. 

Och lilleman, ja när han ska ligga på golvet får man lägga några filtar på varann för att isolera. En räcker inte! Å andra sidan blir det mjukare så, vilket han nog inte har något emot.

Ida har klagat över kalla händer och idag gick vi upp på stan och fyndade termovantar på rea. För en gångs skull kan man fynda på vinterrean när det fortfarande är vinter! 

Sen gick vi vidare upp till en hamburgerkedja (den svenska, inte amerikanska) och lunchade. Bar sitt hamburgermål senare pratade vi lite om ditt och datt, Felix vaknade och fick komma upp ur vagnen och vara med en stund. Ida var rätt nöjd. Så småningom var det dags att gå, F protesterade lite mot att bli nedstoppad i vagnen igen. Men vilken bebis kan motstå vagnrullande över guppiga gatstenar? (Förutom lila nya kusinen då, undantaget som bekräftar regeln) Han somnade och sov som en stock.

Solen sken för glatta livet, himlen var klarblå, snön gnistrade vit och mätta och glada gick vi, och ibland gled vi också, hemåt. Kylan till trots belv I sugen på glass. 

Väl hemma snodde jag ihop en kladdkaka. Lagom tills den kom in i ugnen kom S hem, med resten av barnaskaran som han hämtat på dagis och i skola.

Sen mumsade vi kladdkaka och glass och hade faktiskt ganska mysigt. Lille O ville spela spel på datorn och M hjälpte gärna till. De kom överens - nästan. I ville spela det "riktiga" spelet Jaken på den försvunna diamanten, vilket hon gjorde en stund med pappa S och sen en stund med M.

Nånstans där passade jag på att åka och storhandla - på egen hand. Så skönt att göra något alldeles själv. Även med en inköpslista i handen. Bara jag och mina tankar! 

I morgon är F och jag själva på förmiddagen. Efter lunch ska vi till ishallen och titta lite när M åker skridskor med sin klass. De har varit där två gånger förut och åkt och även om det är lite Bambi på hal is över dem fortfarande så har de faktiskt gjort framsteg i skridskoåkningen!

Utflykt!

Idag har vi haft fantastiskt väder; soligt, någon minusgrad, bara lite vind och några cm snö.

Helt galet bra tajmat hade klassföräldrarna just idag fixat eld och jättegrillgaller i grillen ute vid Tallunden. Så vi åkte dit efter lunch med korv, te, åkdon till pulkabacken och en och annan filt att sitta på eller kanske svepa in sig i.

Barnen roade sig kungligt. Tallunden har en park och lekplats, och bakom lekplatsen en mycket stor gräsplan omgiven av sluttningar i olika höjder och lutningar. Passar perfekt för barnfamiljer, det finns en backe för varje smak!
Oscar har nu upptäckt det fantastiska pulkanöjet. Han är ju äntligen tillräckligt stor för att kunna åka på riktigt. De första två åken satt vi tillsammans, han och jag, på vårt stora runda "tefat". Han älskade det! Sen åkte han på egen hand nerför många, många gånger.
"Titta mamma! Snabbt va!!" Med ett brett leende och glittriga ögon.
 Det runda fatet var perfekt för honom eftersom formen dels gjorde att det gled snabbt och lätt, dels kantrade den inte. Fast han lyckades ändå göra en kullerbytta när han skulle kliva ur.
 "Oj, jag stod på huvet!"
Vad som än hände kommenterade han det glatt och uppspelt.

Efter en stunds åkning passade det bra att värma sig vid elden och grilla lite korv och dricka saft (te för oss vuxna som inte höll igång i samma utsträckning som barnen och därmed blev lite kalla). Solen sken och barnen skrattade och var sådär ljuvliga som de kan vara ibland på reklamfilm.
Sen blev Ida blöt om vantarna och kall och sen var det inte kul längre tyckte hon.
Som tur var, hade det blivit dags att åka hem, för pappa Simon skulle vara på biblioteket kl 16.00 ombytt och klar för konsert.

Oscar hade gärna stannat längre i backen, Märta likså. Och jag anar att vi snart får införskaffa ett åkdon till. Jag anar också att Oscar är blivande rodelåkare. Kunde ju vara kul!

Jag närde en liten förhoppning att kvällen som gräsänka och ensam nattare av barnen skulle mildras lite av dagens äventyr. Hoppades liksom att barnen skulle vara trötta och kanske rentav inte bråka så mycket, och möjligen somna lite tidigare. Man ska nu inte hoppas så mycket.
Trötta var de, de små änglarna och så fort man vände ryggen till fick de en eldgaffel i handen... nästan iallafall. Oscar hade ett slags kojbygge på gång som inte ville som han och sen var det som sju svåra år att häva det utbrottet. Tjejerna kunde med stor svårighet samsas om datorn.
Men, vi fick iallafall ihop en god middag så småningom - gulaschgryta - och alla barnen var faktiskt klara för natten, även om de inte sov, när S äntligen klev in genom dörren framåt 20.15 tiden. Med gemensamma krafter gick det lite lättare att mota de stora i säng.

I morgon ska jag och pojkarna vara själva fram till tvåtiden, sen hämtar jag barnen och Simon åker till jobbkonserten sen på eftermiddan.
Så jag tror, för säkerhets skull, att vi tar och åker till pulkabacken i morgon också och stannar länge.
Så att de riktigt BER att få gå och sova i morron kväll.

Fler baciller...

Kan i korthet rapportera att vi också haft påhälsning av magbacill.
Har haft lite sjå här hemma med att sanera efter lilla damen. Igår såg hon ut som tagen ur "Exorcisten", likblek och med sprutande spyor... vilka hade en intressant knallrosa kulör (som kom sig av att hon druckit Proviva med svartvinbärssmak).
Vardagsrumsmattan fick gå vidare till soptippen och soffan fick sig en välbehövlig storstädning.Alla kuddfodral har fått sig en tur i tvättmaskinen.

Stackars Ida var redan rejält förkyld och så fick hon detta också. Hon var väldigt ynklig och grät och grät. "Det känns som jag ska dö, mamma!" utbrast hon när hon stod i duschen och jag, hemska mamman, tvingade det stackars svaga barnet att tvätta sig noga noga...

Soffan såg (och ser fortfarande) ut som tagen ur ett sjuttiotalskollektiv - klädd med diverse filtar i allehanda kulörer medan kuddfodralen torkar. Ida låg i den kulörta härligheten och vilade och under tiden lekte Oscar oberört i sitt nya kök och jag låg på alla fyra med Ajax och trasor i högsta hugg och skrubbade och skrubbade, golv och bord och hela badrummet.

Nu håller vi tummarna för att vi andra klarar oss!

Atjoo prosit

Så har vi snor på besök igen. Både Felix och jag har fått snorbacill. Hå hå ja ja, det går väl över får vi hoppas.

Igår kväll, sent sent, bestämde sig S för att plocka ur diskmaskinen. Och skulle lägga in nåt i skåpet med kakformar och andra bakrelaterade tillbehör. Gissa vad som låg därinne, halvt dold i sitt svarta fodral i skuggorna bakom en kavel och en mixer? Jo, vår kamera! "Men, ligger den HÄR!"

M har berättat om en stor nyhet i skolan; de har börjat läsa tidningen på morgonens lässtund. Varje barn får ett ex av antingen GT eller GA (de två lokaltidningarna). Märta berättar om artiklarna hon läst och reflekterar och resonerar kring händelserna. Undrar om vi kanske har en liten blivande samhällsdebattör i familjen. Fast, i nioårsåldern är nog de allra flesta mycket samhällsengagerade och måna om att det ska vara rätt och jämlikt. Jag hoppas att det inte växer bort med tiden!

Ida har haft en tuff helg och idag var hon på dagis. Hon verkade vara på gott humör när hon kom hem, om än lite trött. Jag tror hon tycker om att få vara iväg på lite egna aktiviteter.
I samråd med personalen på förskolan har vi delat på mellanstrutarna lite, så att en är hemma och den andra på förskolan. Sen går de två dar tillsammans också. Det kändes lite fånigt först att skicka iväg dem en och en, men det är inte alls dumt att ha dem lite ensamma. Det blir ett annat lugn och man hinner med att umgås. Mysigt!

Oscar bygger, mycket och gärna och i olika tekniker: lego, träklossar, tågbana. Även blandningar av dessa och det brukar alltid sluta i frustrerade skrik. Leksakstillverkarna har tyvärr inga gemensamma standradmått för klossar så de brukar inte passa ihop så bra...
För några dagar sedan var I, O, F och jag på stormarknaden tillsammans. Precis innanför entrén stod ett litet berg av leksaker, "UTFÖRSÄLJNING. 50%". Bland alla dockor och småbilar stod också ett ganska fint leksakskök. "Åh, ett sånt vill jag ha!" utropade lille O. Ida höll genast med. "Ja, för vår spis har spruckit mamma". Det var sant. Dessutom hade ugnsluckan gått av också, för länge sen.
Jag föll till föga och inhandlade det lilla köket. Det bästa jag gjort på länge.
Vi hämtade M i skolan och sedan åkte vi hem.

Väl hemma var jag tvungen att amma. I satte sig bredvid mig i soffan och startade datorn. M och O gick in i barnkammaren och började packa upp köket, som låg i delar i kartongen.
Efgter en kort stund övergav Ida datorn och gick in till de andra.
Jag hörde hur M förklarade för O: "Det här är en ritning. Här ser man hur det ska sitta ihop". De fixade och donade länge och väl. När jag ammat klart, gick jag in för att hjälpa dem och de hade minsann gjort ett bra jobb! Men lite muskelkraft behövdes för att klicka ihop delarna ordentligt och det bistod jag med.
Sen lekte alla tre i ungefär en och en halv timme med köket och alla tillbehören. Jo, leksaksfabrikanterna har fattat att man behöver nytt porslin och nya grytor när man får ett nytt kök. Det tycker jag att de kan lära vidare...

Vid kvällsrutinerna den kvällen försvann O in på rummet. Efter en stund gick jag in för att se vart han tagit vägen. Där stod han med ritningen och tittade på bilden av det färdiga köket, den där alla grytor och grejer stod framme, för att liksom visa hur mycket saker som följde med köket. Han hade lagt varenda pryl, varje liten gaffel och sked, varje gryta och kaffekopp, i position precis som på bilden.
Modershjärtat svämmade över litegrann, minsann.

Tårtdiet

Idag har vi haft fullt upp.

Morgonen inleddes med en tur till vinden; jullådan fick äntligen återvända till sin parkeringsplats där, trots hårt motstånd från våra småstrutar. Några extra stolar fick komma ner från vinden, för det skulle komma 14 tjejer på kalas till oss på eftermiddagen.
Efter vindsäventyret åkte S till stormarknaden och införskaffade diverse nödvändigheter till kalaset. Med sig hade han en ansenlig mängd pappersförpackningar, glas och annat som skulle återvinnas. Skönt att få det ur huset...
Med Simon på vift var jag alltså själv i huset med fyra barn. Fick inleda med att svabba golvet, för det blir kladdigt när man återvinner, särskilt när det är säsong för julmust och julöl och nyårsbubbel och dopbubbel och födelsedagsbubbel. (Herregud, vi verker ju vara riktiga festprissar!)
Sen visade det sig att båda våra tvättkorgar svämmade över och jag var bara tvungen att sätta igång en tvätt. Vilket naturligtvis föregicks av sorterande. Sen ville Felix inte sova mer, han vaknade och var glupande hungrig.
De övriga barnen hade ätit ordentlig frukost, men sen liksom stannat av i morgonbestyren. Så från amningsposition ropade jag ut order till höger och vänster; klä på er, hörrni! Nu är det dags att borsta tänderna! Dra upp rullgardinen! Snälla, plocka av köksbordet!
Tjejerna följde väl order hyggligt med lille O ville bara vara naken. "Jag HATAR kläder!" var hans enda svar på mina uppmaningar. Annars hade han varit i farten en hel del och lyckats bygga upp ett helt litet hem i vardagsrummet. Båda leksaksspisarna och en hel massa annan bråte från barnkammaren hade han möblerat upp. Blev bara lite svettig av att se det när det redan var lite tajt med tid innan anstormningen.

Så småningom kom S hem och vi satte igång med kalasbestyr - tårtbotten, ballongblåsning, sortering av godis i påsar, och avveckling av köksverksamheten i vardagsrummet.
Märta var mycket hjälpsam men ville gärna spela på datorn och Nintendot också. Hon har nämligen börjat chatta på datorn och så har hon ju så många fina nya spel till Nintendot.... Men det fick vänta. Hon hjälpte glatt till att plocka iordning och vips så var det dags att gå ut och välkomna gästerna!

Det hela inleddes med skål utomhus, och så skulle vi skicka iväg en svävande lykta. Den ville inte lyfta, tyvärr, men det blev fint ändå.
Det var isf´kallt ute så alla var glada att gå in och öppna presenterna. Vilken kavalkad av succépaket! Det märkas att barnen känner varandra väl, allt gick helt klart i Märtas stil.
Sen satt tjejerna på tonårsmanér inne på Märtas rum och lyssnade på musik, åt chips och - ja vad vet vi, vi fick inte vara med och dörren var stängd. Som den blir allt mer nuförtiden., Hon är obönhörligen på väg att bli stor och självständig...

Mitt i allt detta var Simon iväg med Ida, som var bjuden på kalas både igår och idag. Oscar fick följa med så att jag kunde få lite ro med tårtdekorationerna och Felix och så.
Väl hemma mutade vi lille O med godispåse och film. Kan också meddela att O vid detta laget mirakulöst fått på sig en tröja och ett par jeans.

Tårta, lek och godispåsar, hämtning av Ida och sedan avslutningsvis, så skickade vi iväg en lykta.Den ar lite motsträvig, och det krävdes rätt många tändningsförsök innan den tände ordentligt och fyllde sig med varmluft och steg.
Men så småningom steg den tillväders, och alla barnen stod på vår pampiga trappa och tittade när den lyfte. Vid detta laget hade nästan alla föräldrar kommit för att hämta så det var en ganska stor publik. En vacker avslutning på kalaset.

Nu sitter Simon och jag i soffan, och barnen sussar äntligen i sina sänger (utom Felix som är vaken och leker med far sin). Vi äter resterna av kalastårtan. Den blev mycket god!
Det har blivit väldigt mycket tårta på sistone, och snart fyller ju Simon år också... Vi gör alldeles för goda tårtor och det lär väl synas om midjan kan jag tänka.