Vad var det jag sa...

Jag anade att det kunde komma biverkningar från ett vaccin som var så nytt och oprövat som Pandemrix.

Tolv fall av narkolepsi efter vaccinering mot influensa - Dagens Medicin

Simon Sprinter

Ja, här kan man alltså se atleten Simon "spurta" in i mål (brun tröja till vänster i bild). Han gav allt och kom till slut över mållinjen före tjejen i rosa. Hon i 9-årsåldern.

Målkamerafilm

Höstterminen igång

Slut på semester, hej hej vardagen!

I måndags började eleverna på mitt jobb. Som vanligt välkomnades de tillbaka till skolan av alla lärare med en färgsprakande startföreställning. Temat i år var det högaktuella VALET. För eleverna på skolan fanns att välja mellan olika musikinriktningar, som skulle prägla skolan under året. Jag råkade hamna i Synthpartiet och även så småningom i Gotlands Allehanda (tack och lov inte i webbupplagan!). Iförd helsvart klädsel, bakåtslickat hår och kulört leksaksxylofon. Jag hade ändå en tämligen snäll utstyrsel jämfört med några av mina kolleger...

I tisdags började Märta ettan. Hon steg upp ordentligt i tid och klädde sig mcket propert med kjol, skjorta med krage och "pullover" ovanpå. Hon påminde starkt om en brittisk, uniformsklädd skolelev. Till sin stora lycka hade Märta också blivit utsedd till mellanmålsvärd just denna veckan, vilket betyder att hon ansvarar för dukningen och fram- och avplockning av mellanmålet på eftermiddagen. En uppgift vår ordentliga, prydliga tjej tog på allvar och genomförde med närmast militärisk precision, enligt fritidsledarna.

Ida och Oscar har ju gått på dagis ett par veckor nu. Ida gillar ju dagis och har alltid gjort, Oscar var inte lika glad i början,men nu vill han inte gå hem när vi kommer... Det går bra helt enkelt. Oscar har förresten blivit så stor att han gärna provar att sitta på toa. Helt galet!

Ja höstterminen har gått igång och sommaren har verkligen tagit slut. I går, närmre bestämt. Den tog slut lika abrupt som den kom.
I förrgår kom regn, svalare luft och lite höstlukt i luften. I går bekräftades verkligen årstidsbytet. Regnet vräkte ner med sällan skådad kraft och ymnighet. Kylan svepte kring fötter och ben och man fick lust att bara krypa ner i sängen.
Simon hade den stora (o)turen att springa Blodomloppet just igår. Han var helt genomsur när han kom hem. Tröjan han hade på sig var HELT dyngsur, som om nån slängt den i sjön. Den var väldigt tung!

Idag är Märta sjuk. Hög feber och hosta, stackarn. Så nu ska jag pyssla om henne tills S kommer vid lunch. Sen är det hans tur att pyssla om!

Bad hair day

Ja, i måndags kväll gled vi sakta fram över Östersjön och såg Visbys silhuett gradvis höja sig över horisonten. Solen stod lågt men sken ändå kraftfullt på staden och de numera välbekanta landmärkena; domkyrkans tre torn, de tre (betydligt yngre) höghusen vid galgberget och det högsta: vattentornet på höjden invid vårt första hem på ön.
"Hemma" har aldrig legat så nära landgången förut, men det tog ändå tid att komma dit genom det turisttäta sommarvisby.
Så småningom kom vi iallafall HEM, med alla våra bagage. En bokhylla hade vi lyckats få med också, med Simons finurliga packning. Han torde vara mästare på Tetris vid det här laget.
Väskorna packades rätt snabbt up och så sjönk vi ner i soffan. Barnen sprang in på sina rum, tjoande av glädje och nåt annat - galenskap kanske...
Ja, det kändes verkligen skönt att komma hem till sitt tjäll efter flera veckors kappsäcksboende. Märta konstaterade vid kvällsmaten att det gamla ordspråket verkligen stämde; borta bra men hemma bäst!

Veckan har förflutit förvånansvärt snabbt. Bokhyllan IVAR har monterats i vardagsrummet, och dess imponernande gestalt har gett vårt gemensamma ordningssinne en rejäl kick. Diverse "skröfs" har gåtts igenom, sorterats, arkiverats, slängts eller magasinerats på vinden. En del kära återseenden har det blivit.
Som när S hittade en bild från sin 18-årsfest, med gamla kära (men då mycket unga) ansikten. Min nattsordin. Och orkestersordin. APS-rullar med bilder i som nu åter skulle kunna framkallas. Noter från min examenskonsert. En broschyr från Universitetet i Groningen som framkallade känslor av lite blandade slag.
En fiolosofs bekännelser, Kvarken och universum; rester från något vi kunde blivit men inte blev. Som tur var. Hur hade en fysiker och filosof nånsin mötts och spritt kärlekens melodi runt sig?
Allt (nåja, nästan iallafall) är nu snyggt och prydligt insorterade i tidskriftsamlare och boxar. Eller fint uppradade ämnesvis på hyllorna. Filosofi och fysik bredvid varann, tillsammans med ett och annat lexikon. Musik har en egen avdelning, ganska stor.

Sen vi kom hem har vi känt en lite obehaglig lukt i badrummet. Städning har inte hjälpt.
Simon fick så småningom ett anfall av hjältemod och gav sig i kast med avloppsbrunnen. Han började krafsa på måfå med en skruv. Ut kom en tupé...