Tjofaderittan

Hej hopp!

i morgon (idag alltså) ska Ida äntligen ha sitt 4-årskalas. Bättre sent än aldrig. Och bättre men två närvarande föräldrar, än bara en. I morgon är vi hemma allihop och kan riva av en hejdundrande barnfest för Ida.

För en stund sen blev jag äntligen klar i köket efter att ha kladdat och meckat ihop en tårta till huvudpersonen. Hade hoppats på nya utmaningar i tårtväg, men Ida var konservativ och ville absolut ha en slottstårta igen. Längtar tills Oscar börjar önska sig tårtor, jag tror och hoppas att det blir nåt annat än rosa slott med torn...

I fredags hände något alldeles fantastiskt. Det ringde till mig. Det var någon som bara ville höra hur det var. Vi pratade en stund. Fnissade lite och suckade lite och helt plötsligt gick det uppför mig. På sistone hade jag faktiskt odlat fram något som jag inte varit så bortskämd med på ett bra tag. Sådär 1,5 år ungefär. En riktig kompis!
Nåt mer än bara kolleger, mer än bara mammor till barn på samma dagis eller i samma klass, mer än någon som spelar i samma orkester.

Tjoho! En gotlandskompis. Trevligt!!

Sommar, sommar, sommar!

Trots en del småkyliga vindar, några ruggiga morgnar och en och annan frostnupen knopp, känner man att nu, NU, är det ta mig katten sommar!
Våra sådder på uteplatsen frodas och trivs, och det ska bli spännande att se vilka av ärterna som är sockerärter och vilka som är luktärter...

Märta har spelat i Kvartersligan idag. Hon och hennes lag mötte förskoleklasslaget från min arbetsplats. Märtas lag förlorade, 26 mål släppte de in och gjorde bara ett mål själva. På slutet fick de ta in ALLA 14 spelare mot motståndarlagets sex väldrillade fotbollskillar.
Nåja, detta är en turnering där laganda och sprtslighet står i fokus. Men det är ändå svårt att ta stora förluster, särskilt när man är sju år.
Märta hade kämpat på bra berättade Simon, hon sprang och sprang och sprang efter bollen. När hon kom hem var hon så trött att hon stöp ner i soffan och orkade inte gå ett steg till. Vi fick bära ut henne i köket till den uppvärmda lasagnen, och sen tog det inte lång stund förrän hon slumrade sött mellan lakanen.
Det vore kanske ingen dum idé att låta både Ida och Oscar börja på fotboll också...

Oscar forsätter få törnar och småsår efter sina äventyr och upptäckarfärder. Jag hade aldrig erkänt det när jag bara hade tjejerna,men nu måste jag nog säga att det är NÅT med killar. Vet inte varifrån det kommer men det ska klättras, springas, hoppas och ålas där det inte är meningen att man ska klättra, springa, hoppa eller åla.

Igår var vi på picnic med dagiset, den årliga utflykten till Åhsbergska hagen. En jättefin äng omgiven av lummig lövskog. En mysig plats för picnic och det är så trevligt att sitta i gräset och småprata med de andra föräldrarna medan barnen leker med varann.
Jo,så kunde det ha varit. OM det nu inte vore för att vi lyckdes glömma korven till vår lilla grillpicnic som vi skulle ha... Simon fick köra hem och hämta, vilket tar rätt lång tid då Visbys gator är snirkliga och fulla av enkelriktningar.
Under tiden skulle barnen och jag gå tipsrundan som fröknarna satt upp. Fullt av frågor som nästan bara barnen pådagis kunde svaren på, så pedagogiskt uträknat. Nu var det emmellertid så att Ordningssamma Märta, Tjuriga Ida och Självständige Oscar hade svårt att samarbeta med mig och gå den snitslade banan som det var tänkt. Dessa tre stora personligheter visade verkligen upp sina mest färgstarka sidor.
Jag ansträngde mig å det yttersta att vara en Tydlig, Innkännande Men Ändock Beslutsfast och Pedagogisk Mor, skådespelet betraktades ju trots allt av fyra dagisfröknar och ungefär 25 andra föräldrar. (Vilket jag med viss indignation konstaterade, så hjälpte konstigt nog ingen mig med barnen. Antingen gjorde jag sken av att ha allt under kontroll, eller så vågade ingen närma sig...)
Det hela slutade med att Ida sprang i vild galopp mot parkeringen, Märta illvrålade att VI MÅSTE GÖRA KLART TIPSRUNDAN ERA DUMUNGAR! och Oscar pep iväg in i den inbjudande skogen och föll över rötter och grenar och fick skrapsår och skrek i högan sky...
Slutligen kom Simon, äntligen, och vi fick korv och alla blev tillslut någorlunda normaliserade. Och självklart lekte barnen som mest och bäst när vi var tvungna att åka vid kvart i sju. Simon hade nämligen repetition klockan sju.

Väl hemma åkte Oscar i säng rätt fort, och tjejerna och jag tittade på en film. En milstolpe från min egen barndom: "Den oändliga historien".
Boken är skriven av tyske författaren Michael Ende och när filmen gjordes 1984(?) var det den största produktion som gjorts utanför USA och Sovjetunionen. Handligen utspelas både i den "riktiga" världen och en fantasivärld. Det är inte så mycket en kamp mellan ont och gott, mer en saga om att lite till sig själv och våga drömma och fantisera. Märta satt som klistrad och var helt extatisk efteråt.
I morse var det lite trögt att komma upp,men då jag nämnde att Ida satt i soffan och tittade på nya filmen, då hoppade Märta som en studsboll ur sängen och var klarvaken på en mikrosekund. Så nu vet vi att hon KAN vakna, åtminstone med rätt lockbete!

Nu ska jag gå och se ifall Sverige ska vara med i Sångspektaklet på lördag. Jag tvivlar faktiskt lite på att vår Anna Bergendal går vidare. Vi får se hur det går!

Löparkungen

Idag var sonen i tidningen!
"Förskolans dag" inföll igår och barnen på dagiset var då nere på Gutavallen för att springa det årliga "Humleloppet". Alla kom i mål, alla fick medalj. Och en del kom i tidningen!
Läs här!
Om man bläddrar framåt bland bilderna i artikeln ser man Oscar i randig, virkad solhatt och en mycket stor löparväst med nummer 46. Ser lite bekymrad ut, men det gör väl varje löpare som haft lunginflammation i början på säsongen.

En dag i maj

Ett par steg närmre sommaren. Solen värmer och grönskan tar fart.
Barnen går ute i bara tröja och mössorna har bytts mot keps eller solhatt. Tjejerna strosar runt med solbrillor och ser så världsvana ut. Den annars så vanligt årligen återkommande bikiniångesten har uteblivit. Orkar helt enkelt inte bekymra mig om nån eventuell "strandfigur". Finns annat att tänka på!

I onsdags blev jag uppvaktad med sång och blommor på sängen. En fin frukost och sen iväg till skola, dagis och jobb. Och så besök hos skolsköterskan med Märta. Hoppa på ett ben, kasta boll, prata om skolan, kompisar och alla våra flyttar...
Gulliga kolleger på jobbet uppvaktade med fika och sång. Fick även en tidning som jag faktiskt inte hunnit läsa ännu.

Hela veckan har varit solig och fin, enda ovädret finns i våra bankkonton. Paniken börjar bli påtaglig och vi hoppas, hoppas, hoppas att NÅGON köper huset snart. Frågan är till vilket pris. Och till vilket pris - dvs med vilken förlust - vi kan sälja. Och VAD gör vi annars,om ingen vill köpa?

Grå skyar, grå hår

Nja,egentligen har himlen idag varit alldeles vansinnigt klarblå. Men en titel "Grå hår" låter lite tråkigt och kanske för utseendefixerat. "Grå skyar" låter väl inte heller upphetsande men två negativa tal blir inom matematiken något positivt.
Det positiva i dag är att vi inte fått något "NEJ,vi vill inte köpa"-besked ännu från våra spekulanter. De ska tänka, tydligen. De har veckan på sig. Förhoppningavis landar de i ett köpbeslut!

Arbetsdagen har varit helt okej och i eftermiddags gick vi ut med de stora på Fritids till en äng och spelade en variant av brännboll. Himla roligt och härligt med sol i ansiktet. Här är ännu lite kyligt men det var helt okej att knäppa upp jackan, faktiskt.
Trädgårdsmästaren har förresten varit så vänlig och snyggat till i trädgården (=Almedalen och Packhusplan) och vårens första gräsklippning är gjord.
Tjejerna har cyklat en inspektionsrunda ikväll. Tyvärr ramlade Märta och gjorde illa knäet litegrann. Två små skrubbsår och - naturligtvis - ett blåmärke. Hon var mkt upprörd över just blåmärket nu i kväll, hon tycker det ser fult ut och vill inte vara med på gympan i morron i kortbyxor för "då ser alla!"
Jag försökte vända på det hela och fabulerade vilt ihop en historia om att nar JAG var barn, då hade ALLA blåmärken och man TÄVLADE om vemsom hade VÄRSTA blåmärket. "Då skulle nog jag vinna!" konstaterade hon nöjt och lugnade sig betydligt. Tanken på att segra verkade tilltala henne. Hon är ju en inbiten tävlingsmänniska, liksom Simon...

Ida mår bättre. Satt med henne på akuten i lördags i flera timmar. Liksom stan i övrigt såvardär fullt av fastlänningar, här något justerade dock, på olika sätt.
Trots den långvariga, höga febern var hon okej, andning och hjärta var bra, ingen urinvägsinfektion eller dylikt. Skönt. När vi kom hem åt hon lite, somnade och vaknade feberfri!
Idag har hon också ätit som en häst, hon tar definitivt igen vad hon ev gått miste om under helgen. Tre portioner gulaschgryta nu ikväll!

Oscar har däremot varit febrig igen. Dock vid gott mod. Vi var och handlade lite i eftermiddags, han och jag. Nuförtiden vill han gärna följa med och åka i en sån där kundvagn med bilkupé längst fram. Han sitter däri och strålar av lycka. Ibalnd går han ur och kollar däcken, eller "lyktorna" där fram. Sätter sig igen och tutar. Här kommer vi!
Idag ropade han också, klingade gotländskt TIUT! TIUT! (Tut! Tut!).
Väl hemma lekte han tittut och satte händerna för ögonen. Tittade snabbt fram och skrämdes med ett BIU!

Fotboll och städning

Tja, då har vi avklarat en ledig dag hemma allihop.

Igår kväll avbokade vi hela vårt äventyr. Ida hade en temp på 39,7 och det kändes inte OK att ens vänta och se hur hon mådde lite senare på natten.
Idag var hon fortfarande febrig och nu i kväll var hon uppe i 39,7 igen. Dock fungerar Ipren bra, finns som suppar för barn och de verkar snabbt och rejält. Vi har alvedon också men de "tar" inte lika bra, i jämförelse.
Hon är mycket ynklig och ibland orkar hon inte ens sitta eller stå själv. När jag frågade om hon hade ont någonstans, i halsen eller så, fick jag till svar att "Det är nog benen som är sjuka för de orkar inte gå". Riktigt så allvarligt är det nog inte, det handlar nog mer om en elak dagisbacill. Bland annat går visst scharlakansfeber runt hos barnen på avdelningen.

Oscar har iallafall piggat på sig och har busat runt idag. Att bygga lego är fantastiskt roligt, men snäppet roligare är det att tömma ut allt lego ur hinken och placera den över huvudet. Sen har man en grön legohink på ben som springer runt och tjuter av lycka över att vara dold för världen. Eftersom Oscar själv inte ser någon, är det väl heller ingen som ser honom?!
De flesta av Oscars favoritsysslor handlar om fysisk aktivitet. Till skillnad särskilt från äldsta systern som gärna satt stilla och fixade med små saker, plocka i och ur olika väskor och läsa och så.
Nej, Oscar gillar fart och fläkt. Gärna springa runt, runt i lägenheten ackompanjerande sig själv med mer eller mindre högljudda ljudeffekter. Senaste flugan är att ta ett blöjpaket med sig i släptåg och ropa "Baisch! Baisch! Baisch!" hela tiden.
"Baich" är Oscarianska för "bajs", vilket ungefär sammanfattar allt som har med blöjor att göra. Annars kunde man ju kanske tro att han är influerad av de musikaliska anlagen i familjen, och jublar över den kände tonsättaren.

Märta pendlar mellan ljuvligt medhjälpande sjuårshumör, till tämligen aggressivt konfliktsökande tonårsbeteende. Hon skriver riktigt bra nu och har fyllt i en hel enkät om skoltrivsel själv. Sista frågan löd "Vemhar hjälpt mig med frågorna?" där hon kaxigt med tryckbokstäver plitat ned "INGNEN". Det här med ng- och tje-ljud sitter inte riktigt ännu...
I dag var det "kvartersligan" igen, andra omgången. Märta och jag åkte ut till Traume, där Visby AIK har sina fotbollsplaner. Fast Märta höll sig i hejaklacken, halsont och snuva sköt upp hennes premiärspel till omgång tre. Även förra veckan fick hon vara hemma. Vi har segdragna infektioner här!
Klasskompisarna kämpade väloch sköt in matchens första mål. De tappade rätt snabbt ledningen och mot slutet av matchen hade jag tappat räkningen,men de låg under med åtminstone 12 mål. Jag tror slutresultatet blev 2 mot 14 mål. Det är iallafall en bra trend för förra matchen slutade 2 mot 19. Kanske kan det bli en vinstmatch nånstans i september när turneringen går mot sitt slut?

Förutom att medla i konflikter mellan barnen,har vi idag vårstädat i köket. Det var välbehövligt. Bäst som jag moppade fick jag se att det var målat i en lite gulare vit färg på ett område invid dörren. Närmre undersökning visade att det var intorkad vaniljyoghurt och inte färg. Alla småhögar med tidningar,reklam och mer eller mindre viktiga papper har sorterats bort (eller avvisats i sin helhet till skrivbordet). En hel hög med leksaker fick återvända till barnkammaren, ett kärt återseende för Oscar.

I kväll har jag klippt Simon. I köket. Där får ju inte vara FÖR rent FÖR länge... Nåväl.
Herr Hårfager har varit i stort behov av tillklippning rätt länge och nu var det liksom dags. Det tog ungefär 1,5 timme, inklusive avbrott för att trösta uppvaknande barn.
På det hela taget är jag rätt nöjd, med tanke på min begränsade erfarenhet, den slöa, stora saxen och det faktum att jag inte hade någon kam, bara en stor borste.
Simon ser nu lite ut som Hugh Grant, i frisyren alltså. Hur som helst är det bättre än förut, då han mer liknade en galen vetenskapsman...

Apropå det så har jag fått tillbaka de två proven som skrevs i Kalmar för några veckor sen. Ena blev Godkänt med tillägget + (vad nu det ska vara bra för?), det andra Väl Godkänt med tillägget "Lysande". Känns mycket bra!

Febril verksamhet

Solen skiner och lyser upp tillvaron. Blommor har börjat komma upp, blåsippor, vitsippor, påskliljor och svalört som lyser upp ett helt hörn av gräsmattan. Härligt!

Våra sådder har tagit sig fint, trots att det varit så kyligt att jag minst fyra gånger trott att "nu dör de". Så icke. De får väl säkert lite skydd och värme där de står, nära husväggen.
Grillen har vi använt både en och tre gånger. Även det ett säkert vårtecken. Dock, återigen pga kyla, har vi ätit inne. Lite grillukt (rök...) har vi ändå fått in genom fönstret som ger lite mer autentisk känsla.

Vackert väder och sol till trots så har vi inte hängt undan vinterkläderna ännu. Eller, barnens overaller används väl inte så mkt men både täckjacka, långkallingar och överdragsbyxor är det som gäller.
Mössor vill barnen INTE använda och kanske är det därför vi varit belägrade av diverse febersjukdomar i vad som känns som en evighet. Fast, kyla blir man inte kall av, har någon kunnig i ämnet tydligen konstaterat. Faktum kvarstår ändå, att vi nog inte haft en enda sjukdomsfri vecka senaste månaden.

Fick igår ändå hopp om livet när Osar faktiskt var rätt så pigg ett tag. Det hela grusades strax av att Ida blev febrig och så hängig att hon somnade i soffan tidig eftermiddag. Nu ligger hon också i soffan och snusar. Lillskruttan! Hon äter iallafall och dricker också (om man mutar henne lite med att få dricka ur sugrör). Det går väl över snart, får man hoppas.
Vi skulle åka på lite barnfri vuxensemester till Malmö i helgen men det hänger väl lite i luften. Vi får se hur saker o ting utvecklar sig.

På måndag ska ett par spekulanter titta på vårt hus för tredje gången. Det inger lite hopp, även om man inte vågar ropa hej förrän handpenningen kommit in... De har tidigare lagt ett rätt så lågt bud. Vi gav ett motbud och nu vill de spana in huset igen, denna gång tillsammans med en person som visst är i badrumsbraschen. Han/hon ska uppskatta kostnaden för att bygga ett badrum på nedervåningen. Håll tummarna!

Kvartersligan!

Idag möttes jag av en ivrig, uppskruvad, småfnissig och förväntansfull sjuåring när jag kom hem från jobbet.
När Märta kom till skolan idag hängde nämligen en gul plastkasse på hennes krok, med en blå matchtröja och en fotboll i. Hon ska vara med i "Kvartersligan" som är en turnering mellan Visbys olika skolor. De som vill får vara med och barnen i varje klass blir ett lag. Barnen möts, åldersindelat, i match varje torsdag och det är premiär nu i veckan.
Märta har ägnat hela eftermiddagen och en stor del av kvällen åt att träna - hoppa, springa, "dribbla" (i hennes tappning) och stretcha... Mycket hängivet!

Ida är upptagen med att skriva inbjudningar till sitt kalas. Det är ju födelsedag nu i veckan också, faktiskt på samma dag som Märta har sin fotbollspremiär. En lillasysters eviga förbannelse att jämt få dela uppmärksamheten. Nåja. Tårta blir det iallafall fast efter matchen då.
När själva barnkalaset skall bli av är mer osäkert. Simon jobbar hela helgen och nåt kalas vill jag inte hålla i själv. En gång räcker!
Nästa vecka är det ju helg mitt i och det är väl risk för att inte så många kan komma då. Folk brukar ju passa på att åka till IKEAlandet (fastlandet) när det är långhelg. Men kalas blir det iallafall nångång. Vi får väl ta det en eftermiddag mitt i veckan i värsta fall, och köra hem hela dagisavdelningen vid hämtningen!

Oscar snackar vidare och har nu börjat säga NEJ mycket välartikulerat och med eftertryck. Det är bra att kunna. Tänk så många mäniskor som blivit sjuka av att inte kunna säga NEJ varken till sig själv eller andra.
Även Oscar leker gärna med bollar och är rätt bra på att sparka fotboll trots sin ringa ålder. Men vad är att vänta med all sport han ser på med far sin...!
Vidare har han utvecklat den goda vanan att bara vilja sova i sin EGEN SÄNG. Ja, du läste rätt! Han vill helst gå och lägga sig i sin spjälsäng och sover där en stor del av natten. Nu när han varit krasslig har han vaknat o fått sova hos oss lite men annars är det egna slafen som gäller. Vi är SÅ tacksamma!

Det har varit VM i snooker och S har suttit klistrad vid TVn om kvällarna (och annars med för den delen). Som den lojala hustru jag är har jag allt som oftast suttit bredvid och hejat på. Tyvärr åkte min favoritspelare ur i kvartsfinalen. Eller tur, kanske, för man spiller så mycket tid när man är snookerfantast. Finalmatchen gick i tre dar tror jag (men inte i sträck!).

Mamma och pappa kom hemmed lugn och fin båtresa, fast det blev väl lite sent innan de kom hem till sitt tjäll i söndagsnatten. Tjejerna fick, lite besvikna, återvända till sina ordinarie sovplatser på söndagen. De har annars campat på luftmadrass på Märtas golv i helgen.

Under ekologihelgen i Kalmar skrevs två prov. Det verkar som om jag blev godkänd på dem. I fredags gjorde jag äntligen fysiktentan. Är inte så säker på att det gick bra, men det försöker jag att inte fundera så mycket på, för nu kan jag ju ändå inte göra nåt åt saken. Får se sen när resultatet kommer, om det är läge att läsa mer. Nu har jag varken tid eller lust, för nu vill jag ägna all studietid åt ekologikursen. Det ligger mer för mig!

Maj vare välkommen!

I Blekinge sjunger man maj fortfarande,på sina ställen. Kanske även här på "öien", vad vet jag. Här i stan har det närmsta "majsjungande" jag upplevt, varit skrålet från hemvinglande kroggäster runt midnatt.

Mamma och pappa är här och hälsar på. De hade med sig en hel del av våra utegrejer, bland annat min solsäng (!), krukor, stödhjulen till lilla cykeln, vår lilla klotgrill, och så smultronplantorna som barnen och jag drog upp förra våren, som stått i Sölvesborg och nu då fått flytta tillbaka till Visby igen. Smultron är trevligt att ha!

Dessutom hade de med sig en stor cykel till Märta, en fin lila Monark som de köpt billigt av en av sina grannar. Deras barn behövde inte den längre.
Idag har Märta och Ida cyklat, cyklat och cyklat. Almedalen är perfekt för ändamålet. Runt parken går en asfalterad gång/cykelbana och från lekplatsen har man utsikt över i stort sett hela den banan. Man kan alltså stå och gunga Oscar och ändå ha koll på de cyklande tjejerna.
Får vi hit trehjulingen till Oscar så kan nog alla tre cykla runt, medan S och jag sitter och solar oss... Oscar är mycket intresserad av cyklarna. Särskilt Märtas, den är ju stor! Vid ett tillfälle försökte han sig på att ta sig upppå den, vilket naturligtvis misslyckades. Han är ju inte den typen som ger sig så lätt så man får väl ha lite koll på honom när cykeln står parkerad.

Märta har alltså en "ny", lila cykel, och Ida har då fått den lilla rosa som Märta hade förut. Min pappa har satt dit stödhjulen igen, och så har Ida varit med min mamma på Clas Ohlson och köpt en sån där låsslang. Så nu far tjejerna runt med sina cklar och sina låsslangar och har jättekul. Och vi har det lite lugnare, åtminstone ett tag...

Våren har kommit riktigt på allvar, krokusarna har blommat över och gräsmattan pryds nu av enorma mängder glada svalört, lite närmre uteplatsen står gängliga påskliljor med svällande knoppar.

För ett tag sedan satte vi ärter och frön, de har börjat titta upp nu. Barnen springer och vattnar och det ska bli kul att se vad som kommer upp. Förutom (de nästan obligatoriska) luktärterna har vi satt sockerärter och någon slags blomma jag inte minns namnet på, samt persilja och ruccola (tror jag...). När man har minne som ett såll, blir det så mycket mer spännande med trädgårdsabete - man vet inte riktigt vad som kommer up, eller i vilken kruka...!
En påse återstår att sätta, det är "trädgårdsnattviol". Det skulle sås lite senare. Det borde vara dags snart, tror jag.

I söndags hade vi konsert med sinfoniettan. Det gick jättebra. Vi spelade Beethovens 1:a symfoni, en trevlig sak med lagom stora utmaningar. Sen spelade vi ett galet stycke av Charles Ives, där blåset och stråket hade helt olika tempon och taktarter... det gick också bra fast hade vi spelat fel hade nog ingen märkt nåt.
Trevligt var det hur som helst. Nu är det uppehåll i repetitionerna och jag vet inte om jag kan vara med på nästa konsert, som sker på förmiddagstid på gymnasieavslutningen. Jag jobbar nog då.
Så det blir nog inte förrän till hösten igen.

Lika bra det,så jag hinner plugga, jobba och njuta av VÅREN!!