Ja, det får väl vara så att det går uppåt och neråt med saker och ting - och skrivandet har uppenbarligen varit i en svacka det senaste halvåret... Nu är jag här iallafall!
Stan är som en oktoberkväll - blöt, grå och blåsig. Inne har vi det mysigt iallafall med adenstljus och stjärnor i fönstren och en och annan julig blomma. Amaryllisen behagade slå ut sitt första blompar den fjärde advent. Lite passande då våra cyklamen lade sig platt och dog dagen före.
Förra veckan var vi mycket på dagis. På måndagen bjöds det in till julpyssel, och på tisdagen luciatåg.
Julpysslet var mycket mysigt. Jag var först på plats av alla föräldrar och Ida och Oscar gick glatt ut med mig i ateljén där vi roade oss kungligt med nejlikor, apelsiner, silkepapper, piprensare, pärlor, klister och glitter i allsköns färger. Felix var vaken (vilket inte hör till vanligheterna!) och fröknarna var väldigt hjälpsamma och bar gärna runt på honom. Inte för att det behövdes egentligen. Han är ju lugn som en ko och är oftast nöjd med att stilla betrakta sin omgivning.
När de andra föräldrarna började droppa in med sina telningar var Oscar och jag rätt nöjda. Ida klarade sig på egen had, så jag och pojkarna gick in på avdelningen igen och åt gröt och skinkmacka. Det var så mysigt. Oscar och jag får inte alltsid så mycket tid för oss själva att sitta och prata, men nu fick vi det. Han berättade om alla spännande projekt de gjort på dagis. Och så visade han stolt upp granen som alla barnen hjälpt till att klä med kulor och glitter. Han visade vilken kula han hängt. Ögonen strålade. Gullunge!
Sent omsider kom vi hem, åt kvällsmat och plockade fram luciakläderna som Ida och Oscar skulle ha på tisdagens luciatåg. Oscar skulle vara tomte, det hade han bestämt för flera veckor sedan och även gått in tomtedräkten ordentligt (hade på dem nästan en vecka innan). Ida ville absolut vara tärna, med glitter i håret och INTE ljuskrona. Den plockade hon bestämt ur kassen pch la bredvid tv:n.
På tisdagsmorgonen såg Oscar luciakronen och konverterade omedelbart. Han skulle vara lucia och inget annat. Jag lovade att fixa en luciaklänning till honom. Klart han får vara lucia, tänkte jag.
Det var bara det att lucialinnen i hans storlek var en rar vara att få tag i på luciadagen. Stövlade runt på stan ett bra tag innan jag hittade vad jag sökte.
Men det var det väl värt, för sötare - och stoltare - lucia än lille Oscar fick man nog leta efter!
Efter luciatåget bjöds det på fika inne på dagis och återigen kom många välvilliga hjälpande händer för att ta hand om Felix. Så jag kunde hjälpa de stora barnen att ta fika.
Simon anslöt så småningom och blev uppassad i ensamt majestät, för alla andra var på väg hem när han äntligen kom från jobbet.
Till slut kom vi hem iallafall.
Tja, vad har vi mer hittat på?
Simon har köpt en fritös, den levererades igår. Och nej, han ska inte öppna korvkiosk. Vi ska ha pommes frites till kalkonen i jul och anno 2011 duger det icke med färdiga "pommes stripes" från ICAs frysdisk. Ska det vara så ska det vara rejält, och särskilt till jul. Så nu har vi en glänsande fritös som står och kråmar sig i köksfönstret. Även fyra liter frityrolja är införskaffat, står och väntar i skafferiet.
Pepparkakor har vi bakat också, lite i omgångar. Jagm inns att när jag var liten hade vi så evinnerligt mycket pepparkaksdeg, och man bakade och bakade och bakade. Så jag gjorde en halv sats deg och tänkte att det räcker. Såklart inte. Så i torsdags gjorde jag en hel sats till, och vi bakade igår och hade jättamysigt allihop. Men nu ligger lite drygt hälften av degen kvar i kylen iallafall. Hå hå ja ja, hur man än vänder sig och så vidare...
Nu kallar plikten. Dags att byta blöja!
